Berättelsen utspelar sig på ett slott på en liten ö, och till skillnad mot många andra tycker jag att miljöskildringarna är helt ok. Jag brukar vara rätt allergisk mot långa, drömmande beskrivningar av azaleornas liv och leverne, men den här gången känns det som att jag nästan missat dem helt. Var det inte så farligt eller blev jag för uppslukad av berättelsen? Det låter jag vara osagt.

Däremot finns det några andra saker som jag hängde upp mig på. Räcker det verkligen med att skrubba ren en gammal pool för att starta simskola (måste inte någon myndighet godkänna lokal och verksamhet) och borde det inte vara lite svårare än så att elda upp ett slott?

Karaktärerna känns som riktiga teaterfigurer, inte helt okomplicerade men ganska så avgränsade.

Maja, huvudpersonen, är missnöjd med det mesta i sitt liv för tillfället. Mest av allt är hon missnöjd med att inte lyckas.

Karin är den utåt sett lyckade men inuti väldigt trasiga människan.

Jens är lugn, trygg och stabil med en tung skoltid bakom sig.

Alex är en tonåring som slits mellan barndom och vuxenliv.

Josefin är hjälpredan, stabil och handfast med båda benen på jorden.

Baddaren är lättläst, charmig, förutsägbar och perfekt för hängmattan! Boken har underrubriken ”vågar du se under ytan”, och det är precis det boken handlar om - mänskliga relationer och (bristen på) kommunikation. Däremot ska man inte förvänta sig någon djuplodande psykoanalys. Baddaren är lättsam underhållning, precis under ytan.