Jag har läst En ryslig historia av Tom Sharpe, efter att Petson rekommenderat den. Och boken är allt framsidan lovar och lite till.
Tycker du att man inte kan skämta om allt från apartheid till gummifetisch? Anser du att brittisk aristokrati är utgångspunkten för all god smak? Mår du illa vid blotta tanken på blod? Då är boken definitivt inget för dig!

Boken börjar med att en gammal kvinna ringer till polisen och anmäler att hon skjutit sin zulukock. I vanliga fall kan man jämställa detta brott med felparkering (eller ”ett kvarts mord”), men efter att stadens tre ”bästa” poliser fått sätta tänderna i fallet är inget så enkelt längre.
Dessa tre stjärnskott (en anglofil, en skjutgalen dåre och en paranoid kommunistletare) lyckas tillsammans med en elefantstudsare, en dobermann och några dussin varningsskyltar för böldpest och rabies förvandla idylliska Jacaranda House och Syafrikas poliskår till... Ja, kaos är nog det enda rätta ordet.

Boken skrevs 1971, efter Tom Sharpes sydafrikaperiod. Han arbetade som socialarbetare och lärare från 1951 till 1961, då han slängdes ut ur landet. Det är inte svårt att gissa varför... Han driver både med apartheidpolitiken, Storbritanniens "stolta" historia i landet och det politiskt korrekta.

Bitvis skrattar jag nästan så att jag gråter. Men bakom de dråliga beskrivningarna om en inkompetent poliskår och enkelspåriga människor i allmänhet finns den bittra verkligheten - ett rasistiskt Sydafrika där mörkhyade människor inte är något annat än en ägodel eller ett besvär.