* spoilervarning *
Första världskriget är förbi. Bröderna Lauritzen har drabbats svårt både ekonomiskt och personligt. Oscar fick alla sina tillgångar i Afrika konfiskerade av de segrande engelsmännen. Sverres älskade Albie stupade i kriget och själv blev han utkastad från godset som var hans hem i nära tjugo år. Och Lauritz och Ingeborg har tvingats lämna Bergen eftersom sonen Harald riskerade att bli ihjälslagen i skolan som tyskvän. Återhämtningen till ett bättre liv i Berlin och Saltsjöbaden tar sin tid men snart befinner man sig i det glada 20-talet.
Tyskland ser ut att kunna resa sig på nytt och i hela Europa föreställer man sig att det aldrig mer kan bli krig. Familjen Lauritzen kan lika lite som alla andra se den svarta slagskuggan av en ofattbar ondska som ska kasta världen in i en ännu större katastrof.
Mellan rött och svart är den tredje delen i Guillous romansvit "Det stora århundradet" och handlar om perioden mellan första och andra världskriget. Handlingen utspelar sig främst i Berlin, där Oscar och Sverre bosatt sig, och Saltsjöbaden, där äldste brodern Lauritz leder familjeföretaget.
Även om jag känner att Guillou skapat karaktärerna för att kunna beskriva historien ur så många perspektiv som möjligt snarare än att skapa dynamiska och djupgående personporträtt köper jag ändå det. Det är mycket som ska hinnas med i en enda bok vilket gör att det blir lite väl förenklat och uppstolpat ibland vilket är synd. Familjen har både politiskt, ekonomiskt och konstnärligt intresserade familjemedlemmar och jag hade gärna sett ännu mer av deras diskussioner, särskilt när det gäller just mellanperioden som i alla fall jag har sämre koll på än själva krigstiden. Så klart är det en fiktiv bok, men genom fiktiva diskussioner och analyser kan man få upp ögonen för sådant som är värt att läsa in sig ännu mer på. Dessutom är det intressant ur ett rent psykologiskt perspektiv, hur fick man unga män att gå från äventyrslystna småpojkar till kallblodiga bödlar?
Jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller till dagens politiska klimat. Det blåser kalla vindar, om än inte dödliga sådana.
