Saxat från Bokus

 

 

Trots att många av karaktärerna är väldigt stereotypa (den buttre men innerst inne rätt sympatiske gamle polisen med det robusta namnet och den otroligt begåvade och vackra nybakade polisen från en anrik familj) gillade jag Vredens tid. Den sticker inte direkt ut i deckargenren men är väl balanserad med ett skönt tempo, ungefär som en god fredagsfilm. Nu lyssnade jag i och för sig på ljudboken och jag får erkänna att jag inte rätt av kan jämföra ljudböcker och "vanliga" böcker... Språket flyter fint och uppläsaren Reine Brynolfsson är skön att lyssna på. Genom hela boken finns ett stänk av humor och självdistans som ofta kommer fram genom karaktärernas tankar och repliker.

 

Det är en hel del karaktärer att hålla reda på, men inte fler än att det funkar bra att hålla reda på de viktigaste även med ljudboken (jag har teflonhjärna med just ljudböcker). Intrigen är lagom komplicerad och lagom trovärdig. Visst kan man ifrågasätta om man verkligen är så pigg och klar i skallen efter en operation i hjärnan och drogen som används kanske låter lite för bra för att vara sann - men ändå inte helt otrolig.

I övrigt är det en mycket bra debutroman. Hans skildring av polis- och åklagarvärlden är mycket trovärdig, det låter som att han vet vad han skriver om och den påhittade RSU (Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet) smälter in bra i helheten.

 

Vredens tid är första delen i en serie om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Den andra delen, Nirvanaprojektet, finns redan nedladdad på min iPhone och kommer att få följa med på ett antal promenader framöver!