Vad skönt det är att springa! Efteråt alltså, när man kan slå sig för bröstet och säga "vad jag är duktig"! Frös som tusan innan, och det var verkligen inte kul att gå ut i joggingkläderna. Men efter den första kilometern var det rätt behagligt, och med en kilometer kvar kunde jag börja drömma om målen till jul. Hur långt jag sprang? Fem kilometer, man är ju inte vältränad heller...

Nähepp, nu blir det en språngmarsch till! Till bastun...