Simmaren - Joakim Zander
En feberhet natt i det tidiga åttiotalets Damaskus lämnar en amerikansk spion sitt nyfödda barn till ett osäkert öde. Det är ett svek han aldrig kan försonas med och han inleder en flykt undan sitt förflutna som kommer att ta honom till Beirut, Afghanistan och Irak. Vart som helst där faran och stressen låter honom tillfälligt glömma.
Trettio år senare kommer den svenska juristen Klara Walldéen och hennes före detta pojkvän Mahmoud Shammosh av misstag över information som gör att de plötsligt finner sig jagade genom ett vintrigt Europa där gränserna mellan länder blivit lika porösa som de mellan vän och fiende, sanning och lögn, nutid och historia. För att överleva måste de hålla sig i rörelse, samtidigt som de konfronterar sitt eget förhållande.
Under tiden i Bryssel förbereder sig den arrogante lobbyisten George Lööw för att representera en obehaglig klient med en dunkel agenda. En klient som hans chefer verkar ovanligt måna om att han ska vara till lags. Långsamt sugs George djupare in i ett dödligt spel där både regler och motspelare är diffusa.
Trådarna vävs samman en stormig julaftonsnatt i den östgötska skärgården där det förflutna obönhörligen kommer upp till ytan.
Trettio år senare kommer den svenska juristen Klara Walldéen och hennes före detta pojkvän Mahmoud Shammosh av misstag över information som gör att de plötsligt finner sig jagade genom ett vintrigt Europa där gränserna mellan länder blivit lika porösa som de mellan vän och fiende, sanning och lögn, nutid och historia. För att överleva måste de hålla sig i rörelse, samtidigt som de konfronterar sitt eget förhållande.
Under tiden i Bryssel förbereder sig den arrogante lobbyisten George Lööw för att representera en obehaglig klient med en dunkel agenda. En klient som hans chefer verkar ovanligt måna om att han ska vara till lags. Långsamt sugs George djupare in i ett dödligt spel där både regler och motspelare är diffusa.
Trådarna vävs samman en stormig julaftonsnatt i den östgötska skärgården där det förflutna obönhörligen kommer upp till ytan.
Saxat från Bokus
Som vanligt vill jag påpeka att jag lyssnat på boken istället för att läsa den, vilket förmodligen påverkar vad jag tycker om den. Först tyckte jag att Peter Andersson var väldigt träig att lyssna på, men efter ett par kapitel vande jag mig (givetvis körde jag på 1,5 x hastigheten, annars hade jag somnat ståendes).
Zander har sagt att han ville skriva om "unga, ambitiösa människor i Bryssel" och det har han förvisso gjort även om Simmaren inte är en så annorlunda historia som jag först trodde (det är en rätt ordinär actionthriller med inslag av hemliga agenter och försvunna föräldrar). Även om slutet knappast var överraskande så är det en helt klart läsvärd bok som säkert skulle göra sig bra som film. Handlingen hoppar mellan nutid och åttiotal, ett grepp som är både välanvänt och effektivt. Det märks att Zander kan miljöerna där boken utspelas och karaktärerna är trovärdiga om än något kategoriska.
Jag gillade växlingen mellan "deckarkapitlen" och "Simmarens" mer drömmande och sentimentala kapitel. Här kan det förstås varit Anderssons sövande röst som spelade in, det låter jag vara osagt. Personligen tycker jag att det är just de här kapitlen som gör att boken sticker ut, även om resten av historien också håller ihop och det i ett bra tempo. Rekommenderas till julsoffan!
Ers Majestäts olycklige Kurt - Lena Ebervall/Per E Samuelson
Året är 1938. Genom ett grönskande landskap susar en amerikansk lyxbil fram i hög fart. Bakom ratten sitter restaurangdirektör Kurt Haijby, på väg mot sin senaste investering, slottet Trystorp i Närke. Han gläder sig åt att äntligen kunna förverkliga sina drömmar; allt har blivit möjligt tack vare de generösa utbetalningarna från hovet.
Vad ingen vet är att Kurt har ett förbjudet förhållande med kungen, Gustaf V, och att det är denna relation som tillåter honom att leva i lyx. Och inte ens Kurt själv förstår vilket ont blod hela historien väcker i maktens korridorer. Rädslan för att den fruktansvärda hemligheten skall läcka ut är stor. Sin värsta fiende har Kurt Haijby i den mäktige överståthållaren, vars intrigspel efter ett par decennier slutligen får honom på fall: på 1950-talet åtalas Haijby för utpressning och hans öde är därmed beseglat.
Vem var då denne Kurt Haijby, som fått ge namn åt en av de största skandalerna i Sverige på 1900-talet? Han var en enkel Söderkis som dock var förutbestämd att leva ett dramatiskt och äventyrligt liv, med de mest högtflygande mål och med en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämaste kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom igen.
Vad ingen vet är att Kurt har ett förbjudet förhållande med kungen, Gustaf V, och att det är denna relation som tillåter honom att leva i lyx. Och inte ens Kurt själv förstår vilket ont blod hela historien väcker i maktens korridorer. Rädslan för att den fruktansvärda hemligheten skall läcka ut är stor. Sin värsta fiende har Kurt Haijby i den mäktige överståthållaren, vars intrigspel efter ett par decennier slutligen får honom på fall: på 1950-talet åtalas Haijby för utpressning och hans öde är därmed beseglat.
Vem var då denne Kurt Haijby, som fått ge namn åt en av de största skandalerna i Sverige på 1900-talet? Han var en enkel Söderkis som dock var förutbestämd att leva ett dramatiskt och äventyrligt liv, med de mest högtflygande mål och med en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämaste kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom igen.
Saxat från Bokus
Tja, vad ska man säga om den här boken? Det verkar ju inte finnas en människa som är vettig på en fläck i boken (ja, dansken är väl hyfsat normal i alla fall) vilket är rätt skrämmande. Ers majestäts olycklige Kurt är baserad på verkliga händelser, men då allt hände innan jag föddes har jag väldigt dålig koll på vad som hänt och vilka skriverier det blev. Det är i alla fall väldigt spännande att följa den otroligt dryge och egocentriske Kurt Haijby, som verkligen inte förstår hur hans handlingar hela tiden sätter honom djupare i skiten. Att hans "rara Anna" står ut förstår jag verkligen inte!
Haibyaffären handlar förstås om utpressning mot kungen, men även om maktmissbruk och mörkläggning - ett alltid aktuellt ämne. Mycket vill ha mer gäller alla samhällsskikt och när det gäller att hålla sig kvar vid makten kan man gå både långt och för långt. Att höga tjänstemän förhandlade med Gestapo är frapperande - om det nu stämmer. Det är svårt att veta hur mycket substans romanen har. Författarna har grävt djupt i arkiven och säger sig ha bra underlag för sina fakta, som de sedan har broderat ut för dramaturgin. Slutsatsen är att man inte riktigt litar på vad som sägs men en fantastisk historia är det!
Niceville - Kathryn Stockett
När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.
Saxat från Bokus
Originaltiteln på Niceville är the Help, vilket var väldigt förbryllande innan jag insåg att "Niceville" blev det svenska namnet på den bok som huvudpersonerna beslutar sig för att skriva tillsammans.Trots att boken är väldigt förutsägbar och stundvis rätt glättig och ytlig så gillade jag den skarpt. Tänk Stekta gröna tomater möter Borta med vinden.
Att använda intervjuer är ett smart sätt att få in flera perspektiv i berättelsen samtidigt som hemlighetsmakeriet binder huvudpersonerna samman. Det är fascinerande att läsa om en tid som är så nära men ändå så långt borta. Tänk att det i mitten på 1900-talet var både okej och naturligt att vara rasist! Det är tur att vi kommit längre, även om vi inte är framme ännu.
Rasdiskriminering står i fokus i Niceville men det var barnuppfostran som intresserade mig mest. Hembiträden tog hand om barnen en stor del av tiden, barnen sågs tydligen mer som en associar eller ett nödvändigt ont medan de var små. Det gjorde att barnen inte hade något problem med att människor har olika hudfärg som små, men någonstans tappade de den mångkulturella acceptansen och övertog de vuxnas endimensionella kategoriserinar av människor. Det väcker en rad intressanta frågor. Vilka värderingar har vi som barn och hur påverkas de av vår uppfostran? När "skapas" vår vuxna pesonlighet/våra vuxna värderingar?
Lyckliga gatan - Liza Marklund
En kall och blöt majdag hittas riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg torterad och medvetslös i sin fashionabla villa utanför Stockholm. Hans hustru Nora är spårlöst försvunnen.
På Kvällspressen får Annika Bengtzon i uppdrag att skriva om fallet samtidigt som hennes privatliv är i gungning. Hon lever tillsammans med sin nya kärlek och hans barn samtidigt som hon delar vårdnaden om sina egna barn med ex-maken. Det fungerar inte smärtfritt.
Tidningens chefredaktör Anders Schyman hamnar i blåsväder när anklagelser riktas mot honom om det reportage som många år tidigare gav honom Stora Journalistpriset. Och medan Ingemar Lerbergs hamnar i allt djupare koma och kritiken mot Anders Schyman växer, framträder en allt tydligare bild av något väldigt mörkt och förljuget under den tjusiga ytan i villaförorten. Varför ville någon plåga ihjäl en före detta politiker? Och var är den försvunna hustrun?
På Kvällspressen får Annika Bengtzon i uppdrag att skriva om fallet samtidigt som hennes privatliv är i gungning. Hon lever tillsammans med sin nya kärlek och hans barn samtidigt som hon delar vårdnaden om sina egna barn med ex-maken. Det fungerar inte smärtfritt.
Tidningens chefredaktör Anders Schyman hamnar i blåsväder när anklagelser riktas mot honom om det reportage som många år tidigare gav honom Stora Journalistpriset. Och medan Ingemar Lerbergs hamnar i allt djupare koma och kritiken mot Anders Schyman växer, framträder en allt tydligare bild av något väldigt mörkt och förljuget under den tjusiga ytan i villaförorten. Varför ville någon plåga ihjäl en före detta politiker? Och var är den försvunna hustrun?
Saxat från Bokus
Detsamma gäller Bengtzons privatliv. Det liksom bara rullar på. Lite jobbigt med två barnkullar som ska samsas i den nya familjekonstallationen och en bitter exman (som dock börjar bli en favorit, en så härligt självömkande och egocentrisk man att älska att hata), men inte mycket mer än så.
Det som jag däremot gillar starkt med boken är Schyman-historien. En urgammal dokumentär har plötsligt blivit aktuell igen och framkallar en rad frågor. Vilket ansvar har egentligen journalister, vilka arbetssätt är ok och vad är egentligen skillnade på ett klassiskt mediedrev och nutidens näthat?
438 dagar - Johan Persson, Martin Schibbye
Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början.
Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början.
Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.
Saxat från Bokus
Jag kan verkligen rekommendera 438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar. Det som hände Johan Persson och Martin Schibbye är hårresande och fängslande (i dubbel bemärkelse).
Boken är väldigt bra skriven. Jag dras in i historien och kan nästan se öknen, det trånga fängelset och misären framför mig. Berättelsen blir väldigt personlig då de två författarna berättar varannat avsnitt; Martin är lugn, Johan är hetsig. Boken är lättläst (lättlyssnad) och ibland får jag påminna mig själv om att det är en verklig historia, inte en påhittad roman. Verkligheten överträffar tyvärr fantasin ibland.
Författarnas resa är en skarp kontrast till den vardagliga "journalistik" som slänger sig med ord som "kaos", "chock" och "rasar", där ordens betydelse vrids ur som en gammal disktrasa. Persson och Schibbye påminner oss om vad journalistik är och vad som krävs för att få veta vad som egentligen händer i världen. Och jag börjar fundera kring vilket ansvar vi som vi som läsare, som medmänniskor, egentligen har. Vet vi mer om Ogaden idag? Hur många kommer att bry sig imorgon?
Samtidigt är jag lite förvånade över deras naivitet. De hade gjort en riskanalys men tanken på att ett land - en sluten region - skulle strunta i internationella överenskommelser verkar aldrig ha slagit dem. Friheten att berätta människors historia finns bara så länge någon tror på den och det är alltid vinnaren som gör historieskrivningen.
Tre på tre - statusuppdatering
Nu börjar vi komma in på upploppet på "tre på tre"-utmaningen (läsa tre utvalda böcker på tre månader) och jag har hittills avverkat två av dem: Mellan rött och svart samt TATUH 3 Döden. Nu väntar jag på att [Bubble] ska komma in på biblioteket, den förre låntagaren lämnade tillbaka den för sent men nu är den på väg. Det blir att smita förbi biblioteket imorgon eller fredag, hoppas jag!
En smakebit på søndag - Analfabeten som kunde räkna
Till den här veckans "En smakebit på søndag" (Flukten fra virkeligheten) har jag valt ett stycke ur Jonas Jonassons bok Analfabeten som kunde räkna. Här har huvudpersonen Nombeko dömts till sju års strafftjänst hos en inkompetent ingenjör, som straff för att ha blivit påkörd på en trottoar av nämnda ingenjör.
Bermann hittade Doktorn
Häromdagen surfade jag in på Boel Bermanns hemsida och såg att hon hittat min boksammanfattning av Den nya människan. Vad kul! Kan ju undra om hon även såg att jag utnämnde henne till bokmässans trevligaste författare...
The Greatcoat - Helen Dunmore
In the winter of 1952, Isabel Carey moves to the East Riding of Yorkshire with her husband Philip, a GP. With Philip spending long hours on call, Isabel finds herself isolated and lonely as she strives to adjust to the realities of married life. Woken by intense cold one night, she discovers an old RAF greatcoat hidden in the back of a cupboard. Sleeping under it for warmth, she starts to dream. And not long afterwards, while her husband is out, she is startled by a knock at her window. Outside is a young RAF pilot, waiting to come in. His name is Alec, and his powerful presence both disturbs and excites her. Her initial alarm soon fades, and they begin an intense affair. But nothing has prepared her for the truth about Alec's life, nor the impact it will have on hers ...
Saxat från Bokus
The Greatcoat är en söt liten spökhistoria som passar perfekt i höstrusket. Den utspelar sig 1950-talets England, där den nygifta Isabel försöker förlika sig med en ny man och ett nytt hem medan vinterkylan börjar smyga sig på. En RAF-överrock och en övergiven militärflygplats är centrala i historien som fungerar som en vemodig liknelse för svårigheterna att gå vidare efter kriget. Många försvann i natten och kom aldrig tillbaka. Hur kan man gå vidare efter något sådant?
Som sagt, the Greatcoat är en söt historia men inte unik. Däremot är Dunmore bra på att få fram den rätta stämningen - både för efterkrigstiden och spökhistorien. Boken är helt klart läsvärd framför brasan när höststormarna piskar regnet mot husväggen. Kanske knackar någon även på ditt fönster...
Drömfabriken - Björn Vingård
Miljoner tidningar pumpades varje vecka ut från Drömfabriken på Torsgatan i Stockholm. Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast också gjorde det. Herrarna Bonnier styrde med fast hand och lite kärlek, de kvinnliga redaktörerna var chica och de manliga tuffa. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Mitt i allt detta befinner sig Astolf Erixson, som en morgon tog tåget från Göteborg för att stanna i storstan över en hektisk sommar och blev kvar för livet. Hans förebild var huvudpersonen i Pär Rådströms roman Ärans portar som beskrivs så här: Stjärnreporter på väg in i vår vintergata. Välpressad, hederlig, duktig, skötsam, lite ung och lite dum. En beskrivning som också passar bra på huvudpersonen i denna roman om verkligheten.
Saxat från Bokus
Drömfabriken kan sammanfattas i med tre ord: Björn Vingårds CV. Jag fick redan från början Elsas värld-vibbar och tyvärr är Drömfabriken just Elsas värld - fast i punktform och på 60-talet. Boken är någon slags sammanfattning av alla de fantastiska saker författaren upplevt och jag kan tycka att boken hade varit betydligt mer intressant om han skrivit sina memoarer "på riktigt". Boken har underrrubriken "bakom kulisserna - en roman om Bonniers". Nja, visst finns det faktapassager om Bonniers (och de olika tidningarnas) historia men det är ändå en roman främst om Vingård.
Det är synd, för visst har boken potential. Vingård använder samma lättsamma dråpligheter som exempelvis Jonas Jonasson i Hundraåringen... vilket är absolut lysande men när alla händelser staplas på varandra går kortfattade fyndigheter förlorade bland alla andra lika korta historier.
Jag föredrar när en bok antingen berättar en uppriktigt sann historia eller är uppriktigt uppdiktad. Vingård byter i princip bara ut sitt namn vilket gör att jag funderar mer på vad det är han har förskönat för att kunna gömma sig bakom "men det är ju bara en påhittad historia" och mindre på vad som egentligen berättas.
Veckans bokbloggsjerka - Skräckligheter
I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:
Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?
Med Halloween runt hörnet borde man frossa i spökhistorier och monsterberättelser. Det finns så mycket bra att välja mellan: Anne Rice, Edgar Allan Poe, John Ajvide Lindqvist, Mary Wollstonecraft Shelley, H P Lovecraft...
Jag brukar inte matcha högtider/årstider med min läsning men i väntan på [Bubble] (den är försenad på biblioteket) tänkte jag börja på Doktor Joseph av favoritförfattaren Andreas Roman. Han har även skrivit När änglar dör som jag starkt rekommenderar!
Nu ska jag smyga runt bland de andras bloggar och suga åt mig läskiga boktips!
Den felande länken - Stefan Tegenfalk
Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.
I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.
Saxat från Bokus
Tja, riktigt så dramatisk som slutklämmen i texten ovan lovar är inte boken, men visst fungerar även den sista boken i trilogin om Walter Gröhn och Jonna de Brugge.
Den felande länken är snäppet bättre än Nirvanaprojektet även om jag starkt rekommenderar Tegenfalk att hålla sig till polis- och journalisthistorier och låta bli romantiska relationer. Vad ser människorna hos varandra? Uppenbarligen något annat än Tegenfalk berättar i alla fall. Gröhn är en fåordig gubbe och de Brugge ett neurotiskt vrak tillsammans med sina respektive kap, ändå får de ligga. Helt otroligt...
Den här boken berör mer existensiella frågor än de tidigare. Är det möjligt att klona en människas själ? Vad skulle det leda till? Jag hade gärna sett att Tegenfalk dragit den historien ett steg längre när han ändå är inne på ämnet. Samma sak gäller den obehagliga och hemliga gruppen som vill motverka en "islamisering" av Sverige.
Den felande länken är en helt ok deckare även om jag fortfarande tycker att Vredens tid är den bästa av de tre. De tre delarna bör läsas i en följd då de är en bok uppdelad i tre delar snarare än bara tre böcker i en serie.
Den nya människan - Boel Bermann
"Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
- Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?"
Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet.
Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens.
Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. En brutal incident på Rakels arbetsplats ställer hennes tillvaro på ända. Rakel flyr, bort från ångest och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusning händer det som verkligen inte får hända ...
Saxat från Bokus
Den nya människan är en riktigt bra debutbok, jag sitter med smårysningar en stor del av tiden. Den utspelar sig nu - inte hundra eller tusen år framåt i tiden (och det tycker jag gör en bok ännu läskigare). Berättargreppet påminner om Ajvide Lindqvists rysare. Bermann ger förloppet en krypande obehagskänsla genom att använda sig av daterade tidningsnotiser. Små notiser som ger en föraning om vad som ska komma. Små notiser som i början inte är så olika de vi kan läsa i tidningen idag. Färre barn föds i världen. Förstagångsföräldrarna blir allt äldre. Människorna prioriterar karriär före familj. Miljögifternas påverkan diskuteras. Känns det igen?
Så varför får Den nya människan inte full pott? Även om jag verkligen uppskattar dystropidelen är jag inte riktigt överens med huvudpersonens struliga liv. Jag får lite "varför måste jag veta det här"-känsla, som att två böcker har slagits ihop till en och skarven fortfarande är synlig. Det är synd, jag tror att boken hade vunnit på tydligare fokus på samhällskritiken och den globaliserade marknaden och mindre på en trasig individs sökande efter samhörighet.
Bermanns berättelse vill visa på en framtidstro, men jag föredrar fortfarande när det går åt helvete.
Nirvanaprojektet - Stefan Tegenfalk
Hjärnan bakom flera brutala mord tycks ha försvunnit från jordens yta och i månader står utredningen och stampar. Kriminalkommissarie Walter Gröhn letar förgäves efter öppningar när ett gisslandrama plötsligt leder jakten i en oväntad riktning. Allt pekar på att gärningsmannen hålls fången, men av vem? Och varför?
Samtidigt uppstår misstankar om en läcka i utredningen. Någon inom polishusets väggar verkar göra allt för att förhindra att mördaren hittas. En specialgrupp tillsätts och återigen jobbar Walter och Jonna de Brugge sida vid sida, mot en fiende som hela tiden tycks vara steget före.
Frågorna blir allt fler och svaren de hittar allt mer skrämmande. Snart står det klart att morden bara utgör toppen av ett isberg.
Saxat från Bokus
Nirvanaprojektet är fortsättningen på Vredens tid och andra delen i en trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge.
Jag börjar direkt med att påpeka att jag "läste" även den här boken som ljudbok vilket påverkar mitt betyg rejält, i det här fallet främst därför att jag använde Adlibris app "Adlibris Mondo". Med den appen kan man spela upp ljudspåren i 1,5 x hastigheten, vilket är det enda positiva jag tänker säga om den.
Pausknappen sitter väldigt nära "tidslinjen" vilket gör att jag hoppade flera timmar vid ett par tillfällen (man ska väl ändå kunna hantera appen när man är på språng? I alla fall jag har väldigt bråttom att pausa ibland och hinner inte sikta så jädra noga) vilket gjorde att jag nog missade ett kapitel här och där. Boken laddades ner som ett enda ljudspår, ja ni kan ju gissa hur lång tid det tog att hitta rätt ställe någonstans mellan timme fyra och åtta på ljudspåret...
Nåväl, dels blev det väldigt rörigt av att lyssna på vissa saker två (eller tre) gånger och missa andra bitar helt, dels blev jag jäkligt irriterad och disträ av föregående nämnda teknikstrul vilket med största sannolikhet gjorde att jag tyckte mer om Vredens tid än Nirvanaprojektet. Den kändes rörig och mindre fokuserad än den första delen, och beskrivningarna av Jonnas dysfunktionella sociala liv blev mest plågsamma. Men jag ger inte upp, jag har redan den tredje delen i lurarna men nu i den mer pålitliga Dito-appen istället!
Bokmässan 2013
Så kom jag äntligen iväg till bokmässan i Göteborg (tack så mycket Pojken!), och vilken mässa det var! Det fanns hur mycket som helst att titta på, att peta på och att lyssna på. I mitt tycke var det en av de bättre mässorna - om det beror på mitt humör eller det faktiska innehållet låter jag vara osagt.
Mässans...
...oj då: Mitt schema sprack innan jag ens kommit in på området
...bästa citat: "En bok består av vatten, luft och solsken" - Jan Kåhre
...trevligaste författare: Boel Bermann, hur go som helst!
...kinkigaste författare: Jan Guillou, vid signeringsbordet
...minst engagerade: De två unga kvinnorna i Livonia prints monter. De satt på andra sidan bordet böjda över var sin mobil. Vad Livonia print gör? Ingen aning och inte blev jag sugen på att ta reda på det heller.
Lill-Babs och Jonas Jonasson signerade böcker
Lena Einhorn, Mikael Nyqvist och Jan Guillou
En smakebit på søndag – Little Bee av Chris Cleave
Då var det dags för Flukten fra virkelighetens "En smakebit på søndag" igen. Den här gången blir det en smakprov ur Little Bee av Cris Cleave, trots att jag redan läst ut den. Lite fusk kanske?
Här pratar Little Bee med en man som arbetar med att erskortera flyktingar tillbaka till deras hemländer. Jag tycker att det här stycket verkligen visar hur västvärldens stabila trygghet ställs mot instabila och krigshärjade länder. Global ekonomi i sitt esse...
Little Bee - Chris Cleave
I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu.
I en annan del av England försöker den nyblivna änkan Sarah O'Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee...
Saxat från Bokus
Jag är lite kluven till boken Little Bee. Å ena sidan är det en bitande samhällskritik, å andra sidan är det en smått orealistisk historia.
Little Bee har suttit inspärrad på en flyktinganläggning i två år, men har ändå inte bara lyckats lära sig snudd på perfekt engelska, hon har också en otroligt god kunskap om hur det fungerar i västvärlden och då Stobritannien i synnerhet. Kan man få en sådan insikt bara genom att läsa tidningar?
Relationerna känns platta och konstiga där de borde vara gripande och dynamiska. Sarah och Lawrence är verkligen ett dysfunktionellt par som stundvis knappt verkar tycka om varandra. De besväras båda av att Andrew dog, men sorgen verkar mest vara en besvärlig känsla som är ivägen för viktigare saker. Jag irriterar mig väldigt på Lawrences märkliga inställning i den frågan. Hur kan man inte få sörja någon som varit en stor del av ens liv i många år?
Det som jag däremot gillar med boken är sättet den lyfter fram det absurda i kontrasterna mellan västvärldens trygghet och krigets (och girighetens) vansinne i Afrika. Naturresurser exploateras hänsynslöst av stora företag och det är lokalbefolkningen som får betala priset. Västvärlden tar för sig men vill inte veta av konsekvenserna, man vill dra inte bara fysiska men även mentala gränser till vad som händer "där borta". För här hemma är det tryggt, säkert och stabilt. Little Bees och andra flyktingars historier stör vår illusion om trygghet och får våra problem att se obetydliga ut - och den känskan vill man gärna skjuta ifrån sig.
Vredens tid - Stefan Tegenfalk
En septembermorgon frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken.
Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord - en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta.
Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.
Saxat från Bokus
Trots att många av karaktärerna är väldigt stereotypa (den buttre men innerst inne rätt sympatiske gamle polisen med det robusta namnet och den otroligt begåvade och vackra nybakade polisen från en anrik familj) gillade jag Vredens tid. Den sticker inte direkt ut i deckargenren men är väl balanserad med ett skönt tempo, ungefär som en god fredagsfilm. Nu lyssnade jag i och för sig på ljudboken och jag får erkänna att jag inte rätt av kan jämföra ljudböcker och "vanliga" böcker... Språket flyter fint och uppläsaren Reine Brynolfsson är skön att lyssna på. Genom hela boken finns ett stänk av humor och självdistans som ofta kommer fram genom karaktärernas tankar och repliker.
Det är en hel del karaktärer att hålla reda på, men inte fler än att det funkar bra att hålla reda på de viktigaste även med ljudboken (jag har teflonhjärna med just ljudböcker). Intrigen är lagom komplicerad och lagom trovärdig. Visst kan man ifrågasätta om man verkligen är så pigg och klar i skallen efter en operation i hjärnan och drogen som används kanske låter lite för bra för att vara sann - men ändå inte helt otrolig.
I övrigt är det en mycket bra debutroman. Hans skildring av polis- och åklagarvärlden är mycket trovärdig, det låter som att han vet vad han skriver om och den påhittade RSU (Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet) smälter in bra i helheten.
Vredens tid är första delen i en serie om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Den andra delen, Nirvanaprojektet, finns redan nedladdad på min iPhone och kommer att få följa med på ett antal promenader framöver!
Mellan rött och svart - Jan Guillou
* spoilervarning *
Första världskriget är förbi. Bröderna Lauritzen har drabbats svårt både ekonomiskt och personligt. Oscar fick alla sina tillgångar i Afrika konfiskerade av de segrande engelsmännen. Sverres älskade Albie stupade i kriget och själv blev han utkastad från godset som var hans hem i nära tjugo år. Och Lauritz och Ingeborg har tvingats lämna Bergen eftersom sonen Harald riskerade att bli ihjälslagen i skolan som tyskvän. Återhämtningen till ett bättre liv i Berlin och Saltsjöbaden tar sin tid men snart befinner man sig i det glada 20-talet.
Tyskland ser ut att kunna resa sig på nytt och i hela Europa föreställer man sig att det aldrig mer kan bli krig. Familjen Lauritzen kan lika lite som alla andra se den svarta slagskuggan av en ofattbar ondska som ska kasta världen in i en ännu större katastrof.
Saxat från Bokus
Mellan rött och svart är den tredje delen i Guillous romansvit "Det stora århundradet" och handlar om perioden mellan första och andra världskriget. Handlingen utspelar sig främst i Berlin, där Oscar och Sverre bosatt sig, och Saltsjöbaden, där äldste brodern Lauritz leder familjeföretaget.
Även om jag känner att Guillou skapat karaktärerna för att kunna beskriva historien ur så många perspektiv som möjligt snarare än att skapa dynamiska och djupgående personporträtt köper jag ändå det. Det är mycket som ska hinnas med i en enda bok vilket gör att det blir lite väl förenklat och uppstolpat ibland vilket är synd. Familjen har både politiskt, ekonomiskt och konstnärligt intresserade familjemedlemmar och jag hade gärna sett ännu mer av deras diskussioner, särskilt när det gäller just mellanperioden som i alla fall jag har sämre koll på än själva krigstiden. Så klart är det en fiktiv bok, men genom fiktiva diskussioner och analyser kan man få upp ögonen för sådant som är värt att läsa in sig ännu mer på. Dessutom är det intressant ur ett rent psykologiskt perspektiv, hur fick man unga män att gå från äventyrslystna småpojkar till kallblodiga bödlar?
Jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller till dagens politiska klimat. Det blåser kalla vindar, om än inte dödliga sådana.
TATUH 3, Döden - Jonas Gardell
Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin.
De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu.
Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt.
För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!
Det som berättas i den här historien har hänt.
Allt är sant.
Jag var en av de som överlevde.
Jag ville bryta tystnaden.
Jag har gjort det nu.
De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu.
Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt.
För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!
Det som berättas i den här historien har hänt.
Allt är sant.
Jag var en av de som överlevde.
Jag ville bryta tystnaden.
Jag har gjort det nu.
Saxat från Bokus
Den tredje delen i Gardells serie Torka aldrig tårar utan handskar är precis lika bra som de två tidigare delarna. Jag blir rörd, berörd och omskakad. Att de homosexuella fick stå ut med så mycket fördomar och förnedring för bara några år sedan känns... Märkligt. Att de fortfarande behandlas som en andra klassens medborgare på många ställen idag känns än mer obegripligt.
Den avslutande delen heter Döden, och det är dit historien har varit på väg ända sedan de första sidorna i den första boken. Men vi får även följa med vännerna på den väg som ledde dem fram till Stockholm och varandra. Boken handlar om de som dog och de som blev kvar. Mer rörande än så blir det nog inte.
Även om jag sett serien när den gick på TV fastnar jag hejdlöst i alla tre böckerna. Gardell berättar en tragisk historia på ett så varmt och medkännande sätt att jag ler och snyftar om vartannat - för trots sjukdom och förnedring är karaktärerna i en klass för sig. Paul är definitivt favoriten, en ärkefjolla med självdistans och ett hjärta större än Stockholm. Han regisserar sitt liv ända in i döden - och efter den.
Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen
