Saxat från Bokus

 

Vet du vart dina vävnader tar vägen när de lämnar din kropp? Vad händer med den där borttagna blindtarmen eller födelsemärket? Var finns blodprovet och cellprovet?

 

Själva boken Den odödliga Henrietta Lachs är jag lite kluven till. Jag har lyssnat på boken istället för att läsa den, vilket säkert påverkar mitt intryck. Det är en gedigen genomgång av vetenskapen och Skloots eget sökande efter kvinnan och historien bakom HeLa-cellerna - ändå kan jag inte låta bli att känna att något saknas. Det är inte riktigt en biografi och det är inte riktigt en vetenskaplig avhandling. Dottern verkar mest hysterisk och inte särskilt sympatisk (inte ens med tanke på vad familjen gått igenom). Men jag tror att det till stor del beror på att Skloot "bevarat rösterna" från sina intervjuobjekt och återger allt med en lantlig dialekt. Nej, jag kan faktiskt inte fokusera på vad det sägs när en teaterskolad kvinna läser upp det på bondska.

 

Men boken är väldigt läsvärd på grund av de frågor som uppkommer. Jag har inget emot att mina celler används i forskning som räddar livet på miljoner människor men vetenskapens landvinningar lämnar en besk eftersmak när man läser historien om Henrietta Lachs celler. Celler som bidragit till fantastiska upptäckter och en mångmiljonindustri (ett provrör HeLa-celler säljs för drygt 250 dollar) samtidigt som cell"donatorns" familj inte har råd med läkarvård och mediciner. Skloot berättar om domslut som förvägrar värden äganderätten till sina celler med hänvisning till att det kan hämma forskningen samtidigt som stora företag tagit patent på cellinjer och därmed effektivt styr forskningen som det passar aktieägarna. Skrämmande! Och samtidigt inte ett dugg förvånande.