Nej, jag tycker inte att man ska skämmas för det man läser. Gör man det läser man nog mer för andras än för sin egen skull. Men visst, det kändes som ett personligt nederlag när jag upptäckte att ytliga deckare kunde vara lika underhållande som lastgamla klassiker...

 

Vad gäller favoriter som kan förvåna mina läsare så har jag ännu inte kommit på någon bok överhuvudtaget som kan räknas in i den kategorin. I bokhyllan finns allt från Koontz till Hawkins, från Harry Potter till Kerstin Ekman, från the Klingon Hamlet till en bok om Fredrik Reinfeldt. Ja, det skulle väl vara den siste som förvånar då, men i rättvisans namn måste jag påpeka både att den är oläst och att jag har en bok om Gulag också. Även den oläst.