Mannen som föll i glömska - Mia Ajvide
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm beter sig hans kollegor avvisande. Till och med hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är.
Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder honom till ett kollektiv med "bortglömda" i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka.
Saxat från Bokus
Jag är rätt kluven till Mannen som föll i glömska. Å ena sidan tycker jag att det är en fantastisk idé, å andra sidan tycker jag inte att Ajvide tagit riktigt tillvara på konceptet.
Det hade kunnat bli en bitande samhällskritik med tanke på de "glömda" människor som finns runt om oss idag: papperslösa flyktigar, psyksjuka, fattiga, hemlösa, gömda kvinnor som flytt misshandel och så vidare. Men Ajvide valde skräckromantiken istället och körde vidare på ett säkert kort. Synd, tycker jag.
Ajvide driver parallellt med nutidshistorien även ett historiskt sidospår där hon utforskar ursprunget till dagens glömda. Även det spåret hade potential att bli en riktig spökhistoria men rann ut i sanden. Ajvide vänder fokus till maktkampen i nutiden istället.
Sammantaget blir det en spretig historia med så mycket potential, men som mest trampar vatten när den hamnar i klyschornas sankmark. Och när historien går från känslor och intryck till blodtransfusioner och inseminationer lämnar den rysarromantiken och blir mest äcklig.
Kommentarer
Trackback
