Här varvar jag hög och låg litteratur med internets höjdpunkter och dregelvänliga skor. Välkommen in på en fika!
Lilja Lollipop
Har jag visat mina fina liljor? Nu har de blommat över och tyvärr missade jag att fotografera när alla knoppar var i full blom men jag bjuder på några vackra blommor i alla fall. Lollipop heter liljan, om jag inte kommer ihåg fel.
Vill du ha en egen 3D-printer? Vad sägs om att bygga en i lego? Matthew Krueger har redan gjort det - och delar dessutom gärna med sig av instruktionerna. Tyvärr använder den för närvarande smältlim istället för plast vilket gör att den inte är direkt användbar annat än för att tillverka fönsterdekorationer. But still very cool!
Själv dricker jag latte hemma (gärna med vanilj) och vanligt bryggkaffe ute. Oftast beror det sistnämnda på att få kaffeställen i närheten har låglaktosmjölk. Och de lokala haken har nog aldrig sett en espressomaskin... I vilket fall skulle det betyda att jag håller mig till det säkra alternativet. Tja, det kanske stämmer.
Jag trodde att jag var relativt i fas med mina boksammanfattningar men det visade sig att jag slarvat en del. När jag kikade i historiken hittade jag varken Dandy eller TATUH2. Slarvigt! Nåja, det får jag ta tag i en regning dag.
Nu: Veronica Mars, äta lite och sedan fortsätta med städningen.
Hoppsan, så blev det kväll igen! Dagarna bara flyger förbi och trots att vi inte gör så mycket känns det som att vi har fullt upp.
Pojken gick upp före mig idag och när jag väl masade mig upp möttes jag av en underbar doft i köket. Pannkakor till brunch! Yum! Det kändes väldigt lyxigt att äta pannkakor ute på altanen, i solskenet. Allt blir lite bättre i solskenet och jag älskar pannkakor...
Sedan ringde brorsan och sa att de var vid en sjö inte så långt från oss. Skoj! De bor sju mil bort, vilket inte är särskilt långt men tillräckligt långt för att vi ska ses relativt sällan. Ja, det var ju bara att packa picknickkorgen och åka och bada såklart.
Eftermiddagen avrundades med ett besök på lokala haket. Tur att man har semester och att det fanns en plats på uteserveringen för de vet verkligen hur man tillagar kött men det tar ett bra tag att få maten.
För bara tio år sedan hade Zombiekriget varit nära att utplåna hela mänskligheten. En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämde sig för att resa över USA och resten av världen. Världskrig Z består av hans intervjuer med de människor han mött: smugglare och militärer som varit aktivt involverade i kampen, men också vanliga civila som en gång stått ansikte mot ansikte med den här tidens levande - eller snarare odöda - helvete. Vittnesmålen sträcker sig från den ökända byn Nya Dachang i Förenade Kinesiska Federationen, där pandemispåret tog sin början med tolvårige »Patient Noll«, via de namnlösa skogar i norr där otaliga människor sökte tillflykt i kylan, till ett Sydafrika där Redekerplanen ingav mänskligheten hopp - till ett outsägligt pris.
Världskrig Z är en av de bättre zombieböcker jag läst. Nu har jag i och för sig inte läst så många zombieböcker utan mest hållit mig till filmerna, men i alla fall...
Det som tilltalar mig mest med boken är intervjustilen. Händelser beskrivs från olika synvinklar, ibland som actionscener, ibland med torra fakta. Man får själv pussla ihop historien även om intervjuerna redovisas i tidsordning. Det är lätt att dras med i berättelsen. Man glömmer nästan att det handlar om något så otroligt som zombies - det kunde lika gärna ha varit ett "normalt" krig med "normala" fiender. Och det är en del i Brooks samhällskritik: krig är absurda, politik och marknad styr beslut, I-länder profiterar på U-länder osv... Kortsiktiga vinster går före långsiktighet och mänskligheten har blivit allt mindre mänsklig.
Brooks ger en verklighetstrogen beskrivning av hur länder och individer skulle kunna reagera på en omfattande fara. Hur ser man på hotet och fienderna efter några år, dvs hur ser historieskrivningen ut efteråt och vad händer när något slags normalläge infinner sig igen? Allt beskrivs inte heller, en del saker antyds och triggar igång fantasin. Vad hände egentligen på Island? Och i Nordkorea?
Idag har det varit något svalare än det varit de senaste dagarna. Eller rättare sagt, det har funnits moln. Man ska ju inte klaga på solen men det kan bli lite för mycket av det goda när det håller sig runt 30-strecket ute och ett par grader till inne. Hej glassmissbruk...
Idag har vi mest hjärngympat - jag läste ut [buzz] och pojken är en djävul på sudoku. Han har en grym koncentrationsförmåga och är mer envis än mig... Dagen avslutades med grillat och Wallander. Det blir inte mer semester än så!
Idag: städa, baka, svärmor på besök, hälsa på hos M&A, slänga saker på tippen och kaffe i kvällssolen på trappen. Nu: Jack the giant slayer tillsammans med K&M. Mys!
Jag har inte direkt haft tur med odlingslådorna i år. Sådderna tog sig inte alls och resten har växt lite knaggligt. Vitlöksblasten har redan börjat vissna ner så jag plockade upp en liten rackare av ren nyfikenhet. Och så liten den var! Men gott luktar den...
Äntligen har jag lyckats få några av ranunklerna på framsidan att blomma. Meeen... Det är väl ändå inte meningen att blomman ska ränna iväg sådär? Dessutom planterade jag röda och vita ranunkler, de som blommar är rosa...
Det var ju snällt att "sir Chris Walker" påminner mig om en bankväxel som inte blivit uttagen. Synd att den mest troligt inte finns.
Intressant också att sir Chris Walker har en mailadress under namnet Ahmad Adriansyah (i mitt mailprogram syns avsändaradressen när jag håller musen över namnet). Var väl inte tillräckligt att lägga till titeln sir till sitt påhittade engelska namn. Och ännu mer intressant att DHL inte har en egen företagsmail...
Efter sol kommer regn... Näää, det gör det inte! Vädret fortsätter att vara helt underbart! Och får man tro väderprognoserna kommer det att hålla i sig hela veckan. Love it! Fast jag blir så trött... Det blir inte många knop gjorda. Igår orkade jag knappt ens läsa, först på kvällen vaknade jag till ur zombiekoman.
Kvällen avslutades i alla fall med att vi tittade på Kodnamn: Lisa, senaste delen i Johan Falk-serien (GSI) och i mitt tycke den starkaste filmen i serien. Hörde dessutom rykten om en tredje säsong, hoppas hoppas hoppas att det stämmer.
Idag har jag trotsat förkylningen och vi har haft en riktigt bra dag!
Först tog vi sovmorgon och därefter blev det frukost med nybakta scones, kaffe och tidningen i solen på altanen. R&A dök dessutom upp med en inbjudan till dop - mysigt!
Vid lunchtid stack vi iväg på en road trip med första destination Gekås. Efter att ha duckat TV-team och handlat alldeles för mycket körde vi vidare till Pojkens systers sommarställe. Sedan fortsatte vi till nästa fikaplats längs kusten - mamma. Vi fick en påse med roliga "nyttoprylar", mycket uppskattat! Kvällen avslutades sedan på Bulls uteservering. Man får ju passa på!
Förkylningen sitter fortfarande som berget och tillsammans med värmen ger det en väldigt trött Doktor Glas. Jag vet inte riktigt vad jag gör hela dagarna egentligen, ingenting blir gjort och väldigt lite blir läst - ändå försvinner timmarna i rasande tempo. Det hjälper förstås inte att jag inte får sova. Förkylningen har gett mig en zombie-liknande snarkning, nu väcker jag till och med mig själv!
På tal om zombie, jag har äntligen läst färdigt Världskrig Z. Väldigt bra bok, den rekommenderas starkt! Boksammanfattningen kommer snart (eh, en liten brasklapp för det där med förkylning, seghet och bommullshuvud...).
Det ska vara fint väder hela veckan, det känns smått overkligt! Vardagslyxen är att få sitta i skuggan ute på altanen, med saft och en bra bok i näven samt fötterna i ett svalkande fotbad.
Idag har jag sovit/halvsovit mer än jag varit vaken. Efter en riktigt kass natt gick jag upp runt klockan tio, lade mig i soffan runt middag och gick upp två timmar senare. Vid fyratiden däckade jag igen och lyckades kvickna till vid sextiden. De senaste timmarna har tillbringats framför TV:n, tack och lov för Netflix när man är sjuk!
Det är inte bara grönsaker som växer hemma hos oss, även några blommor har fått plats. Jag gjorde en krukstapel som är så populär på "alla" bloggar just nu och fuchsian jag köpte trivs alldeles utmärkt där. Nedan ser ni Blacky och Devonshire dumpling.
Idag kan jag inte riktigt njuta av det fina vädret, även om jag vill! Inatt slog förkylningen till - ont i näsa och hals, kallsvettningar, bomull i huvudet och allmänt tycka-synd-om-mig-själv. Borde ha fattat redan igår att det var på gång, var riktigt trött hela dagen. Ingen feber i alla fall, det är jag glad för.
Nåväl, nu blir det solstol i skuggan med ett stort glas vatten och en bok! Kanske hinner jag någon sida innan jag somnar.
Det bästa med sommaren måste ändå vara grillningen, den här veckan har vi hunnit med att grilla tre gånger.
Min mamma och min moster var på besök så vi passade på att även bjuda in svärmor. Det är inte ofta vi har "familjemiddagar" så det var inte fel.
Igår kom tjejerna med respektive över för den årliga fira-in-sommaren-grillningen. Det blev mycket snack om livet, universum och allting - men mest om teknik och resor. Ingen semesterstart är komplett utan mina tjejer!
Och idag kikade K&M förbi med ett par fina bitar rådjusrfilé. Inte nog med att de bjöd på superfint kött, de tog även över köket och fungerade som privatkockar - man blir inte mer bortskämd än så!
Min passionsblomma Frederick har äntligen visat sig från sin vackraste sida. Men har han inte lite mycket skägg för att vara en passionsblomma? Nåja, fin är han i alla fall.
Giant Birdsnest skapades främst som en yta för socialiserande, inte sömn. Äggformade kuddar bidrar till en ergonomisk sittställning och den finns i flera storlekar. Giant birdsnest går att få från den minsta varianten som rymmer 2-3 personer ända upp till 4,5-metersbjässen för dig och 15 av dina vänner.
Igår blev det pizza och film med fina M&K. Och inte vilken pizza som helst, vi testade att göra pizza på grillen. Supergott! Degen införskaffades via lokala pizzerian och toppingen var tre gånger favoriten. Tio minuter på pizzasten i grillen, sedan var det klart.
Förra gången jag körde tre på tre-utmaningen gick det inte alls bra. Fifty shades var så usel att jag fortfarande inte läst klart den. Typiskt nog var det den boken jag började med så ni kan ju gissa hur motiverad jag var att fortsätta utmaningen... Miss Peregrine's och Jellicoe road var däremot helt underbara böcker som jag varmt rekommenderar!
Så vad ska jag läsa för böcker den här gången? Är inne på 3 x uppföljare. Torka aldrig tårar del tre (Jonas Gardell) kommer ju snart och den ska absolut läsas. I september kommer också Mellan rött och svart, den tredje delen i Jan Guillous serie "Det stora århundradet".
Men vad ska jag välja som tredje bok (de böcker jag läst de senaste åren hittar ni här)? Tyvärr kommer inte Hollow City (uppföljaren till Miss Peregrine's Home for Peculiar Children) förrän i januari. Kanske kör jag på nästa del i Game of Thrones-serien istället. Fast det hade ju varit kul att hitta en tredje "del tre" förstås...
Äh, hjälp mig nu! Vilka uppföljare har jag missat?
Jag varnar er redan nu, de här är försvinnande goda!
Tobleronesnittar (ca 30 st)
100 gram smör (rumstempererat)
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker med äkta vanilj
1 tsk bakpulver
2 msk ljus sirap
2 dl vetemjöl
50 gram toblerone
Värm ugnen till 175 grader.
Vispa samman smör, socker, vaniljsocker, bakpulver och sirap tills det är ljust och krämigt. Tillsätt mjölet och vispa ihop ordentligt.
Hacka tobleronen i små bitar och rör in den in degen.
Dela degen i två bitar och rulla ut dem på mjölat bakbord så att de blir nästan lika långa som plåten. Lägg dem på en bakplåtspappersklädd plåt och platta ut dem lite.
Grädda mitt i ugnen i cirka 10 minuter.
Låt dem svalna något och skär dem sedan i snittar. Låt svalna helt och hållet innan du tar bort dem från plåten.
---------------
Uppdatering: Testade även att göra dessa med glutenfritt mjöl, men det var ingen höjdare. Hade inne dem någon minut extra för de fick ingen färg alls och höll på att rinna bort efter tio minuter i ugnen. Resultatet blev mer knäckebröd än sega snittar, men smaken blev iofs helt ok.
Allvarligt? De ville ha "väldigt neutrala bilder" av "riktigt hög kvalitet" och betalade därför 70 000 spänn för fjorton bilder som ser ut att vara tagna av vem som helst med en ok systemkamera? Okej...
När berättelsen börjar har Orkidé blivit änka, och som mor till den bortgångne kejsarens enda manlige arvinge har hon intagit en formidabel maktposition. Men hon tvingas utstå hårt motstånd från alla håll och ställs inför en rad internationella såväl som inhemska politiska prövningar: Den ömsesidiga hatkärleken till japanerna, konflikterna med Ryssland, Frankrike och England, boxarupproret och det kinesiska folkets allmänna misstänksamhet gentemot västerlänningar.
Högfärdig häxa; blodtörstig, självisk och hänsynslös regent? Eller en omtänksam mor, som självuppoffrande gjorde vad hon kunde för att rädda sitt land? I "Den sista kejsarinnan" fortsätter Anchee Min att måla upp sin alternativa bild av kejsarinnan.
Den sista kejsarinnan är inte i mitt tycke lika starkt som Kejsarinnan Orkidé, den första delen om Kinas kejsarinna Cixi. Anchee Min fortsätter att förmedla en alternativ bild av kejsarinnan som oftast porträtteras som grym och maktfullkomlig. Problemet med boken är att den vill ge en helt diametralt motsatt bild av Cixi. Allt hon gör är av omsorg av sonen, kungen och hemlandet. Hon försakar familj och den egna lyckan för att se till att Kina blomstrar, ändå går det åt skogen. Jag har inga större problem med att se hur människor vid makten får försaka mycket för att hålla landet på rätt köl men Orkidé framställs som, trots sitt beräknande sätt, väldigt självuppoffrande och på gränsen till självömkande - ja helt enkelt för beundransvärd - vilket gör att jag inte riktigt tror på historien.
Däremot beskrivs ceremonier, traditioner och händelser på ett väldigt trovärdigt sätt vilket ger en intressant insyn i hur hovlivet såg ut i 1800-talets Kina. Utländska makter lade på stora skadeståndskrav på ett redan hårt pressat Kina som till slut blev av med stora landområden. Intriger och repressalier styrde den kejserliga familjens liv väldigt hårt och inte ens den som ansågs ha den yttersta makten var fri att handla som den ville - på gott och ont.
Nu har jag fastnat för en TV-serie igen, nämligen Modern Family. Jag hade läst om den tidigare men av någon anledning lät den inte särskilt intressant. Pojken slängde igång ett avsnitt häromdagen och efter tio minuter var jag fast! Älskar dokumentärfilmsupplägget och att alla karaktärer har något drag man kan känna igen sig i.
Familjen Typaldos har ett något ovanligt husdjur, nämligen en kapybara (vattensvin) som fått namnet Gary. Hur söt kapybaran än är så jag skulle nog ändå inte rekommendera gnagaren som husdjur. Den ser ut som ett jättestort marsvin men beter sig mer som en flodhäst.
Langdon vaknar upp i en sjukhussäng i Florens med inget minne av var han är eller hur han kommit dit. Vid sin sida finns den unga läkaren Sienna Brooks och de försöker tillsammans få fast boven vars inspiration är helvetesskildringen Inferno av Dante.
Först av allt måste jag påpeka att jag sällan sett en skönlitterär bok ha så kort och intetsägande beskrivning hos bokhandlarna på nätet. Och det känns inte helt fel nu när jag läst boken eftersom den är skriven efter precis samma mall som DaVinci-koden och Änglar och demoner - dvs en helt ok pusseldeckare men vi har läst det förr.
Inferno är lite förutsägbar och inte riktigt så mystisk som tidigare böcker, kanske för att jag nu lärt mig hur Brown tänker när han skriver sina böcker. Det som är nytt är att han den här gången använt sig av en klassisk filmöppning - man slängs direkt in i en actionscen istället för att någon okänd person lockar in Langdon i ett flyg på väg till en intressant gåta (det kommer, men i en tillbakablick ett par kapitel senare). Satsar Brown på ännu en film månne?
Något som blir väldigt tydligt när Brown går mer mot action än mot myter, mysterier och gåtor är att språket inte är särskilt bra. Det blir en dussinroman med klyschiga liknelser och känslorna förmedlas mer med författarens ord än karaktärernas uttryck.
Jag blev lite besviken på slutet. Det kändes för "enkelt" och jag hade velat ha en vändning till, eller ett mer öppet slut. Något som är mer intressant är ämnet befolkningsökning som jag tror att Brown hade kunnat utveckla mer. Det finns en intressant föreläsning om exponentiell tillväxt som kanske kan vara intressant att se om ni blir nyfikna på att veta mer om detta, som i mitt tycke är betydligt läskigare än Dantes historer.
