Och en grej till... är fortsättningen på Liftarens guide till galaxen (en trilogi i fem delar). Douglas Adams hade tänkt att skriva en sjätte del, men hann tyvärr inte fullfölja projektet innan han gick bort 2001.

Att ge sig på husguden Adams älskade serien är snudd på hädelse, så det var med stor vånda jag öppnade boken. Med rätta, visade det sig. Colfer har givetvis återanvänt karaktärerna från Liftarens guide tillsammans med en hel drös referenser. Jopp-Hej-Di nämns i varannat kapitel och hela tiden finns det kursiva stycken med "faktainformation". Jag antar att dessa ska vara utrag ur guiden även om det inte uttryckligen nämns i boken.

Humorn känns bitvis väldigt forcerad. Colfer har använt samma typ av bisarr humor, men där Adams nämner lustigheter i förbifarten (och aldrig återkommer till dem igen) radar Colfer upp dem som ett pärlband. Med mycket långa pärlor. Det blir helt enkelt lite tungt, tröttsamt och maskeradaktigt. Boken känns över lag mer som en uppvisning i reseach än som en historia med en poäng (eller utan poäng, det är trots allt Liftarens guide vi pratar om). Men Och en grej till... har ändå sina höjdpunkter. Favoriterna är gudarnas jobbintervjuer och Colfers beskrivning av Tor som en osäker gud av första klassen (och huvudrollsinnehavare i vuxenfilm).

Även om jag knappast kommer att läsa Och en grej till... igen är jag glad att jag inte slutade läsa halvvägs. För jag fick faktiskt tillbaka lite skrivlust igen och det kan ju inte vara annat än positivt, non?