Jag lyssnar på ljudböcker nästan varje dag när jag går en runda med barnvagnen. Utan ljudboken skulle både läsningen stå still och jag vara dödligt uttråkad under promenaden. Trots detta har det tagit lååång tid innan jag accepterade ljudböcker överhuvudtaget. En anledning till att det trots allt fungerar är funktionen 1,5 eller 2 gånger hastigheten - det går verkligen inte att lyssna i normal hastighet! Människan låter ju fullkomligt efterbliven och jag tappar i bästa fall intresset och börjar tänka på annat, i värsta fall blir jag rätt och slätt förbannad.

 

 

Den bästa boken jag lyssnat på är Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg‎, uppläst av Helge Skog. Varför? Det var den första talboken jag lyckades ta mig igenom. Och så gillar jag Helge Skog, han är en riktig mysfarbror.

 

Som bonus kan jag även bjuda på den sämsta talboken: Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman, uppläst av Katarina Ewerlöf. Är det boken? Är det uppläsaren? Kanske kombinationen? I vilket fall så var det den mest pretantiösa skräpbok jag läst. Herregud, det var till och med konstpauser i en beskrivning av en klänning! Nä, efter att ha försökt i flera månader så gav jag upp, den vill jag aldrig mer lyssna på.

 

 

 

Nu säger jag inte att Goodreads ser särskilt spännande ut, men Boktipsets startsida ser riktigt tråkig ut. Lite Lunarstorm på 90-talet. Blir sidan roligare när man loggat in?

Jag har bara konto på Goodreads så jag kan egentligen inte uttala mig om vilken sida som är bäst. Men jag tycker att Goodreads fungerar bra, man får många boktips och det är enkelt att hålla koll på vad man läst. Det enda jag saknar (hittills) är en sammanfattning månadsvis, jag har bara hittat en per år.

 

Nåväl, det enda jag använder sidan till är boktips och statistik (vad jag läst), det finns säkert mängder med funktioner som jag helt enkelt inte brytt mig om att utforska. Vad har jag i så fall missat? Tipsa mig gärna!

 

 

Jag har redan listat ett antal utmaningar här som jag kommer att ge mig i kast med under 2014, men som "löfte" kommer även några punkter här:

 

1. Njuta av det jag läser

Jag har så väldigt svårt att lägga ner en bok jag inte gillar. I år får jag det, utan dåligt samvete.

 

2. Läsa mer på engelska

Och även testa en tysk bok vid tillfälle. Det var ju ändå snart 14 år sedan jag läste något på tyska...

 

3. Bli snabbare med boksammanfattningarna

Jag tycker om att ha något nedskrivet om varje bok jag läst men det blir svårare att skilja böcker i en serie åt ju fler böcker man hinner läsa. Såklart. Så snabbare sammanfattningar, dvs innan jag kommit längre än en tredjedel i nästa bok.

 

4. Avsätta 20 minuter varje dag åt mina egna terapiprojekt

Ja, det är ju inte direkt läsning. Men det är ord och en historia så jag bestämmer att det kvalar in här. Vad är ett terapiprojekt? Det kan vara allt från en längre roman till en fotobok eller research. Det jag känner för och behöver just här och nu. Terapiskrivning, helt enkelt.

 

 

Efter ett långt uppehåll slänger jag mig in i bokbloggsjerkan igen! Veckans fråga är inte helt lätt, för mig är karaktärerna precis där de ska vara och jag vill inte bli besviken om de visar sig att de inte alls stämmer med bilden man fått av dem.

 

Tänk om Dumbledore visar sig vara en helt vanlig pensionär när han inte slåss mot onda krafter? Miss Marple kanske är en notorisk tea party-anhängare och Evert Bäckström kanske egentligen är djupt engagerad i Amnesty. Emma träffade kanske någon bakom ryggen på Dex och bröderna Lauritzen kanske visar sig vara riktiga spån.

 

Nä, det är säkrast att låta karaktärerna få vara precis där de är.

 

Hm, räknas böckerna i bokhyllan? För just nu längtar jag mest efter att läsa överhuvudtaget. TATUH 3 väntar i bokhyllan tillsammans med Doktor Joseph. Sedan så är ju förstås Mellan rött och svart (tredje delen i Det stora århundradet) på väg hem tillsammans med Den nya människan som jag blev väldigt nyfiken på.

När ska jag hinna med alla de böckerna? Tja, förhoppningsvis innan januari då Hollow city, uppföljaren till Miss Peregrine's Home for Peculiar Children, kommer ut! Så mycket att läsa, så lite tid!

 

Den första jag kommer att tänka på är Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff. Namnet betyder något i stil med "splittrad" eller "delad", vilket huvudfiguren i boken definitivt är. Motsatsen till Raskolnikov är hans vän Razumichin, ett namn som betyder "förnuft". Överhuvudtaget blir Brott och straff ännu bättre när man har ett hum om namnens betydelse och jag gissar att det gäller för många fler böcker än just denna. Tipsa mig gärna!

 

 

Spontant tycker jag att det är bättre om dialekterna håller sig borta från böckerna - och då menar jag de fall där författaren försöker få replikerna att se väldigt skånska eller norrländska ut genom att skapa något slags påhittad stavning eller liknande. Rent dialektala ord, exempelvis "hie" eller "rälig", har jag däremot inte något emot.

Att hålla på med en fejkfonetisk skrift för att illustrera talspråk är precis lika irriterande som att läsa hela böcker skrivna med talspråk (hej Hassem Khemiri / Ett öga rött), det får mig att tappa fokus på vad som berättas.

 

 

 

Jag är inte genrebunden på det sättet att jag bara håller mig till enstaka genrer. Däremot tycker jag att det inte finns någon anledning att sätta en etikett på något om produkten inte motsvarar förväntningarna, så att säga.

 

Just genrebeteckningen ser jag som en hjälp för läsaren att hitta rätt. Det är inte alltid lätt att avgöra vilken typ av bok det är utifrån baksidetexten eller omslaget, men när det går aftonbladet-inflation i beskrivningarna blir jag bara trött. Varför sätta en ketchuplogga på ett mjölkpaket?

 

 

 

 

 

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Inbundna böcker är snyggast i hyllan, pocket är smidigast på resan. I ärlighetens namn gör jag inte så stor skillnad på övriga pappersformat, för mig är hårda pärmar = inbundet och mjuka pärmar = pocket. Excess har jag dock inte testat, det är ju helt klart smidigt att ta med sig en sådan bok men är den "skön att läsa"?

 

Ljudböcker går helt bort för mig. Den enda jag lyckats ta mig igenom är Kaffe med rån, annars brukar jag börja tänka på annat redan efter ett par minuter. Jag har inte heller blivit såld på e-boken. Visst är det smidigt att köpa/låna och kunna börja läsa direkt, men det känns ändå lite klumpigt att läsa på paddan. Jag vet, jag veeet, inbundna böcker är inte heller så smidigt. Men pappersböcker har en helt annan känsla.

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Först läste jag frågan "brukar du läsa böcker som handlar om böcker" och började genast tänka på Sofies värld av Jostein Gaarder och Slutet på mr Y av Scarlett Thomas. Men jag fick inte alls ihop det med Annikas eget svar och efter ett par sekunders förvirring fattade jag att frågan var om man läser samma böcker flera gånger. Kan bara skylla på att det är söndag idag...

 

Jodå, visst händer det att jag läser om böcker. De flesta gångerna handlar det om tunna, enkla böcker som Tre Deckare eller Bill och Ben, ren söndagsläsning med andra ord. Ofta läser jag inte hela böckerna utan hoppar in och ur där jag känner för det.

Jag har läst om några längre böcker också (exempelvis Salem's lot av Stephen King) men det är inte lika vanligt. Det finns också några böcker jag så småningom kommer att läsa igen, exempelvis Odysseus av James Joyce.

Men jag har helt enkelt för många olästa böcker och jag får lite dåligt samvete om jag ägnar tid åt redan lästa böcker när nya favoriter väntar på mig. Därför läser jag rätt sällan om tjockare böcker även om de absolut förtjänar det.

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Jajjemän! Här finns det ingen suck att jag håller inköpsstoppet som jag så stort lovade i början av året. Men jag har minskat på inköpen i alla fall, och det är ju bra, eller hur?

 

Senast idag hämtade jag ut Dan Browns Inferno och Doris Lessings The Sirian Experiments. The Sirian experiments är del tre i serien Canopus in Argos: Archives. Jag har inte kommit igenom den första boken ännu, men eftersom jag har del 1-2 och 4-5 känns det rätt dumt att inte köpa den saknade delen när de nu fått hem den igen. Och Inferno måste jag ju ha eftersom jag har de andra böckerna, går ju inte att hoppa av en serie bara sådär - det ska ju se snyggt ut i hyllan också!

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

 

Nåväl, här kommer ett axplock av de böcker som får mig att vilja packa väskan direkt:

• Alla monster måste dö är en reportagebok från en av världens mest slutna länder. Turister är (eller i alla fall var) välkomna under strikta former och med "guider" som följer varje steg.
• Brobyggarna beskriver både Norges kalla, karga skönhet och det vidsträckta landskapet i Afrika. Visserligen sker inget av det i nutid men visar ändå på de kontraster som får mig att vilja upptäcka nya platser.
• Christian Jacqs böcker får mig att vilja resa till Egypten för att själv se pyramiderna och det som finns kvar av det en gång så storslagna riket.
• Metro 2033 gjorde mig än mer nyfiken på Ryssland och den här gången inte bara på lökkupoler och imponerande byggnader. Inte gjorde det saken bättre att en fototidning nyligen hade en artikel där de beskrev just Moskvas metro...

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan: Det är svårt att tipsa om böcker man absolut inte kan lägga ifrån sig eftersom det både är person- och situationberoende, men här kommer ett urval av de som jag direkt kommer att tänka på:

 

Harry Potter-serien (J.K. Rowling). Ett absolut läsmåste om man gillar fantasy och ungdomsböcker. Jag sträckläste varenda bok och det var en plåga att vänta de månader som gick innan en ny bok släpptes.

 

 

Lasermannen (Gellert Tamas). Jag gillar att han kombinerar en dramatisk händelse med hur samhället såg ut på den tiden - det var dessutom inte särskilt länge sedan. Parallellerna till idag är skrämmande...

 

 

När änglar dör (Andreas Roman). Fantasy i form av legenden om Satan, en annorlunda historia om Gud helt enkelt. Läs den!

 

 

1984 (George Orwell). Jag är väldigt svag för dystropier, tipsa mig gärna!

 

 

Jellicoe Road (Melina Marchetta). Det var en bok som jag inte trodde att jag skulle fastna så för, men jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Väldigt symbolladdad och den verkligen biter sig fast långt efter att jag läst sista meningen.

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan: Jag har någon slags romantisk idé om att fastna i en bok i soffan, med en varm pläd och en stor kopp te. Eller ligga på en filt ute i naturen i sommarvärmen. Eller sitta på ett café, helt uppslukad i en påhittad värld.

 

Sanningen är att jag är alldeles för rastlös. Jag kan fastna i en bok nästan var som helst, men så fort det blir lite för perfekt börjar det krypa i kroppen. Jag läser gärna i soffan men växler mellan att sitta ihopkrupen under filten med att slänga benen över soffryggen. På en filt i trädgården är helt fantastiskt -  tills jag upptäcker alla insekter. Fiket är mysigt men kan inte låta bli att kolla mobilen var tredje minut. Sätt mig däremot på ett tåg eller en buss så kan jag läsa tre timmar i sträck utan problem!

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan: Eftersom jag är lite sent ute får jag helt enkelt skriva om vad jag gjort i påsk, istället för vad jag ska göra. Påsken har varit precis sådär avslappnande som jag behövde: Mat, mys, vänner och böcker.

 

Vi var på påsklunchknytis hos R&A: prinskorv, köttbullar, janssons och mängder med ägg! Och cheesecake förstås. Och leta efter gömda påskägg! Dagen efter blev det middag hos oss där K&M både fixade goda lammracks och en suverän rödvinsås.

 

Efter de två sena kvällarna kändes det skönt att göra så lite som möjligt. Garderoberna kom upp i alla fall (tur att Pojken är lite mer ambitiös än mig) och Pythians anvisningar både påbörjades och avslutades. Nu har jag börjat med Kunzelmann & Kunzelmann, en bok som legat länge i att-läsa-högen - även om jag kanske tar en paus från den om jag får tag på Den sista kejsarinnan på biblioteket imorgon.

 

Jo, Pojken fixade min dator också! Tusen tack, efter renblåsningen går den som en raket!

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan: Oj vad svårt. Poesi är något som jag lagt ner även om jag läste en hel del av det förut. Orkar inte med högtravande ordbajseri och självömkande melankoli (jupp, här generaliserar jag grovt) just nu. Eller de senaste fem åren i alla fall.

Jag tål inte riktigt tantsnuskromaner heller (en liten brasklapp för Sandemo som ofta räknas in här), men i ärlighetens namn vet jag inte om det är något jag önskar att jag kunde läsa heller.

 

Så nej, det är inga genrer jag i dagsläget önskar att jag kunde läsa - även om jag har en del böcker som jag kategoriskt ratar. My loss, I guess.

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan:

• Ofta är det för att jag fastnar i en otroligt dryg bok (kan bero på boken, kan bero på min sinnesstämning) och jag har seriösa problem med att lägga ner en bok jag inte gillar. Jag ser det som något slags personligt nederlag att ge upp en bok vilket resulterar i att jag inte läser någonting på flera månader. Och det måste jag verkligen jobba på! Det är ok att ge upp en bok! Det är ok att ge upp en bok! Det är ok att ge upp en bok!

• Men lässvackorna kan också bero på att jag har för mycket annat att göra. Även om jag rent fysiskt har tid att läsa "unnar" jag inte mig att göra det. Den tiden kunde jag lagt på huset/jobbet/plugget istället, vilket ger mig en slags läsångest. Fullkomligt absurt eftersom jag istället ugglar framför datorn...

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan: Nej, jag kan faktiskt inte komma på en enda bok som direkt handlar om just läsande. Men jag gillar verkligen annotated-böckerna (som till exempel annotated Alice), dvs böcker med "marginalanteckningar" som ger en fingervisning om hur boken ska/kan tolkas. Det kan vara allt från historiska kontexter och utdrag ur intervjuer till språkliga finurligheter i äldre texter. Är det en bok om läsande? Ja, det kanske man kan säga. Det ger kanske inte hela kartan, men fungerar som en kompass.

 

 

I veckans bokbloggsjerka (läs mer här) ställer Annika frågan: Nej, inte direkt. Visst har jag en hyfsad mängd böcker generellt och visst har jag väldigt många böcker av vissa författare (till exempel Koontz och Sandemo) men jag räknar ändå inte riktigt det som samlande.

 

Men jag kan absolut nörda till det om jag ser något kul även om jag inte aktivt letar efter litteraturrelaterade prylar. Hamlet på "originalspråket klingon" och en inramad bild på Kafka som jag köpte i Prag är några typiska exempel. Vad gäller bokmärken är jag kroniskt oförmögen att hålla reda på dem, så de undviker jag helt och hållet.