Brobyggarna – Jan Guillou
När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.
De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.
Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin.
Saxat från Bokus
Fördomar är rätt intressanta. Jag har definitivt fördomar om hur Jan Guillou skriver – det är sällan jag väljer att läsa hans böcker. Men när jag väl gör det, då blir jag alltid positivt överraskad.
Brobyggarna är den första delen i romansviten ”det stora århundradet”. Nästa del, Dandy, släpps i september och jag är sugen på att förhandsboka den redan nu.
Guillou använder klassiska sagoelement för att bygga sin historia: De tre bröderna, fadelösa pojkar, den generöse välgöraren, kämpa för att få sitt hjärtas dam, den motsträvige svärfadern, flera motgångar innan en osannolik framgång, människoätande vilddjur, stereotypa karaktärer osv.
Just karaktärsporträtten skulle kanske kunna utvecklas mer. Bröderna är osannoligt framgångsrika i allt de företar sig - bäst i klassen, naturbegåvade byggenier, framgångsrika företagare... De är inte heller rasister som ”alla andra” européer, och de kommer bra överens med arbetarklassen trots att de kommit upp sig ett par pinnhål.
Men jag föll just för bokens sagoinriktning. Det är just historia och saga sammanvävda på ett sätt som lyckas få mig både intresserad och inspirerad. Jag vill veta mer om den tiden, och jag blir inspirerad till att själv försöka skapa något – om än kanske inte järnvägar...
Kommentarer
Trackback
