Randal'Thor, Mat Cauthon och Perrin Aybara är tre ungdomar som bor i den lilla idylliska byn Emondsvall. I samband med firandet av en högtid besöker en marknadsgycklare, en Aes Sedai och hennes väktare byn, och kort därefter dyker fler obehagliga figurer upp. Gruppen tvingas fly till Tar Valon, ordens huvudsäte. Vägen dit är dock inte enkel. Och vem ska man lita på egentligen?

 

 

Farornas väg är första delen i serien Sagan om Drakens återkomst av Robert Jordan. Det är en omfattande serie och det är en anledning till att jag inte läst den tidigare.

Den första boken påminner mycket om Tolkien. Om jag inte kommer ihåg helt fel var det ett strategiskt val av Jordan, han ville att läsarna skulle känna sig trygg med formatet. Mycket har hänt sedan 1990, då boken kom ut, och Tolkien har kopierats ett otal gånger. Kanske det är därför jag reagerar på att en hel del är lite för likt Tolkien?

 

Jag verkligen älskar böcker där huvudpersonerna (hellre flera stycken än bara en enda huvudperson) reser över halva världen. Finns det en karta är det bra, finns det fler kartor blir jag överlycklig. Jag kan grotta ner mig i smådetaljer som hur de får tag på mat och vatten, var de hittar sovplatser och hur vägarna sträcker sig. Världshusen blir levande och jag kan nästan känna doften av hästar, öl och skumma grytor som puttrar över elden.

Och så kommer the bad guys. Det är helt underbart att rysa till figurer som rör sig mot naturlagarna, men det är mer spännande med de karaktärer man inte vet om man kan lita på.

 

Men visst hade jag rätt i att jag skulle fastna i serien. Nu är biblioteket stängt och jag har läst ut den andra delen. Vad ska jag göra nu? Vill ju veta hur det går på en gång!