Glöm allt du hört om att zombieböcker handlar om våld och blod. Visst, Varma kroppar innehåller det också, men det är även en kärlekshistoria och en berättelse om vad som gått snett med mänskligheten.




Zombier har inga egna känslor eller minnen. De kommer inte ihåg sina namn eller sina familjer, de enda ledtrådarna till deras tidigare liv är kläderna de bär och eventuella namnskyltar (som de tyvärr inte längre kan läsa).

Genom att äta en människas hjärna får de uppleva scener ur dennes liv. När R äter en ung mans hjärna övertar han dennes kärlek till en ung kvinna, vilket leder till att han gör något så ”ozombielikt” som att ta sig an kvinnan och skyddar henne mot de andra zombierna. Det är något som aldrig har hänt tidigare, och som skakar zombiesamhället i grunden.

Varma kroppar är definitivt en av mina favoritböcker, Marion har lyckats ge den en humoristisk och varm känsla med en livsfilosofisk twist men samtidigt behållt mycket av det som är typiskt för just zombiegenren. Jag älskar hur han har vänt på perspektiven, till exempel genom att låta zombierna ha ett eget samhälle med organiserade skolor som lär småttingarna hur man dödar och äter Levande.

Språket är också mer litteratur än splatter: "Filmcitaten, signaturmelodierna, kändisskvallret och de politiska slagorden smälter bort och kvar blir bara de starkaste och smärtsammaste minnena. När hjärnan dör, klarnar och destilleras livet, som den innehåller. Det åldras som ett årgångsvin."