Huset Buddenbrook är en klassiker som jag inte tagit tag i förrän nu. Boken skrevs 1901, och beskriver familjen Buddenbrooks familjehistoria över flera generationer, med början i firma Johann Buddenbrooks höjdpunkt.

Jag gillar den här typen av böcker, den har en röd tråd som löper på fint i bakgrunden utan att tryckas upp i ansiktet i varje kapitel. Man rycks med i historien, samtidigt som karikatyrdraget ger den en viss distans. Det är en bok som går att tolka, övertolka och läsas precis som den är. Så gör det du med!

Vissa anser att boken är baserad på Manns egen släkt, och därför utgör en fascinerande redogörelse av den tidens samhälle. Själv lär Mann ha hävdat att allt är rent påhitt. Oavsett vilket har Mann en härlig förmåga att hålla sig precis mellan personporträtt och karikatyr.

 

 

Johann Buddenbrook är en sträng man som håller ordning på både familj och firma. Han har tillsammans med sin fru fyra barn, med helt olika personligheter.

 

Thomas tar efter sin fars död över firman. Han har höga krav både på sig själv och andra, vilket sakta men säkert bryter ner istället för att bygger upp både familj, firma och honom själv.

 

Christian är drömmaren och livsnjutaren, som är Thomas raka motsats. Där Thomas är styrka är Christian svaghet, både till sinnet och kroppsligen. Christian motsvarar allt som Thomas undertrycker inom sig själv, vilket leder till svåra motsättningar mellan bröderna – främst från Thomas sida.

 

Antonie (Tony) ser upp till det fina och förnäma, men trots sina försök att upprätthålla familjens anseende handlar hon på sätt som direkt motarbetar det hon försöker uppnå. Tony lever i en slags fantasivärld, och försöker slutligen nå sina mål genom sin dotter – något som inte heller slutar väl.

 

Clara är en bakgrundsgestalt, som endast är med i utkanten av historien. Hon blir tidigt sjuk och avlider.

 

Klothilde är en fattig släkting som Buddenbrookarna har takigt hand om. Klothilde är ständigt hungrig, tyst och blek men både strävsam och skötsam. Som fattig finns det dock ingenstans att ta vägen.

 

Som kontrast till den beslutsamma Thomas är hans fru Gerda, en kvinna som föredrar lugn och ensamhet framför sociala tillställningar (som ger henne huvudvärk). Med Gerda gör både musiken och döden entré i Huset Buddenbrook.

 

Tillsammans får de sonen Hannu, som får en komplicerad relation till sin far. Hannu är känslig och konstnärlig, fadern är rak och okomplicerad, vilket naturligtvis leder till många missförstånd. Och med Hannu som sista arvinge till firman finns inte längre den starka sammanhållande kraften kvar. Familjen skingras, och Huset Buddenbrook upplöses.