Håpas du trifs bra i fengelset handlar om syskonen Sami och Anni, som växt upp i en missbrukarfamilj. Anni lyckas gå vidare och skapa sig ett liv men Sami fastnar i en nedåtgående spiral - från observationsklass till fängelse via drogträsket.

Historien är skrämmande och fascinerande. Vad är det som gör att vissa klarar sig och andra går under? Hur påverkar en persons missbruk sin omgivning? Det är en berättelse om trasiga människor, men samtidigt en berättelse om kärlek och om hur hoppet är det sista som överger oss.

Jag älskade Svinalängorna, och hade därför höga förväntningar även på Håpas du trifs bra i fengelset. Och visst är den bra, men språket drar ner betyget ordentligt. Det finns en gräns för hur länge jag orkar med ”direkt ur huvudet”-stilen och här blev det lite för mycket. Men boken är intressant både för personporträtten och samhällsbeskrivningen, dvs hur reagerar omgivningen, skammen, hjälp för både missbrukare och anhörig.

Något som jag kommer att ta med mig är Annis insikt om att det är ett framsteg att stjäla en cykel om man hade tänkt stjäla en bil. Tänkvärt!