Det är alltid svårt med uppföljare och särskilt med avslutande delar, men jag tycker att de la Motte levererar. Det är action och paranoia deluxe, precis som det ska vara i de här böckerna. Vem är vän, vem är fiende och när är Spelet egentligen slut? Visst fanns det ett par enkla självklarheter och lite osannolik tur men det kan jag ha överseende med. Böckerna är lättlästa samtidigt som de väcker frågor kring informationshantering och -säkerhet, en fråga som är aktuell och (förhoppningsvis) kommer att debatteras en bra stund framöver. De la Motte är bra på att skapa en lätt obehagskänsla - hur lurad är jag (vi) egentligen?