I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Inbundna böcker är snyggast i hyllan, pocket är smidigast på resan. I ärlighetens namn gör jag inte så stor skillnad på övriga pappersformat, för mig är hårda pärmar = inbundet och mjuka pärmar = pocket. Excess har jag dock inte testat, det är ju helt klart smidigt att ta med sig en sådan bok men är den "skön att läsa"?

 

Ljudböcker går helt bort för mig. Den enda jag lyckats ta mig igenom är Kaffe med rån, annars brukar jag börja tänka på annat redan efter ett par minuter. Jag har inte heller blivit såld på e-boken. Visst är det smidigt att köpa/låna och kunna börja läsa direkt, men det känns ändå lite klumpigt att läsa på paddan. Jag vet, jag veeet, inbundna böcker är inte heller så smidigt. Men pappersböcker har en helt annan känsla.

 

 

Det är väldigt sällan jag köper böcker enbart på grund av utseendet, men de här är så snygga så att de lätt skulle kunna få följa med hem. Som tavlor i bokhyllan, typ...

 

 

 

 

Striderna om järntronen är våldsamma och grymma och kriget fortsätter med oförminskad styrka. Nya allianser bildas och gamla upplöses. Vänner blir fiender och rivaler sluter fred. Intriger och ränkspel men också vänskap och kärlek, mod och offervilja underblåser maktkampen. Joffrey av huset Lannister sitter på järntronen i Kungshamn, en ung och bortskämd pojke som regerar över de sju konungarikena med hjälp av sin ärelystna moder. Hans bittraste rival, lord Stannis, är besegrad. Men Robb Stark, som nu har hela Norden under sig, vinner hela tiden nya framgångar i kriget och spelar ett högt spel i kampen mot Joffrey och huset Lannister.
Under tiden färdas Daenerys stormfödd fram över det blodbesudlade och öde landskapet i östern, en drottning i exil med de tre sista drakarna i världen i sin vård. Målmedvetet samlar hon ihop sina styrkor för att inta Kungshamn och en dag bestiga järntronen för gott.

Saxat från Adlibris

 

Ungefär vid del tre börjar det bli svårt att sammanfatta en del i en serie. För mig börjar böckerna flyta ihop - vad hände i den här boken, i förra boken och nästa del som jag redan kommit 200 sidor i?

 

Heder och förräderier är lika starka inslag som i tidigare böcker (kanske till och med ännu mer påtagligt) och karaktärerna fortsätter utvecklas. De har både bra och mindre bra egenskaper och är sällan utpräglat "goda" eller "onda".

Det som också fortsätter även i den här boken är de långa, utdragna beskrivningarna. Martin hänger sig inte åt vackra naturskildringar, nej här är det en orgie i de olika husens vapen, vem som är vems vasall och tillbakablickar på kungar med samma eller liknande namn som gäller. Nu har jag börjat hoppa över de värsta partierna (vilket faktiskt stör mig lite) för att inte lägga ifrån mig boken. Eller läsplattan i det här fallet. Kan den bidra till att jag tycker att det finns jobbiga partier? Jag kan inte snabbläsa på plattan på samma sätt som jag snabbläser en bok (dvs bara läsa mitten på en sida, uppfrån och ner, utan att läsa "kanterna").

 

Det man i alla fall kan säga är att Martin kör hårt med "kill your darlings" - i det här fallet karaktärerna i boken. Ibland kommer de tillbaka, ibland är de oåterkalleligt borta. Det är nog det som jag gillar mest med Martins böcker, det finns inga cliffhangers där man kan luta sig tillbaka och tänka att "det är ju hjälten, han klarar sig alltid".

 

Om del 1: Kampen om järntronen

Om del 2: Kungarnas krig

 

Okej, nu ska jag skriva något annat än "jag är trött". Det stämmer förvisso men solen skiner, jag är nyduschad och jag har dessutom världens bäste make.

 

Jag är väldigt stressad inför ledigheten (mycket som ska lämnas över och mötena bara ramlar in) och det gör mig rätt nere just nu. Men eftersom Pojken är världens bästa muntrade han idag upp mig med vackra, väldoftande rosor och världens goaste kram! Och helt plötsligt - när jag kände mig som allra mest eländig - då får han mig att inse hur lycklig jag faktiskt är.

 

 

 

Idag är jag verkligen mosig i huvudet. Värme, stress och sömnbrist är ingen bra kombination idag. Eller överhuvudtaget, men mest idag. Helst skulle jag bara vilja lägga mig på gräsmattan och sova ett par timmar, men det går inte. Dels får vi besök snart, dels öser regnet ner då och då... Och blåser gör det med! Fick hämta miniväxthuset som hade blåst tvärs över halva trädgården. Ingen zucchini skadades allvarligt i olyckan.

Igår gjorde jag focaccia efter Leilas grundrecept och smaksatte med soltorkade tomater, rosmarin och flingsalt. Supergott och väldigt enkelt!

 

25 g jäst

3 dl ljummet vatten

1/2 dl olivolja

2 msk honung

1 tsk flingsalt

7–8 dl vetemjöl

Olivolja till plåten

Valfri smaksättning (jag använde soltorkade tomater, torkad rosmarin och flingsalt)

 

Ugn: 225 grader

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Först läste jag frågan "brukar du läsa böcker som handlar om böcker" och började genast tänka på Sofies värld av Jostein Gaarder och Slutet på mr Y av Scarlett Thomas. Men jag fick inte alls ihop det med Annikas eget svar och efter ett par sekunders förvirring fattade jag att frågan var om man läser samma böcker flera gånger. Kan bara skylla på att det är söndag idag...

 

Jodå, visst händer det att jag läser om böcker. De flesta gångerna handlar det om tunna, enkla böcker som Tre Deckare eller Bill och Ben, ren söndagsläsning med andra ord. Ofta läser jag inte hela böckerna utan hoppar in och ur där jag känner för det.

Jag har läst om några längre böcker också (exempelvis Salem's lot av Stephen King) men det är inte lika vanligt. Det finns också några böcker jag så småningom kommer att läsa igen, exempelvis Odysseus av James Joyce.

Men jag har helt enkelt för många olästa böcker och jag får lite dåligt samvete om jag ägnar tid åt redan lästa böcker när nya favoriter väntar på mig. Därför läser jag rätt sällan om tjockare böcker även om de absolut förtjänar det.

 

 

Nu har jag avslutat Svärdets makt, den tredje delen i fantasyserien "Sagan om is och eld". Frågan är om jag ska fortsätta med nästa del direkt eller läsa lite annat emellan... Dan Browns Inferno dök nyss upp i lådan, Kunzelmann & Kunzelmann har helt oförtjänt pausats och på byrån väntar låneboken Den sista kejsarinnan. Svåra beslut... Tur att det snart är semester!

Alltså, jag ska inte påstå att jag är mer insatt än vad jag läst mig till i populärnyheterna (dvs kvällspressen), men jag fattar ändå inte riktigt... Jag pratar om "oroligheterna" i Husby.

 

Organisationen Megafonen menar att bränder och att förstöra egendom är en helt naturlig reaktion på att en beväpnad man sköts ihjäl av polisen. Vidare hävdar de tydligen att det inte kommer att bli någon utredning av polisens agerande.

Hur tänker de nu? Om nu mannen var beväpnad så är det (fortfarande en mycket tragisk händelse men) hög skyll-dig-själv-faktor på den. Vad förväntar sig folk egentligen? Att polisen - de som ska skydda oskyldiga - ska säga "jamen vasågod herr Macheteman, gå du och se dig omkring så dricker vi lite kaffe så länge. Lemlästa inte för många nu"? Eller att de faktiskt ingriper?Jag föredrar det senare.

Och vad gäller utredning så tror jag nog att det kommer att utredas. Polismannen som sköt utanför gymmet blev fälld, varför skulle inte detta utredas? Om polisen brutit mot sina riktlinjer (varningsskott eller vad det nu kan vara) är det allvarligt och måste absolut granskas. Likaså om polisen verkligen ropat förolämpningar och rasistiska tillmälen, det är verkligen inte okej på någon nivå och särskilt inte från representanter från en organisation som ska värna vår trygghet.

 

Men hur kan man gå från "jag blev kränkt" till "det är ok att elda upp min grannes bil"? Vem vinner på det? Inte grannen. Inte den som satte fyr på bilen. Inte du och inte jag. För det är vi som betalar - både via skatten och med en minskad känsla av trygghet.

 

Nu har nästan alla blommorna i det lilla löklandet slagit ut. Visst är de vackra, våra tulpaner!

 

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Jajjemän! Här finns det ingen suck att jag håller inköpsstoppet som jag så stort lovade i början av året. Men jag har minskat på inköpen i alla fall, och det är ju bra, eller hur?

 

Senast idag hämtade jag ut Dan Browns Inferno och Doris Lessings The Sirian Experiments. The Sirian experiments är del tre i serien Canopus in Argos: Archives. Jag har inte kommit igenom den första boken ännu, men eftersom jag har del 1-2 och 4-5 känns det rätt dumt att inte köpa den saknade delen när de nu fått hem den igen. Och Inferno måste jag ju ha eftersom jag har de andra böckerna, går ju inte att hoppa av en serie bara sådär - det ska ju se snyggt ut i hyllan också!

 

 

Igår var en riktigt härlig dag!

 

Mitt paket med sticklingar hade kommit så det blev många krukor att plantera. Tre sorters passionsblomma, två sorters doftpelargon (båda i trepack), stjärnöga (även den i trepack), pepino, framberry (jordgubbar med smak av hallon) och en vinterhärdig bananplanta. Ja, de ska väl få plats någonstans...

 

Solen sken och vi hade runt trettio grader i solen på uteplatsen, helt perfekt för att dricka öl och snacka skit med vänner i väntan på att ishockeyn skulle börja, Vi släpade ut TV:n till uterummet, det hade ju varit synd att sitta nere i källaren i det vädret! Fast sedan kom åska, ösregn och hagel så det jämnade väl ut sig...

 

På kvällen blev det grillning och Melodifestival tillsammans med expertpanelen. Vi var väldigt snälla, det måste bero på all sol under dagen. Danmarks bidrag var inte fel men om man nu ska hålla sig till Norden så hejade jag mer på Norges Depeche Mode-klingande bidrag.

 

Kolla in! Nu har sparrisen börjat sticka upp i odlingslådan. Och snabbt går det! Nästa år kan vi börja provsmaka godingarna.

 

Jaaa! Det är nyheter som den här som gör Doktorn glad en onsdag!

 

 

 

Nu tycker jag i och för sig inte att genteknik ska användas helt utan eftertanke men visst är väl det här coolt?! Lätt att jag hade velat ha ett gäng självlysande växter på fönsterbrädan. Förutsatt att de inte helt plötsligt muterar till köttätande monster eller mind control aliens när man sover...

 

 

Oj, vad hände här då? Självklart är det jättekul att så många människor hittat till mitt lilla krypin, men jag blir ju väldigt nyfiken - var kom ni ifrån? I vilket fall som helst - välkomna!

 

Helgen tillbringades i Danmarks huvudstad tillsammans med bästa tjejerna. Vi träffas inte så ofta men när vi väl ses känns det som att det var igår. Och den här lilla utflykten var verkligen välbehövlig för så här bra har jag inte mått på länge - tack vännerna!

 

Så vad hittade vi på? Vi promenerade, turistade, åkte båt, gick upp och ner för Ströget och pimplade gotte på uteserveringarna. Softade, helt enkelt!

 

Tänkte bjussa på ett gäng våriga bilder som jag tog på dagens promenad. Enjoy!

 

Den natt drakarna föds brer kometens svans ut sig över gryningen, röd som blod och eld, praktfull och skrämmande på en och samma gång. Likt ett nysmitt svärd med glödhet klinga river kometen upp ett sår på himlen och förebådar en ny tidsålder.
Sedan kung Robert dött betraktar sig hans bror Stannis som arvtagare till järntronen. Men han är inte ensam om sina anspråk. Det råder kaos i de sju konungarikena och de olika släkterna är beredda att slåss om makten. Det pågår ett krig där man inte kan lita på någon. Brodermord, blodskam och svartkonst, en prinsessa förklädd till tiggarpojke, en livmedikus som besitter ett dödligt gift och stråtrövare som lämnar bergen för att hemsöka dalen. Ett krig där segern går till den som äger det vassaste stålet och det hårdaste hjärtat och där döden vandrar i natten. När kung slåss emot kung darrar landet i fasa.

Saxat från Bokus

 

Det är alltid spännande att ge sig på andra delen i en serie, även om fantasy brukar vara väldigt stabila med att leverera. Och visst levererar Martin. Jag blev visserligen lite trött på hans orgier i skökor och våldtäkter, men hey, fantasy är ju småpojkars motsvarighet till tantsnusk och är det dessutom medeltidsinspirerat får man ta det som bjuds. Jag är dock tveksam till om boken skulle klara Bechdeltestet* även om det finns en hel del starka kvinnliga karaktärer i böckerna.

 

Det är väldigt många och långa beskrivningar av de olika ätternas allianser, släkter och vapen/banér. Jag hoppar gärna över just de styckena för det känns mer som utfyllnad än något som för berättelsen framåt. För den som är intresserad och tycker att det blir lite väl många karaktärer att hålla reda på finns det en utmärkt sammanställning av de olika husen i slutet av boken (och kartor i början). Återigen blir det för drygt att sitta och bläddra i e-boken - ska det läsas fantasy är det enligt mig bättre att sitta med en tryckt bok.

 

 

-----------

*The Bechdel test är ett test för att bedöma filmer utifrån hur kvinnor presenteras. För att klara testet ska tre kriterier uppfyllas:

1. Den ska innehålla minst två namngivna kvinnliga karaktärer...

2. ...som pratar med varandra...

3. ...om något annat än en man.

 

Det blev inga tapeter idag, däremot blev det färg till både väggar och tak samt en hink spackel. Jag tror att vi kommer att hålla oss sysselsatta tills vi hittat rätt tapet till fondväggen.

 

Ikväll blir det Twilight del tre. Jupp, ni läste rätt. Jag utgår från att böckerna är bättre än filmerna (för de är inte särskilt bra), eller som Pojken sa: "Meh, har vi tre filmer kvar?! *djup suck* ". Men ibland är det härligt att mysa i soffan med en kass rulle (dvs en söndagsfilm) och en skål glass. Eller banan och bär - mums!

 

Förrensten, titta vad som landade i lådan idag! Varv två på fröbytarkedjan. Så imorgon ska jag sätta mig och botanisera bland alla påsar och se vad jag ska behålla. Det var många chilisorter den här vändan. Och en del spännande saker som jag inte är riktigt säker på vad det är. Skoj skoj!

 

Idag har jag varit ledig och solen utanför fönstret gav tack och lov lite extra energi. Två orkidéer omplanterade, köttgryta på spisen, sotaren har skött sitt jobb, kryssning är bokad och röjning av rum som ska tapetseras om pågår. Och allt det innan lunch, det är nog rekord för slöa doktorn! Jag ska fortsätta röja lite till sedan får det bli en snabb dusch innan läkarbesök, tapetval och veckohandling.

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Nåväl, här kommer ett axplock av de böcker som får mig att vilja packa väskan direkt:

• Alla monster måste dö är en reportagebok från en av världens mest slutna länder. Turister är (eller i alla fall var) välkomna under strikta former och med "guider" som följer varje steg.
• Brobyggarna beskriver både Norges kalla, karga skönhet och det vidsträckta landskapet i Afrika. Visserligen sker inget av det i nutid men visar ändå på de kontraster som får mig att vilja upptäcka nya platser.
• Christian Jacqs böcker får mig att vilja resa till Egypten för att själv se pyramiderna och det som finns kvar av det en gång så storslagna riket.
• Metro 2033 gjorde mig än mer nyfiken på Ryssland och den här gången inte bara på lökkupoler och imponerande byggnader. Inte gjorde det saken bättre att en fototidning nyligen hade en artikel där de beskrev just Moskvas metro...

Kan ni er musikhistoria? Låt Pentatonix guida er!

 

 

 

Jag höll på att garva ihjäl mig när jag såg den här videon. Ett gäng tuffingar från Texas har fått en present från skandinavien - en burk surströmming. Se vad som händer...

 

 

 

 

Hehehe! Bara här på landet... "Det här skulle inte kunna gå att arrangera nyktert."

Igår knatade vi ner till hembygdsgården och tittade på majbrasan. Jag vet, jag vet, hög vuxenpoäng på det men det är lite mysigt ändå. Trots blåsten var det riktigt skönt att promenera men efter en halvtimme stillastående började i alla fall jag att fundera på om våren verkligen var här eller om vi gått direkt till hösten.