En stilla morgon
Äntligen sover gubben. Jag vaknade vid klockan sju, och då snarkade han för fullt. Och jag kikade in hos honom nyss, då snusade han fortfarande. Stackars Pojken, sjuk och jetlaggad är ingen höjdare. Först igår började febern att gå ner, så jag hoppas att den är borta nu. Och han har inte kunnat sova heller, ca tre timmar per natt är alldeles för lite. Så jag tänker då inte väcka honom - trots att både scones och kaffe är färdigt!
Kommentarer
Trackback