Inför 2013 satte jag upp ett antal läsutmaningar för mig själv. Så hur gick det då?

 

Här kom jag i mål, det blev 36 böcker totalt under året (se alla böckerna här). Bäst var Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell och Divergent av Veronica Roth.

Jag hann med 24 olika författare (här räknar jag ett författarpar som en författare) varav 17 var nya bekantskaper. Så även här kom jag i mål!

Bara två böcker hade med Asien att göra: Kejsarinnan Orkidé och Den sista kejsarinnan av Anchee Min. Riktigt dåligt... Fast böckerna var bra!

Endast en blev påbörjad (Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren) men den ligger fortfarande halvläst på sängbordet. Den är inte alls dålig, bara lite otymplig att läsa med en hand.

 

Här kom jag i mål, det var rätt så enkelt eftersom det var tre bra böcker.

 

 

Om man tittar på de betyg jag under året gett böckerna på Goodreads kan jag bara konstatera att antingen är jag generös med höga betyg eller så läser jag helt enkelt bra böcker.

 

Dansa in det nya året! Inte ens jag, som verkligen ogillar spindlar, kan låta bli att le åt det här klippet. Go spiders, go!

 

 

 

 

Visst är det fint med ett hejdundrande fyrverkeri på nyårsafton! Med pompa och ståt ska det gamla året slängas ut och det nya firas in. Men det finns tre anledningar att ta en extra funderare kring vår användning av raketer och fyrverkerier: hänsyn, miljö och säkerhet.

 

Det är inte bara djur som har ont av höga, plötsliga ljud. Det kan även vara jobbigt för äldre och hörselskadade. Djuren förstår förstås inte att det handlar om lite snygg färgprakt på natthimlen, de blir lika stressade och rädda för det. Kanske hade det varit ok om smällarna och fyverkerierna faktiskt hade begränsats till ett fåtal gånger per år, men nu verkar folk ha så pass dålig koll på kalendern att oväsendet pågår en vecka före och en vecka efter högtiden. Visa gärna hänsyn och minimera smällarna i nyår!

 

En annan anledning att vara restriktiv med användningen av raketer och fyrverkerier är miljögifterna. Att fyrverkerier innehåller tungmetaller som bly, kvicksilver, kadmium och krom är (förhoppningsvis) knappast någon nyhet. Att få i sig bly kan leda till blodbrist och skador på nervsystemet, för forster och små barn kan det också innebära lägre IQ och beteendestörningar. Även kvicksilver kan skada hjärnan medan kadmium gör mest skada på njurarna. Flera kromföreningar är cancerogena eller allergiframkallande. Vill vi ha det i vår natur?

 

Om nu inte omtanke om djur och natur (och därmed dig och mig) är anledning nog att i alla fall ta sig en extra funderare på nyårsraketen, så se i alla fall till att du hanterar raketerna på ett säkert sätt. Varje år behöver runt 100 personer söka akut vård på grund av fyrverkerier och många bränder orsakas av raketer på vift. Några saker att tänka på:

 

 

Summering av decembers läsning!

  Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Röd vinterängel - Tove Birkeland Brandt

Divergent - Veronica Roth

Insurgent - Veronica Roth

Allegiant - Veronica Roth

Antal lästa...

 

Saxat från Bokus

 Åh. Så. Bra! Ja, det här är helt och hållet min kopp te. Politik, intriger och ett samhälle som av en eller annan anledning inte riktigt är som det ska.

 

Divergent påminner mycket om Hungerspelen, båda är ungdomsdystropier med allt vad som hör till i form av förhållande till föräldrar och familj samt söta kärlekshistorier. Det är också tävling , uppdelning i falanger/distrikt, en (makt)galen ledare osv, men båda är värda att läsas.

 

Divergent utspelar sig i ett framtida Chicago där befolkningen delas in i fem olika falanger beroende på vad man har fallenhet för. När man valt sin falang förväntas man hålla sig till den, något som initieringen är till för att befästa. Att byta falang innebär inte bara att man inte träffar sin familj och sina vänner igen, det innebär att byta sitt sätt att tänka och vara.

 

Jag gillar att en hel del anas men inte berättas, till exempel vad som egentligen har hänt Chicago och när det hände. Det är nu en förfallen stad med mer yta än befolkning och omringad av bevakade murar. Varför finns det så många tomma hus? Vad finns utanför murarna? Och de där tågen... Varifrån kommer de och vart är de på väg?

 

Själva samhällsuppbyggnaden är väldigt intressant och Divergent innehåller "lagom" mycket politik för att vara en YA-bok. Den beskrivs hela tiden i vardagen, man får till stor del lägga pusslet själv och jag misstänker att fler bitar tillkommer i de två kommande böckerna. Man får också vissa ledtrådar till den kommande handlingen, vilket gör att boken känns genomtänkt.

 

Har du inte läst Divergent ännu? Gör det innan filmen kommer!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

• Jag hoppas förstås på en ny tre-på-tre-utmaning. Vilka böcker jag kommer att läsa då får vi se när det närmar sig, troligtvis plockar jag något från årets gäng för där finns hur mycket som helst att välja på.
• Tolv nya författare är en bra utmaning så den kommer jag att fortsätta med. Jag är alltid pigg på att testa nya böcker så utmaningen är inte heller särskilt svår att ro i land.
• Däremot ger jag upp Asien-utmaningen...
• ...och hyllvärmarna. Eller, ger upp och ger upp. Hyllvärmarna ska jag förstås läsa men just nu blir det betydligt mer talböcker än tryckta böcker just nu eftersom jag lyssnar under barnvagnspromenaderna.
• I år hoppas jag kunna öka antalet lästa böcker något även om jag inser att det förmodligen inte kommer att gå när Lillprinsen börjar ta sig fram lite mer. Gissningsvis kommer han inte heller att sova sig igenom barnvagnspromenaderna som just nu ger mig den mesta "lästiden"... Men mål måste man ju ha! Så vad sägs om 36 böcker? Tre böcker i månaden borde gå, tycker jag.

Igår blev det ytterligare ett tillfälle att använda slökokaren när vi fick middagsgäster. Boeuf Bourguignon blev det (lyssna hur man uttalar det på svenska enligt Google translate, det är humor!). Mycket trevligt, mycket gott! Som vanligt glömde jag bort det där med bilder så "efter"-bilden är på resterna som vi åt idag...

 

 

 

 

 

Saxat från Bokus

 

I efterordet till Röd vinterängel skriver Birkeland Brandt att hon skrivit boken som en slags terapi efter föräldrarnas bortgång. Som sådan respekterar och förstår jag boken. Som deckare lämnar den åtskilligt att önska.

 

Något som jag reagerade på redan från första stund var språket. Förutom det våldsamma överanvändandet av kommatecken finns det en hel del rent språkliga fel (felstavningar, tveksamma syftningar, cittatecken som hamnat fel osv) som gör boken jobbig att läsa. Det är visserligen en debutbok men en språklig genomgång är ett måste inför varje boksläpp.

 

Karaktärerna skulle kunna vara trovärdiga men de är så teaterlikt beskrivna att jag nästan väntade mig handloven mot pannan och ett högljutt "ack ve, ack ve!" från någon av dem. Så blev det förstås inte. Däremot var det en del snyftande på golvet. Gör folk så? Mer än i böcker och filmer, menar jag. Själv har jag varit ordentligt förkrossad en och annan gång men nog har det alltid funnits en stol/pall/bänk/säng inom bekvämt avstånd.

 

 

När författaren envisas med att berätta hur saker ska uppfattas istället för att beskriva dem tröttnar jag lite. Om en polis beskrivs med ord som duktig och kompetent av författaren och inte av de andra karaktärerna, ja då får hon minsann vara helt jävla fantastisk! Tyvärr verkar poliserna i Röd vinterängel helt inkompetenta. När de svamlar runt på Wikipedia (!) efter att ha fått delar av vägskyltar serverade åker skämskudden fram. Till och med jag - som bara varit i Göteborg på semester - vet att Askim är en stadsdel i Göteborg. Och det tog mig två minuter att hitta rätt korsning via Google maps. Helt plötsligt känns det inte alls märkligt att två erfarna poliser inte har en suck om hur en rättspsykiatrisk undersökning fungerar.

 

 

Nja, det här var verkligen ingenting för mig. Gissningsvis kommer en uppföljare med Mimmis vidare äventyr, men tyvärr kommer jag inte att läsa den. Däremot önskar jag Birkeland Brandt all lycka med nästa projekt - man måste våga för att vinna.

 

 

 

Så klart kan jag inte låta bli att tänka på Cirkeln när jag går förbi den gamla folkparken på min promenadrunda...

 

 

 

På H&M är de uppe med tuppen. Jag tackar, kanske paketet hinner fram innan jul!

 

Jag tänkte skriva på en boksammanfattning men sedan så ångrade jag mig. Idag är ingen bra dag, stubinen är kortare än normalt och att skriva någonting om någon annans arbete skulle knappast bli konstruktivt och rättvist. Kanske skulle baka lite lussebullar men å andra sidan orkar jag inte vänta på två jäsningar. Dryga bullar!

 

Nä, istället så blir det lite sång med Lillprinsen, följt av en balja julkaffe. Ja, alltså kaffe med kanel, nejlika och kardemumma - inte de där mysko julblandningarna som dyker upp i alla affärer nu.

 

Hepp, nu måste jag gå. Lillprinsen har "fastnat" i babygymmet och sockarna är på rymmen.

 

 

 

Igår lyssnade jag klart på Nyckeln, tredje delen i Engelsfors-serien. Så bra! Boksammanfattning kommer i veckan. Nu har jag börjat på den omtalade Divergent som verkar riktigt lovande. Den här gången valde jag den engelska versionen, det var så länge sedan jag lyssnade på engelska en längre stund och det behövs nog för att inte rosta ihop fullkomligt...

Kämpar mig parallellt igenom Röd vinterängel som inte är fullt lika bra... Tyvärr kommer det att bli en utmaning att skriva den boksammanfattningen också.

 

 

Tänk att kunna hjälpa till att rensa luften från föroreningar medans man cyklar till affären. Smart! Den här idén till cykel skulle ha ett renande luftfilter samt en fotosyntesram. 

 

Jag har köpt tre böcker ur Liten-sviten av Lotta Olsson till Lillprinsen: Liten, liten snälling, Bilen säger brum samt Här är stora näsan. De är jättefina med mysiga rim och fina bilder. Böckerna går varma här hemma och Lillprinsen försöker redan nu bläddra själv. Nu står även Alla kläder på på önskelistan...

 

 

 

 

 

 

Jag har världens bästa man! Pojken gav mig en Crock-Pot (slow cooker/slökokare) i tidig julklapp. Mums!

 

Jag har bara testat att göra skinkstek än så länge, men gott blir det! I med rotsaker, gnid in skinkan med kryddor (rosmarin, timjan, paprikapulver, muskot, vitlök, forest blend, salt och peppar) och lägg den ovanpå rotsakerna, häll på vin och buljong. Ställ in slökokaren på låg temperatur i sju timmar. Ät och njut!

 

Idag blev det lyxmiddag - bönbiffar med nybakt hamburgerbröd, klyftpotatis och coleslaw. Gott värre!

 

Efter ett långt uppehåll slänger jag mig in i bokbloggsjerkan igen! Veckans fråga är inte helt lätt, för mig är karaktärerna precis där de ska vara och jag vill inte bli besviken om de visar sig att de inte alls stämmer med bilden man fått av dem.

 

Tänk om Dumbledore visar sig vara en helt vanlig pensionär när han inte slåss mot onda krafter? Miss Marple kanske är en notorisk tea party-anhängare och Evert Bäckström kanske egentligen är djupt engagerad i Amnesty. Emma träffade kanske någon bakom ryggen på Dex och bröderna Lauritzen kanske visar sig vara riktiga spån.

 

Nä, det är säkrast att låta karaktärerna få vara precis där de är.

 

Aftonbladet chockar gärna sina läsare, här kommer två exempel på det rubrikkaos som skulle kunna få läsare att rasa:

 

 

"Besökarna som tar sig ner till utgrävningen möts av en spis med två bakugnar, varav en inmurad variant till brädden fylld med ägg, ett fynd som förvånat de som jobbat på plats." (Artikeln finns här)

Helt galen upptäckt! Ägg i spisen! Stoppa pressarna!

 

 

"Men stjärnan är ändå inte övertygad om det traditionella äktenskapet.

Ja, jag kan känna ilskan när Hawke rasar. Skulle inte vilja vara ivägen när han är helt asjävla förbannad. Då kommer det säkert en svordom till och med!

 

 

 

Saxat från Bokus

 

 

Evert Bäckström är en riktig antihjälte. En sliskig mansgris med uppblåst ego och betydligt lägre moral som samtidigt är en hyfsat vass utredare. Att han kallar sitt kön "supersalamin" sätter verkligen nivån och det tog ett tag innan jag kom överens med karaktären där Persson i princip samlat alla människors sämsta sidor. Bäckström passar perfekt in på beskrivningen "jag är inte homofob, jag hatar alla" och när jag slutade vilja slå honom på käften blev han riktigt underhållande.

Även resten av historien är väldigt underhållande. Själva polisutredningen av advokatmordet hamnar i skymundan för diverse andra historier som exempelvis en virrig grevinna, kriminella gäng, misshandel med hjälp av konstkatalog samt en frispråkig fågel med fler liv än en katt. Jag gillade för övrigt särskilt just den sanna historien om Pinocchios näsa som blev en egen historia i historien.

Även den här gången plöjde jag boken i talboksformat, något som gjorde att jag hakade upp mig på vissa uttryck mer än jag förmodligen skulle gjort om det varit en tryckt bok. Visst kan olika personer ha olika uttryck som de slänger sig med, men här var det några fraser som ständigt återkom från, som jag uppfattade det, olika personer. Några exempel är "kan man tänka sig", "jag hör vad du säger", "om ni nu undrar" samt "jag förstår hur du tänker".

 

Det var länge sedan jag läste Linda - som i Lindamordet så den kommer jag inte alls ihåg. Men efter att ha plöjt Den sanna historien om Pinocchios näsa tror jag att jag ska ta och läsa Bäckström-böckerna i rätt ordning.

 

Jag: Mamma ska fixa gardiner till ditt rum! Några önskemål?

Lillprinsen: Äh-ähum!

Jag: Ok, ska se om jag hittar sådana.

 

 

Jag tänkte vara duktig och sammanfatta läsmånaderna också. Vi får väl se hur länge jag håller på med det, blir det bara 1-2 böcker per månad känns det inte lönt förstås.

 

Men här kommer i alla fall november!

 

Antal lästa...

Böcker totalt: 6

Ljudböcker: 5

E-böcker: 0

Låneböcker: 1

Nyköp (köpta inom två månader): 0

Recex: 0

Hyllvärmare (stått i hyllan längre än två år): 0

 

Manlig/kvinnlig författare: 5/2 (en bok är skriven av både en man och en kvinna)

Författarnationaliteter: Sverige (6)

Månadens bästa: 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye

Månadens sämsta: Lyckliga gatan av Liza Marklund

 

 

Lillprinsen och jag går en runda varje dag och ibland får jag faktiskt med mig kameran. Så här såg det ut förra veckan. När det är vackert, då är det vackert...

 

Okej, jag har kanske inte varit så fokuserad på bloggen den sista tiden, men noll besökare igår? Jag hoppas att ni drack mängder med glögg och myste framför en brasa, för det är den enda godkända ursäkten! (Nejdå, jag tycker förstås om er ändå.)

 

Men vad vill ni egentligen se (och inte se) när ni kikar in här i bloggen? Jag kan behöva lite hjälp med inspirationen!