Isprinsessan - Camilla Läckberg
Saxat från Adlibris
Nu har jag sent omsider snubblat över ordet jag egentligen letade efter när jag läste Du gamla, du fria, nämligen femi-krimi. Japp, lite trög är jag då debatten tydligen stormade som mest 2007. Jag kommer i håg kuddkriget, men inte uttrycket. Femi-krimi är kortfattat deckare som mer fokuserar på relationer än läskiga mord, något som uppenbarligen upprör gamla inbitna författargubbar som anser att relationer och uppsprättade lik inte hör hemma i samma bok. Why not, säger jag.
Nu var det inte lyckan över att ha hittat ett perfekt ord jag skulle ta upp här, utan Läckbergs debutroman Isprinsessan. Jag vet inte riktigt varför jag inte tagit tag i boken tidigare, till och med Pojken tycker att jag varit väldigt seg i just den frågan. Men Isprinsessan är en riktigt bra debutroman! Jag gillar mord i svenska småstäder (öhum, finns det ett ord för det?), särskilt i små semesterparadis som blir mer eller mindre avbefolkade under lågsäsong. Jag riktigt ser framför mig hur originalen kryper fram under stenarna och de klokare människorna drar för gardinerna för att inte komma fram innan turisterna anländer.
Nåja, nu behöver jag kanske inte dra fram alla mina fördomar om mindre orter. Å andra sidan känns det helt ok efter Läckbergs bok, eftersom karaktärerna där också saknar gråskala. Det är lite som att se en övertydlig film - vem är god och vem är ond? Vem ska man tycka om och inte? Mellberg är en sliskig mansgris, Erika är hjälten, Anna är offret och Patrik är den modige polisen. Ganska gulligt, men det hade inte skadat att visa både de bra och dåliga sidorna.
Isprinsessan är första boken i en lång serie om Erika, och jag är väldigt nyfiken på att se hur nästa bok utvecklar sig!