Isprinsessan - Camilla Läckberg

"Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende."

Saxat från Adlibris


 

Nu har jag sent omsider snubblat över ordet jag egentligen letade efter när jag läste Du gamla, du fria, nämligen femi-krimi. Japp, lite trög är jag då debatten tydligen stormade som mest 2007. Jag kommer i håg kuddkriget, men inte uttrycket. Femi-krimi är kortfattat deckare som mer fokuserar på relationer än läskiga mord, något som uppenbarligen upprör gamla inbitna författargubbar som anser att relationer och uppsprättade lik inte hör hemma i samma bok. Why not, säger jag.

 

Nu var det inte lyckan över att ha hittat ett perfekt ord jag skulle ta upp här, utan Läckbergs debutroman Isprinsessan. Jag vet inte riktigt varför jag inte tagit tag i boken tidigare, till och med Pojken tycker att jag varit väldigt seg i just den frågan. Men Isprinsessan är en riktigt bra debutroman! Jag gillar mord i svenska småstäder (öhum, finns det ett ord för det?), särskilt i små semesterparadis som blir mer eller mindre avbefolkade under lågsäsong. Jag riktigt ser framför mig hur originalen kryper fram under stenarna och de klokare människorna drar för gardinerna för att inte komma fram innan turisterna anländer.


Nåja, nu behöver jag kanske inte dra fram alla mina fördomar om mindre orter. Å andra sidan känns det helt ok efter Läckbergs bok, eftersom karaktärerna där också saknar gråskala. Det är lite som att se en övertydlig film - vem är god och vem är ond? Vem ska man tycka om och inte? Mellberg är en sliskig mansgris, Erika är hjälten, Anna är offret och Patrik är den modige polisen. Ganska gulligt, men det hade inte skadat att visa både de bra och dåliga sidorna.

Isprinsessan är första boken i en lång serie om Erika, och jag är väldigt nyfiken på att se hur nästa bok utvecklar sig!



Kommentarer

------------------------------

Gör mig glad och lämna gärna en kommentar!

Din kommentar kommer att synas efter att jag godkänt den. Observera att reklam och spam inte kommer att publiceras.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0