Drömfabriken - Björn Vingård
Miljoner tidningar pumpades varje vecka ut från Drömfabriken på Torsgatan i Stockholm. Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast också gjorde det. Herrarna Bonnier styrde med fast hand och lite kärlek, de kvinnliga redaktörerna var chica och de manliga tuffa. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Mitt i allt detta befinner sig Astolf Erixson, som en morgon tog tåget från Göteborg för att stanna i storstan över en hektisk sommar och blev kvar för livet. Hans förebild var huvudpersonen i Pär Rådströms roman Ärans portar som beskrivs så här: Stjärnreporter på väg in i vår vintergata. Välpressad, hederlig, duktig, skötsam, lite ung och lite dum. En beskrivning som också passar bra på huvudpersonen i denna roman om verkligheten.
Saxat från Bokus
Drömfabriken kan sammanfattas i med tre ord: Björn Vingårds CV. Jag fick redan från början Elsas värld-vibbar och tyvärr är Drömfabriken just Elsas värld - fast i punktform och på 60-talet. Boken är någon slags sammanfattning av alla de fantastiska saker författaren upplevt och jag kan tycka att boken hade varit betydligt mer intressant om han skrivit sina memoarer "på riktigt". Boken har underrrubriken "bakom kulisserna - en roman om Bonniers". Nja, visst finns det faktapassager om Bonniers (och de olika tidningarnas) historia men det är ändå en roman främst om Vingård.
Det är synd, för visst har boken potential. Vingård använder samma lättsamma dråpligheter som exempelvis Jonas Jonasson i Hundraåringen... vilket är absolut lysande men när alla händelser staplas på varandra går kortfattade fyndigheter förlorade bland alla andra lika korta historier.
Jag föredrar när en bok antingen berättar en uppriktigt sann historia eller är uppriktigt uppdiktad. Vingård byter i princip bara ut sitt namn vilket gör att jag funderar mer på vad det är han har förskönat för att kunna gömma sig bakom "men det är ju bara en påhittad historia" och mindre på vad som egentligen berättas.
Kommentarer
Trackback
