När är det egentligen rätt att ta en paus? När ska man ge upp det där slitiga, tröstlösa förhållandet egentligen? Ska man bara helt enkelt hålla sig till en enda för att det är rätt, för att man lovat sig själv det? Trots att man inte alls är sugen på att gå till sängs med den man har? Eller kan man ta till en annan då och då, utan dåligt samvete?

 

Jag pratar om böcker så klart. Nu har jag lyckats få tag på en bok som är otroligt oinspirerande - just nu. För den är inte så illa egentligen, men jag kommer inte överens med språket. Just nu.

Tokyo år noll är full av upprepningar, monotoni och "udda" litterära grepp (för en deckare alltså) som inte alls passar en trött doktor. Har en Doris Lessing jag sneglar mer på, men en Läckberg hade nog passat min sinnesstämning bättre (läs: nybastad och iklädd söndagskostymen).