Här varvar jag hög och låg litteratur med internets höjdpunkter och dregelvänliga skor. Välkommen in på en fika!

Tre på tre - färdig!

[bubble] - Anders de la Motte

Sex månader har gått och HP har fått ett uppdrag, ett sista uppdrag på mer än ett sätt. Under tiden gör Rebecca karriär inom i PayTags växande IT-imperium. Medan Stockholm ännu en gång rustar för prinsessbröllop hamnar syskonen allt mer på kollisionskurs och det blir svårare än någonsin att skilja vän från fiende. Om nu inte fienden är en vän? En nära vän.
[bubble] är en rykande aktuell thriller som handlar om hur vi mitt i den digitala övervakningen försöker bygga säkra bubblor, allt från bankfack till gigantiska serverhallar. Men små eller stora har alla typer av bubblor en sak gemensamt. Förr eller senare kommer de allihop att spricka...

 

Saxat från Bokus

 

 

Det är alltid svårt med uppföljare och särskilt med avslutande delar, men jag tycker att de la Motte levererar. Det är action och paranoia deluxe, precis som det ska vara i de här böckerna. Vem är vän, vem är fiende och när är Spelet egentligen slut? Visst fanns det ett par enkla självklarheter och lite osannolik tur men det kan jag ha överseende med. Böckerna är lättlästa samtidigt som de väcker frågor kring informationshantering och -säkerhet, en fråga som är aktuell och (förhoppningsvis) kommer att debatteras en bra stund framöver. De la Motte är bra på att skapa en lätt obehagskänsla - hur lurad är jag (vi) egentligen?

 

Se även

[geim]

[buzz]

 

Simmaren - Joakim Zander

En feberhet natt i det tidiga åttiotalets Damaskus lämnar en amerikansk spion sitt nyfödda barn till ett osäkert öde. Det är ett svek han aldrig kan försonas med och han inleder en flykt undan sitt förflutna som kommer att ta honom till Beirut, Afghanistan och Irak. Vart som helst där faran och stressen låter honom tillfälligt glömma.
Trettio år senare kommer den svenska juristen Klara Walldéen och hennes före detta pojkvän Mahmoud Shammosh av misstag över information som gör att de plötsligt finner sig jagade genom ett vintrigt Europa där gränserna mellan länder blivit lika porösa som de mellan vän och fiende, sanning och lögn, nutid och historia. För att överleva måste de hålla sig i rörelse, samtidigt som de konfronterar sitt eget förhållande.
Under tiden i Bryssel förbereder sig den arrogante lobbyisten George Lööw för att representera en obehaglig klient med en dunkel agenda. En klient som hans chefer verkar ovanligt måna om att han ska vara till lags. Långsamt sugs George djupare in i ett dödligt spel där både regler och motspelare är diffusa.
Trådarna vävs samman en stormig julaftonsnatt i den östgötska skärgården där det förflutna obönhörligen kommer upp till ytan.

Saxat från Bokus

 

 

 

Som vanligt vill jag påpeka att jag lyssnat på boken istället för att läsa den, vilket förmodligen påverkar vad jag tycker om den. Först tyckte jag att Peter Andersson var väldigt träig att lyssna på, men efter ett par kapitel vande jag mig (givetvis körde jag på 1,5 x hastigheten, annars hade jag somnat ståendes).

 

Zander har sagt att han ville skriva om "unga, ambitiösa människor i Bryssel" och det har han förvisso gjort även om Simmaren inte är en så annorlunda historia som jag först trodde (det är en rätt ordinär actionthriller med inslag av hemliga agenter och försvunna föräldrar). Även om slutet knappast var överraskande så är det en helt klart läsvärd bok som säkert skulle göra sig bra som film. Handlingen hoppar mellan nutid och åttiotal, ett grepp som är både välanvänt och effektivt. Det märks att Zander kan miljöerna där boken utspelas och karaktärerna är trovärdiga om än något kategoriska.

 

Jag gillade växlingen mellan "deckarkapitlen" och "Simmarens" mer drömmande och sentimentala kapitel. Här kan det förstås varit Anderssons sövande röst som spelade in, det låter jag vara osagt. Personligen tycker jag att det är just de här kapitlen som gör att boken sticker ut, även om resten av historien också håller ihop och det i ett bra tempo. Rekommenderas till julsoffan!

 

Kan vara så...

Hm, jag misstänker att det här är anledningen till att det har pipit när jag gått...

Ers Majestäts olycklige Kurt - Lena Ebervall/Per E Samuelson

Året är 1938. Genom ett grönskande landskap susar en amerikansk lyxbil fram i hög fart. Bakom ratten sitter restaurangdirektör Kurt Haijby, på väg mot sin senaste investering, slottet Trystorp i Närke. Han gläder sig åt att äntligen kunna förverkliga sina drömmar; allt har blivit möjligt tack vare de generösa utbetalningarna från hovet.
Vad ingen vet är att Kurt har ett förbjudet förhållande med kungen, Gustaf V, och att det är denna relation som tillåter honom att leva i lyx. Och inte ens Kurt själv förstår vilket ont blod hela historien väcker i maktens korridorer. Rädslan för att den fruktansvärda hemligheten skall läcka ut är stor. Sin värsta fiende har Kurt Haijby i den mäktige överståthållaren, vars intrigspel efter ett par decennier slutligen får honom på fall: på 1950-talet åtalas Haijby för utpressning och hans öde är därmed beseglat.
Vem var då denne Kurt Haijby, som fått ge namn åt en av de största skandalerna i Sverige på 1900-talet? Han var en enkel Söderkis som dock var förutbestämd att leva ett dramatiskt och äventyrligt liv, med de mest högtflygande mål och med en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämaste kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom igen.

Saxat från Bokus

 

 

Tja, vad ska man säga om den här boken? Det verkar ju inte finnas en människa som är vettig på en fläck i boken (ja, dansken är väl hyfsat normal i alla fall) vilket är rätt skrämmande. Ers majestäts olycklige Kurt är baserad på verkliga händelser, men då allt hände innan jag föddes har jag väldigt dålig koll på vad som hänt och vilka skriverier det blev. Det är i alla fall väldigt spännande att följa den otroligt dryge och egocentriske Kurt Haijby, som verkligen inte förstår hur hans handlingar hela tiden sätter honom djupare i skiten. Att hans "rara Anna" står ut förstår jag verkligen inte!

 

Haibyaffären handlar förstås om utpressning mot kungen, men även om maktmissbruk och mörkläggning - ett alltid aktuellt ämne. Mycket vill ha mer gäller alla samhällsskikt och när det gäller att hålla sig kvar vid makten kan man gå både långt och för långt. Att höga tjänstemän förhandlade med Gestapo är frapperande - om det nu stämmer. Det är svårt att veta hur mycket substans romanen har. Författarna har grävt djupt i arkiven och säger sig ha bra underlag för sina fakta, som de sedan har broderat ut för dramaturgin. Slutsatsen är att man inte riktigt litar på vad som sägs men en fantastisk historia är det!

 

 

Kallt!

Efter helgen

Så var helgen över. Namngivingen gick bra och det var jättemysigt att ha släkt och vänner samlade igen. Tyvärr tog jag inga bilder på hela kvällen (så om någon av gästerna läser detta skulle jag bli såååå glad om ni ville dela med er av eventuella foton från namngivningen). Dessertbordet blev ok i slutändan, även om det inte blev snyggt blev det väldigt gott! Recept på jordgubbsbiskvierna kommer i veckan, tror att de var populärast...

 

Och vilka fina presenter Lillprinsen fick! En egen bil (Bobby car), ett träklosspussel i form av ett slott, sagoböcker, en jättestor nallebjörn, en handmålad porslinssko och massa, massa mer fint. Dessutom fick han rädda en bit regnskog! Han tackar och bockar!

 

 

 

Imorgon: namngivning

Så kom första snön!

I morse vaknade vi till frost och minusgrader. Nu faller lite regnblandad snö ute, den första för i år!

Niceville - Kathryn Stockett

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

Saxat från Bokus

 

Originaltiteln på Niceville är the Help, vilket var väldigt förbryllande innan jag insåg att "Niceville" blev det svenska namnet på den bok som huvudpersonerna beslutar sig för att skriva tillsammans.Trots att boken är väldigt förutsägbar och stundvis rätt glättig och ytlig så gillade jag den skarpt. Tänk Stekta gröna tomater möter Borta med vinden.

 

Att använda intervjuer är ett smart sätt att få in flera perspektiv i berättelsen samtidigt som hemlighetsmakeriet binder huvudpersonerna samman. Det är fascinerande att läsa om en tid som är så nära men ändå så långt borta. Tänk att det i mitten på 1900-talet var både okej och naturligt att vara rasist! Det är tur att vi kommit längre, även om vi inte är framme ännu.

 

Rasdiskriminering står i fokus i Niceville men det var barnuppfostran som intresserade mig mest. Hembiträden tog hand om barnen en stor del av tiden, barnen sågs tydligen mer som en associar eller ett nödvändigt ont medan de var små. Det gjorde att barnen inte hade något problem med att människor har olika hudfärg som små, men någonstans tappade de den mångkulturella acceptansen och övertog de vuxnas endimensionella kategoriserinar av människor. Det väcker en rad intressanta frågor. Vilka värderingar har vi som barn och hur påverkas de av vår uppfostran? När "skapas" vår vuxna pesonlighet/våra vuxna värderingar?

 

 

Ge mig ett par timmar till

Lyckliga gatan - Liza Marklund

En kall och blöt majdag hittas riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg torterad och medvetslös i sin fashionabla villa utanför Stockholm. Hans hustru Nora är spårlöst försvunnen.
På Kvällspressen får Annika Bengtzon i uppdrag att skriva om fallet samtidigt som hennes privatliv är i gungning. Hon lever tillsammans med sin nya kärlek och hans barn samtidigt som hon delar vårdnaden om sina egna barn med ex-maken. Det fungerar inte smärtfritt.
Tidningens chefredaktör Anders Schyman hamnar i blåsväder när anklagelser riktas mot honom om det reportage som många år tidigare gav honom Stora Journalistpriset. Och medan Ingemar Lerbergs hamnar i allt djupare koma och kritiken mot Anders Schyman växer, framträder en allt tydligare bild av något väldigt mörkt och förljuget under den tjusiga ytan i villaförorten. Varför ville någon plåga ihjäl en före detta politiker? Och var är den försvunna hustrun?

Saxat från Bokus

 

 

Jag hoppade på Annika Bengtzon-serien vid Nobels testamente. Det var då jag tyckte att hon och hennes liv blev intressant och samspelade väl med böckernas övriga intriger. Jag vet inte om det är för att jag nu "läst" Lyckliga gatan som talbok men jag fastnade inte som tidigare. Trots Ibsen-referensen tyckte jag att Nora-spåret var det minst intressanta, allt fram till "var" och "varför" (som kom i slutet av boken) kändes lite... Jaha. Inget oväntat direkt.

Detsamma gäller Bengtzons privatliv. Det liksom bara rullar på. Lite jobbigt med två barnkullar som ska samsas i den nya familjekonstallationen och en bitter exman (som dock börjar bli en favorit, en så härligt självömkande och egocentrisk man att älska att hata), men inte mycket mer än så.

 

Det som jag däremot gillar starkt med boken är Schyman-historien. En urgammal dokumentär har plötsligt blivit aktuell igen och framkallar en rad frågor. Vilket ansvar har egentligen journalister, vilka arbetssätt är ok och vad är egentligen skillnade på ett klassiskt mediedrev och nutidens näthat?

 

Fina figurer av Isaac Cordal

Isaac Cordal gör riktigt häftiga små cementfigurer som han sedan placerar ut i stadsmiljö. Kolla in!

 

 

 

Hoppsan!

Oj, vad hände? Först var det fredag morgon, sedan sa det bara svisch så var det måndag kväll. Stackars bloggen fick inte mycket uppmärksamhet... Istället har vi hunnit med fika, snabbesök på en halloween-fest, middag hos goa M&L, mer fika och nu på förmiddagen ännu mer fika. Lillprinsen var med överallt och just nu är han heldäckad av alla nya intryck, sötnosen!

 

Halloween-fin

 

438 dagar - Johan Persson, Martin Schibbye

Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början.
Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.

Saxat från Bokus

 

 

 

Jag kan verkligen rekommendera 438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar. Det som hände Johan Persson och Martin Schibbye är hårresande och fängslande (i dubbel bemärkelse).

 

Boken är väldigt bra skriven. Jag dras in i historien och kan nästan se öknen, det trånga fängelset och misären framför mig. Berättelsen blir väldigt personlig då de två författarna berättar varannat avsnitt; Martin är lugn, Johan är hetsig. Boken är lättläst (lättlyssnad) och ibland får jag påminna mig själv om att det är en verklig historia, inte en påhittad roman. Verkligheten överträffar tyvärr fantasin ibland.

 

Författarnas resa är en skarp kontrast till den vardagliga "journalistik" som slänger sig med ord som "kaos", "chock" och "rasar", där ordens betydelse vrids ur som en gammal disktrasa. Persson och Schibbye påminner oss om vad journalistik är och vad som krävs för att få veta vad som egentligen händer i världen. Och jag börjar fundera kring vilket ansvar vi som vi som läsare, som medmänniskor, egentligen har. Vet vi mer om Ogaden idag? Hur många kommer att bry sig imorgon?

Samtidigt är jag lite förvånade över deras naivitet. De hade gjort en riskanalys men tanken på att ett land - en sluten region - skulle strunta i internationella överenskommelser verkar aldrig ha slagit dem. Friheten att berätta människors historia finns bara så länge någon tror på den och det är alltid vinnaren som gör historieskrivningen.

 

Isabel Marant pour H&M

Det kommer alltså att bli masshysteri kring den här kollektionen? Än en gång står jag som ett frågetecken till modeindustrin. Har vi inte sett de här plaggen tidigare? Dambyxorna liknar några från nelly.com och damjackan var väl populär bland mopedkillarna på det glada 80-talet. Dessutom är det få, om några, plagg som är särskilt snygga eller smickrande. Det krävs en pinnsmal brud och en sjuhelvetes attityd för att bära upp (=dölja) kläderna. Det enda som såg ok ut (men ack så standard) var kapporna.

Uppenbarligen gillar folk grejerna men själv vill jag inte betala överpris för en helt vanlig tischa (låt hellre pengarna gå till de som syr plagget) eller klä mig som en uteliggare. Men men, jag kommer förstås inte att köpa plaggen heller.

 

 

Tre på tre - statusuppdatering

Duktig idag

Idag har både Lillprinsen och jag varit duktiga. Jag har gått den långa rundan (ca 10 km) med barnvagnen både idag och igår, det tycker jag är rätt duktigt. Och Lillprinsen har fått sina första vaccinationssprutor. Det är ännu duktigare! Lilla hjärtat, vad ledsen han blev när det sved till. Nu är han lite småkinkig men (peppar peppar) ingen feber ännu.

 

 

 

Promenadrundan för någon vecka sedan.

Nu är det färre fina löv och mer slask.

 

 

En smakebit på søndag - Analfabeten som kunde räkna

Till den här veckans "En smakebit på søndag" (Flukten fra virkeligheten) har jag valt ett stycke ur Jonas Jonassons bok Analfabeten som kunde räkna. Här har huvudpersonen Nombeko dömts till sju års strafftjänst hos en inkompetent ingenjör, som straff för att ha blivit påkörd på en trottoar av nämnda ingenjör.

 

 

 

Drag i skorstenen

Som ni kanske märkte var det lite blåsigt i början av veckan. Simone härjade förstås även här i Småland och orsakade viss oreda - även om de flesta gjort sin läxa i samband med den stränga tant Gudrun.

 

Nåväl, jag blev ändå rätt förvånad när en okänd man stannade utanför vårt hus tidigare i veckan, öppnade bagageluckan och baxade ut ett stort, svart åbäke.

"Är den här möjligtvis er", sa han lite försynt. "Grannen hittade den i sin trädgård." Jodå, jag fick lite motvilligt erkänna att det såg ut att vara den ventilationshuv som innan blåst och regn suttit i tryggt förvar på vårt tak...

 

 

 

Bermann hittade Doktorn

Häromdagen surfade jag in på Boel Bermanns hemsida och såg att hon hittat min boksammanfattning av Den nya människan. Vad kul! Kan ju undra om hon även såg att jag utnämnde henne till bokmässans trevligaste författare...