Ja, jag finns
I veckan fick vi besked om omorganisering på jobbet, något som vi har vetat om ett bra tag. Tyvärr har många inte förstått att det påverkar hela företaget, inte bara min avdelning, vilket jag påpekat ett flertal gånger.
Idag frågade en kollega hur jag såg på beskedet. Jag sa som det var, jag är förvånad över att det inte blev "värre", för vi jobbar inte tillräckligt effektivt. "Ja, det har jag förstått", sa hon. "Jag har ju lyssnat på vad du sagt". Och jag blev förvånad! Är det normalt? Att bli förvånad över att höra "jag har ju lyssnat på vad du sagt". På något sätt blev jag mer deprimerad.
Idag frågade en kollega hur jag såg på beskedet. Jag sa som det var, jag är förvånad över att det inte blev "värre", för vi jobbar inte tillräckligt effektivt. "Ja, det har jag förstått", sa hon. "Jag har ju lyssnat på vad du sagt". Och jag blev förvånad! Är det normalt? Att bli förvånad över att höra "jag har ju lyssnat på vad du sagt". På något sätt blev jag mer deprimerad.
För det är inte normalt att bli förvånad över att upptäcka att man finns.
Kommentarer
Trackback