Langdon vaknar upp i en sjukhussäng i Florens med inget minne av var han är eller hur han kommit dit. Vid sin sida finns den unga läkaren Sienna Brooks och de försöker tillsammans få fast boven vars inspiration är helvetesskildringen Inferno av Dante.

Saxat från Bokus

 

Först av allt måste jag påpeka att jag sällan sett en skönlitterär bok ha så kort och intetsägande beskrivning hos bokhandlarna på nätet. Och det känns inte helt fel nu när jag läst boken eftersom den är skriven efter precis samma mall som DaVinci-koden och Änglar och demoner - dvs en helt ok pusseldeckare men vi har läst det förr.

 

Inferno är lite förutsägbar och inte riktigt så mystisk som tidigare böcker, kanske för att jag nu lärt mig hur Brown tänker när han skriver sina böcker. Det som är nytt är att han den här gången använt sig av en klassisk filmöppning - man slängs direkt in i en actionscen istället för att någon okänd person lockar in Langdon i ett flyg på väg till en intressant gåta (det kommer, men i en tillbakablick ett par kapitel senare). Satsar Brown på ännu en film månne?

Något som blir väldigt tydligt när Brown går mer mot action än mot myter, mysterier och gåtor är att språket inte är särskilt bra. Det blir en dussinroman med klyschiga liknelser och känslorna förmedlas mer med författarens ord än karaktärernas uttryck.

 

Jag blev lite besviken på slutet. Det kändes för "enkelt" och jag hade velat ha en vändning till, eller ett mer öppet slut. Något som är mer intressant är ämnet befolkningsökning som jag tror att Brown hade kunnat utveckla mer. Det finns en intressant föreläsning om exponentiell tillväxt som kanske kan vara intressant att se om ni blir nyfikna på att veta mer om detta, som i mitt tycke är betydligt läskigare än Dantes historer.