Optikerbesöket gick rätt bra, men jag hade fel om det där att det inte gick ont...

Jag skulle göra en synundersökning för att skaffa linser, och optikern tyckte att bästa sättet är att testa synen med ett par linser i.
Jag har inte pillat in linser på sisådär fem år, och då hade jag linser i kanske två månader! Det där blev jag liksom aldrig bra på... Och 40 minuter senare skulle skiten ut igen.

Fullkomligt rödögd skulle jag dessutom köpa med mig mjölk på hemvägen. Jag undrar vilka rykten som snurrar här i lilla byhåla nu.... "Hon var alldeles rödgråten, jag såg det själv." Ni som hör något, vänligen rapportera!

Dagens aktivitet: optikern.

Blä. Jag gillar inte att gå till optikern. Inte för att det gör ont, som hos tandläkaren, men jag har bråkiga ögon så det är jobbigt helt enkelt. Oftast är det ett eller två extra besök efter jag har bytt glas innan allt fungerar som det ska. Och dyrt är det också! Fast det är ju hos tandläkaren med...

 

 

 

Hittade den här notisen i någon datortidning förra veckan...

Tårtbottnar
Jag använde två omgångar av denna

4 ägg
2 dl socker
2-3 droppar vaniljessens
1 dl mjöl
1 dl potatismjöl
2 tsk bakpulver
Karamellfärg, olika färger

1. Vispa ägg, socker och vaniljessens riktigt vitt och pösigt. Blanda mjöl, potatismjöl och bakpulver. Sikta ner mjölblandningen i äggsmeten, rör ner det med en slickepott.
2. Dela upp varje omgång smet i tre skålar och färga med ett par droppar hushållsfärg. Jag använde röd, blå och gul för att få till regnbågens färger.
3. Smöra och bröa en ugnsfast form (en form med löstagbar kant är enklast att jobba med), häll i smeten från en skål och grädda i 200 grader. Har du flera formar underlättar det betydligt... För mig blev 11 minuter i ugnen per botten perfekt.
4. Lägg till valfritt gotte mellan varje lager, täck med grädde och servera!

Jag hade godisfluff och rabarberkompott mellan tårtbottnarna.

Fluffen gjorde jag genom att värma grädde och låta godis smälta i (det får inte koka!), låta det stå i kylskåp i ett par timmar och sedan vispa upp. Det måste vara riktigt kallt, låt det gärna stå i kylskåp över natten innan du vispar.

Rabarbetkompotten är bara rabarber och jordgubbar som fått koka ihop tillsammans med lite strösocker och vatten.

Första omgången blev röd (rosa), orange och gul

 

Med risk för att låta som en matbloggare kommer här ännu ett recept!

 

Jag gjorde matjessilltårta för första gången förra året. Pojken var något skeptisk, men jag tror att det här kommer att bli ett måste till midsommarlunchen framöver!

 

Det här behöver du:

100 g smör

200 g kavring

4 gelatinblad

250 g matjesfiléer + lite spad

3 dl gräddfil

3 dl crème fraiche

1 rödlök

 

Till garnering: Finhackad rödlök, hackad gräslök, ett ägg och eventuellt ett par sillbitar.

 

Så här gör du:

1. Mixa ihop smör och kavring och tryck ut det i botten på en smörad form (en springform är att rekommendera, det blir snyggast då).
2. Finhacka rödlök och matjessill, lägg det i en bunke. Rör i gräddfil och crème fraiche.
3. Lägg gelantinbladen i blöt i fem minuter. Ta sedan upp dem, krama ur överflödig vätska och smält dem i lite sillspad.
4. Häll gelantinvätskan i crème fraiche-röran, blanda om ordentligt. Smaka av och tillsätt mer sillspad om du vill ha mer smak.
5. Häll blandningen i springformen och ställ in det i kylen tills det stelnar (minst fyra timmar).
6. Garnera med hackad rödlök, gräslök, ägget och sillbitarna. Eller använd gräslök och gräslöksblommorna, det blir också jättefint.

 

Ät och njut!

 

 

 

 

Midsommar var hur bra som helst! Jag trodde verkligen att vi skulle få sitta ensamma hemma, men till slut slog vi oss ihop med ett annat gäng. Sillunch hemma hos oss, grillad älg hemma hos dem. Niice! Det roliga var att vi blev "det gamla gänget" på midsommar, hur stor är sannolikheten för det? Lite "nya" respektive, men annars var det kompisarna från gymnasiet - man blir ju nästan lite nostalgisk!


Igår blev det däremot inte många knop gjorda. Vi (jag) bestämde oss att ta lite ledigt och titta på Battlestar Galactica istället - kanske den bästa serien någonsin! Politik, sci-fi, mytologi och ändå lyckas de hålla det på en nivå så att det känns trovärdigt. Love it! Ja, jag pratar om Re-imagined Series, jag har inte sett originalet ännu. Fy på mig. 

Nu är vi mitt inne i tredje säsongen, och jag har precis upptäckt battlestarwiki.org. Faarligt! Jag har ju sett serien innan, men inte slutet... Så det gäller att inte tjuvkika för mycket och få reda på saker som händer i sista säsongen.

 

 

Årets midsommartårta blev en regnbågstårta med rabarberkompott, after eight-fluff och ahlgrens bilar-fluff.

Häromdagen gjorde jag en supergod veggiegratäng, GI-style. Receptet hittade jag i Expressens bilaga GI & Hälsa. Tyvärr tog jag inga bilder, men tänk er en ungsform med grönsaker täckta med tomatsås och sedan ett rejält lager smält ost - så såg det ut (speciellt, eller hur?).
Mina ändringar i kursiv stil.

Ingredienser (4 portioner)
500g spenatblad 1 påse fryst spenat (450g)
1 krm muskotnöt
1½ st zucchini
5 dl kesella
1 dl riven västerbottenost
smör
salt och vitpeppar svartpeppar
Torkad, hackad vitlök

Tomatsås
2 st gula lökar, hackade
4 hackade vitlöksklyftor
1 dl tomatpuré ketchup
2 tsk färsk torkad rosmarin
2 tsk färsk torkad timjan
3 burkar hela tomater (jag hittade körsbärstomater på burk, gulligt och gott!)
2 lagerblad
2 tsk vit balsamvinäger
olja
salt och svartpeppar

Ugn 175 grader


Gör så här

1. Fräs vitlök och lök i olja tills de blir mjuka, men inte tar färg. Tillsätt resten av ingredienserna till tomatsåsen, koka upp och låt det puttra i 20 minuter. Smaka av med salt och peppar.

2. Skölj och skiva zucchinin tunt.

3. Stek spenaten i smör, krydda med salt, peppar och muskot (jag hade ingen muskot, så jag använde torkad vitlök istället).

4. Smörj en ugnssäker form, och varva sedan zucchini, tomatsås, spenat, kesella och ost. Avsluta med ett lager kesella och ost ovanpå.

5. Ställ in i ugnen i ca 20 minuter eller tills osten fått en fin färg.

6. Ät och njut!

Naww, hur gullig är inte den här? Stackarn har simmat vilse - rejält! Istället för att simma runt i svala Antarktis klev han upp på en strand 320 mil därifrån, nämligen i Nya Zeeland. Undrar vad han tänkte då...

"Ööh, var är polarna? De sa att jag bara skulle svänga höger, så skulle vi träffas där. Grabbar? Grabbar?! Jäklans! Inte nu igen..."

 

Aftonbladet

Idag är jag rätt less på allt. Särskilt midsommar. Vi tänkte dra ihop en liten fest hos oss, men ingen var intresserad av att komma. Toastmastern bjöd in oss till deras midsommarfirande (men det var mer familjefest), flera hade andra planer och i övrigt har ingen hört av sig. Precis som vanligt.
Lite trött blir jag. Och tänker sådär som man "inte får"... Varför i hela friden ska vi bjuda dessa människor på trerätters restaurangmiddag?





Äääsch, nu går jag och lägger mig.

Ett vattenreservoar i Portland tömmer ut 30 miljoner liter vatten sedan en snorunge kissat i bassängen. Bläh. Men det mest intressanta i den här arikeln är föreståndarens resonemang:

"Vattenbolaget hittar ofta döda djur i reservoaren, men David Shaff menar att det här är annorlunda.

– Skulle du vilja dricka kiss, säger han."

 

 

Öhum, nej. Jag tycker att det är precis lika äckligt som döda djur...

Okej, det har ju definitivt gjorts sämre blogglåtar (Paow/Hugos var bara pinsam) men är det bara jag som ser en viss likhet mellan de här två?

 

 

 

 

Så här blev inbjudningskorten förresten. Snyggt, stilrent och helt handpysslat. Ja, om man nu får säga så själv.

Det var ingen som ville grilla med oss, så vi fick massor med mat alldeles för oss själva. Hej lunchlåda!

"I detta slott bor äkta paret Pelle och Maja Hannix. Han, en framgångsrik skulptör, uppskattad världen över. Hon, Pelles före detta elev som aldrig lyckats slå igenom som konstnär.
Ett brinnande missnöje växer i Maja. Hon är innerligt trött på att inte kunna försörja sig själv, att känna sig livegen och bli klappad på huvudet. Det till synes behagliga livet på slottet har blivit ett fängelse. Ett reportage i en tidning inspirerar Maja, hon ska starta en simskola för vuxna, där eleverna får bo på slottet under några veckor.
Maja drömmer om hur simskolan ska bli ett möte mellan olika spännande kulturer och människor. Men det kommer bara tre elever, kulturjournalisten Karin, trädgårdsmästaren Jens och tonårskillen Alex. Tre ensamma människor med hemligheter bakom sina skyddande skal som de vill dölja till varje pris."

Berättelsen utspelar sig på ett slott på en liten ö, och till skillnad mot många andra tycker jag att miljöskildringarna är helt ok. Jag brukar vara rätt allergisk mot långa, drömmande beskrivningar av azaleornas liv och leverne, men den här gången känns det som att jag nästan missat dem helt. Var det inte så farligt eller blev jag för uppslukad av berättelsen? Det låter jag vara osagt.

 

Däremot finns det några andra saker som jag hängde upp mig på. Räcker det verkligen med att skrubba ren en gammal pool för att starta simskola (måste inte någon myndighet godkänna lokal och verksamhet) och borde det inte vara lite svårare än så att elda upp ett slott?

 

Karaktärerna känns som riktiga teaterfigurer, inte helt okomplicerade men ganska så avgränsade.

Maja, huvudpersonen, är missnöjd med det mesta i sitt liv för tillfället. Mest av allt är hon missnöjd med att inte lyckas.

Karin är den utåt sett lyckade men inuti väldigt trasiga människan.

Jens är lugn, trygg och stabil med en tung skoltid bakom sig.

Alex är en tonåring som slits mellan barndom och vuxenliv.

Josefin är hjälpredan, stabil och handfast med båda benen på jorden.

 

Baddaren är lättläst, charmig, förutsägbar och perfekt för hängmattan! Boken har underrubriken ”vågar du se under ytan”, och det är precis det boken handlar om - mänskliga relationer och (bristen på) kommunikation. Däremot ska man inte förvänta sig någon djuplodande psykoanalys. Baddaren är lättsam underhållning, precis under ytan.

Meh! Jag kan inte skriva ut i svart/vitt, för den gula bläckpatronen är slut. "Bläcknivån är för låg för säker utskrift", säger den.

Kommer min skrivare att explodera om den försöker? Man undrar ju...

Henrik Torehammar är helt underbar! Här guidar han oss genom partiledardebatten i onsdags.

” ’Han får en känsla av att många känner att något håller på att gå sönder i Sverige’. För en autist att höra något så okonkret... Men jag tror att han går sönder: ’men var är siffran?! Vilken siffra menar... alltså herregud!’ Jag tror han går sönder. Man ser nästan hur han kokar, den här lilla roboten.”

 

- Henrik Torehammar om Fredrik Reinfelds fokus på konkreta fakta istället för känslor (ca 10 min in i klippet)

 

"Efter en fantastisk sommar med pojkvännen Hugo är Elsa tillbaka i Stockholm och i sitt nya jobb som modeprofil på Bladet har hon fler spännande uppdrag framför sig än någonsin. Men även några små problem ...
Elsa är tillbaka, självklart med sitt entourage men även med ett gäng nya karaktärer. Hon guidar oss bakom kulisserna såväl på tidningsredaktionen och New Yorks modevecka, som på Stureplans nattklubbar och Los Angeles kändisfester."

Jodå, jag läste uppföljaren också. Jag hade till och med något högre förväntningar den här gången. Men nej, det är inte bra. Den här gången är det inte ens charmigt med all namedropping och en osympatisk, förvirrad bloggerska med ofantlig tur och de rätta kontakterna. Det känns helt enkelt som en reklamkampanj för Sofi Fahrman, där Elsa ett par gånger träffar på Fahrman i boken ("hennes favoritbloggare"), liksom för att påminna om att Elsa inte allt igenom är Fahrmans alter ego. Bara nästan.
Och vad är det med dessa omgjorda namn? Bladet? Men snälla, vi vet att Fahrman jobbar på Aftonbladet, finns det verkligen inget mer fantasifullt namn att använda? Det låter lite... Kalle Anka.

Personligen tror jag att boken hade blivit bättre om Fahrman hade skrivit den som en ungdomsbok rakt igenom, än som en fjortisbok som försöker vara vuxen. Det här är inte riktigt en bok om bloggvärlden. Det är inte riktigt en bok om glitter och glamour. Det är inte riktigt ett relationsdrama. Det är... Veckorevyn i bokform.

 

 

 

En cyklist blev påkörd av en bil. Tragiskt, men skapar inga rubriker på Aftonbladet. De väljer också att inte med ett ord nämna om cyklisten skadade sig allvarligt. Nej, blaskan väljer att fokusera på ett större trauma - det hände mitt framför ögonen på Blondinbella!

Om någon skulle fråga mig "vad innebär det att sova gott?" så skulle jag svara "motsatsen till hur jag sover, i synnerhet inatt".

Vad är det med brittiska klasshistorier? Nu fastnade jag stenhårt framför Herrskap och tjänstefolk, version 2.0, en fristående fortsättning på 70-talets serie (Upstairs, Downstairs). BBC-serien är i tre delar och visas nu på TV4, och utspelar sig förstås även den här gången på 165 Eaton Place i London. Åh, nostalgi!

Igår fick jag med Pojken på en liten joggingtur. Det var lääänge sedan sist, uppenbarligen så länge sedan att min kropp glömt bort hur man slappnar av när man lunkar fram. Jääävlar vad ont i nacken jag haft idag! Ingen panodil som biter på den värken. Det gör inte Elsas värld heller, men det var inte så otippat.

"För att få bukt med den kaotiska trafiken i Stockholm vill flera Stadshuspolitiker att cyklister ska få köra mot rött, vilket ministern [infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd] håller med om. Hon öppnar också för att bilisterna ska få göra det samma och hänvisar till att det är tillåtet i andra länder, skriver Dagens Nyheter."



Japp.
Och alla borde få skattefiffla, för alla gör ju det ändå.
Och alla borde få tjuvåka på bussen, för alla gör det ändå.
Och alla borde få slänga skräp överallt, för alla gör det ändå.
Och alla borde få låsa in åldringar på hemmen, för alla gör det ändå.

 

 

"Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.

Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?"

Jag köpte Kråkflickan för att jag behövde en bok till latten på grässluttningen. Den var billigast, helt enkelt. Jag hade väl inga större förhoppningar, men oj vad fel jag hade. Den är otäck, spännande och fängslande - trots att den egentligen är en helt vanlig psykologisk thriller. Jag antar att det är biten med människans psyke som fascinerar mig, hur psykiska sjukdomar fungerar och vad som är gränsen mellan psykisk sjuk och en vanlig jävla dåre.

Jag läste någonstans att de båda författarna skrivit varannat kapitel var, och sedan snyggat till det. Bra gjort! Det märks inte att det är två personer inblandade, och det är mycket bra jobbat för en debutroman! Kråkflickan är första delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet, och det kliar verkligen i fingrarna att köpa nästa del...

"När Clay Jensen får ett paket med tretton kassettband skickade till sig vill han till en början inte ha något med dem att göra. Banden kommer nämligen från Hanna Baker. Hanna som är död, som tagit livet av sig. Hennes hemligheter ska begravas med henne, resonerar han. Men när Hannas röst sedan berättar att Clay finns med på hennes band och att han, på något sätt, är medskyldig till hennes död, är han tvungen att fortsätta lyssna.
Genom tretton band får han ta del av allt det som hände Hanna innan hon dog och han fortsätter att lyssna hela natten. Clay kan inte göra annat än att följa Hannahs inspelade röst genom den lilla staden och det han upptäcker förändrar hans liv. För alltid."

 

Vi i väst blir kanske irriterade av skrikande chaufförer och otrevliga människor, för de mycket artiga asiaterna blir det en chock.

I snitt drabbas tolv japanska turister varje år av "parissyndromet", som visar sig som djup depression och ibland även psykiska sammanbrott. "Bara i år har Japans ambassad i den franska huvudstaden fått hjälpa till att frakta fyra människor tillbaka till hemlandet med läkarvård, efter att traumat blivit för stort" skriver Aftonbladet.

Igår var vi iväg och firade Pojkens mamma. Det var jättemysigt, först tog vi en avstickare till Ullared (inte Gekås) så jag passade på att shoppa lite på Panduro Outlet - faarligt roligt! Sedan snurrade vi runt på mysiga småvägar tills vi kom fram till matstället strax utanför Varberg.

Efter det tog vi en tur till Pojkens systers nya stuga. Eller snarare tomt med gäststuga, själva stugan ska de bygga om två år eller så. Efter lite födelsedagsfika fortsatte vi till Ugglarp. Vi köpte med oss en glass och gick ner till stranden. Jag har inte varit ner på strande sedan... Ja, urminnes tider. Hade nästan glömt bort doften till och med.

På kvällen smet vi bort till några vänner och grillade. Lite music quiz hann vi med också innan jag blev för trött och tackade för mig. Pojken däremot kom inte hem förrän småtimmarna. Usch, jag börjar bli gammal...

Idag ska vi iväg och fira Pojkens mamma. Jag har inte riktigt koll på vad vi ska göra, men det blir nog bra...

Huset Buddenbrook är en klassiker som jag inte tagit tag i förrän nu. Boken skrevs 1901, och beskriver familjen Buddenbrooks familjehistoria över flera generationer, med början i firma Johann Buddenbrooks höjdpunkt.

Jag gillar den här typen av böcker, den har en röd tråd som löper på fint i bakgrunden utan att tryckas upp i ansiktet i varje kapitel. Man rycks med i historien, samtidigt som karikatyrdraget ger den en viss distans. Det är en bok som går att tolka, övertolka och läsas precis som den är. Så gör det du med!

Vissa anser att boken är baserad på Manns egen släkt, och därför utgör en fascinerande redogörelse av den tidens samhälle. Själv lär Mann ha hävdat att allt är rent påhitt. Oavsett vilket har Mann en härlig förmåga att hålla sig precis mellan personporträtt och karikatyr.

 

 

Johann Buddenbrook är en sträng man som håller ordning på både familj och firma. Han har tillsammans med sin fru fyra barn, med helt olika personligheter.

 

Thomas tar efter sin fars död över firman. Han har höga krav både på sig själv och andra, vilket sakta men säkert bryter ner istället för att bygger upp både familj, firma och honom själv.

 

Christian är drömmaren och livsnjutaren, som är Thomas raka motsats. Där Thomas är styrka är Christian svaghet, både till sinnet och kroppsligen. Christian motsvarar allt som Thomas undertrycker inom sig själv, vilket leder till svåra motsättningar mellan bröderna – främst från Thomas sida.

 

Antonie (Tony) ser upp till det fina och förnäma, men trots sina försök att upprätthålla familjens anseende handlar hon på sätt som direkt motarbetar det hon försöker uppnå. Tony lever i en slags fantasivärld, och försöker slutligen nå sina mål genom sin dotter – något som inte heller slutar väl.

 

Clara är en bakgrundsgestalt, som endast är med i utkanten av historien. Hon blir tidigt sjuk och avlider.

 

Klothilde är en fattig släkting som Buddenbrookarna har takigt hand om. Klothilde är ständigt hungrig, tyst och blek men både strävsam och skötsam. Som fattig finns det dock ingenstans att ta vägen.

 

Som kontrast till den beslutsamma Thomas är hans fru Gerda, en kvinna som föredrar lugn och ensamhet framför sociala tillställningar (som ger henne huvudvärk). Med Gerda gör både musiken och döden entré i Huset Buddenbrook.

 

Tillsammans får de sonen Hannu, som får en komplicerad relation till sin far. Hannu är känslig och konstnärlig, fadern är rak och okomplicerad, vilket naturligtvis leder till många missförstånd. Och med Hannu som sista arvinge till firman finns inte längre den starka sammanhållande kraften kvar. Familjen skingras, och Huset Buddenbrook upplöses.

Nu har jag inspiration att skriva lite boksammanfattningar, och då är det dags att åka till jobbet. Typiskt!

I eftermiddag ska vi iväg och kolla upp en del inför den stora dagen i oktober, och så ska vi posta inbjudningarna så klart. Förhoppningsvis hinner jag ändå lägga ut en sammanfattning av Huset Buddenbrook...

...postas inbjudningarna. Snart i en låda nära dig!

Svorskan har sammanställt lite info om LCHF. Kanonbra för alla er nyfikna där ute. Själv ska jag snart svänga över till LCHF igen. Jag mår mycket bättre när jag utesluter kolhydrater, så det är helt rätt för mig.

Kolla in länksamlingen här.

Egoina är inte den första att påpeka att man ska vara nöjd med sig själv, men hon gör det varje dag på sitt sätt, och på sin blogg (läs den, det är en riktigt feel good-blogg). Och nu vimlar det av bilder på lår där. Va? säger ni kanske. Ja, många är helt besatta av att låren inte får "gå ihop", för då är man tjock och värdelös... Egoina uppmuntrade läsare att skicka in bilder på sina hälsosamma lår, och sällan har jag skådat en snyggare samling! Alla ser olika ut, och det är okej!


Egoinas uppmaning mot osunda ideal
Artikel i Expressen (obs, avslöjar Egoinas riktiga namn)
Inslag i Sveriges Radio

Vagabond skriver om "framtidens jumbojet", en heliumdriven hybrid mellan flygplan och luftskepp. Intressant, men är det bara jag som blir lite orolig över att företaget heter Bauhaus...?

Igår ringde DHL på dörren, paketet från Kina har anlänt!

 

 

 

Nä, nu blir det sängdags för mig. Har varit jättetrött hela dagen, och allt kaffe i södra Sverige ser inte ut att kunna ändra på det. Sov sött allihopa!