Såg förresten en demonstration igår på Stora torg. Kommunal passade på att demonstrera för rätt till heltid och vettiga löner och arbetsvillkor. Helt rätt! Samtidigt som jag tycker att det är sorgligt att kvinnodagen ens finns (vi måste sluta dela upp oss i vi och dem) så blir jag lite varm i hjärtat av att se hur folk sluter upp för att hjälpa varandra. Slentrianmässiga demonstrationer á la första maj tror jag däremot inte på. Färre och färre minns den tiden då de var betydelsefulla, vilket leder till att de ses som något omordernt och smått löjeväckande. Det är inte fint att vara socialist eller solidarisk. Medmänsklighet är synonymt med bakåtsträvande och godtrohet. Synd. Var kommer vi att hamna om vi fortsätter se världen utifrån oss själva och vår egen plånbok?