438 dagar - Johan Persson, Martin Schibbye

Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början.
Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.
Saxat från Bokus
 
 
 
Jag kan verkligen rekommendera 438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar. Det som hände Johan Persson och Martin Schibbye är hårresande och fängslande (i dubbel bemärkelse).
 
Boken är väldigt bra skriven. Jag dras in i historien och kan nästan se öknen, det trånga fängelset och misären framför mig. Berättelsen blir väldigt personlig då de två författarna berättar varannat avsnitt; Martin är lugn, Johan är hetsig. Boken är lättläst (lättlyssnad) och ibland får jag påminna mig själv om att det är en verklig historia, inte en påhittad roman. Verkligheten överträffar tyvärr fantasin ibland.
 
Författarnas resa är en skarp kontrast till den vardagliga "journalistik" som slänger sig med ord som "kaos", "chock" och "rasar", där ordens betydelse vrids ur som en gammal disktrasa. Persson och Schibbye påminner oss om vad journalistik är och vad som krävs för att få veta vad som egentligen händer i världen. Och jag börjar fundera kring vilket ansvar vi som vi som läsare, som medmänniskor, egentligen har. Vet vi mer om Ogaden idag? Hur många kommer att bry sig imorgon?
Samtidigt är jag lite förvånade över deras naivitet. De hade gjort en riskanalys men tanken på att ett land - en sluten region - skulle strunta i internationella överenskommelser verkar aldrig ha slagit dem. Friheten att berätta människors historia finns bara så länge någon tror på den och det är alltid vinnaren som gör historieskrivningen.
 

Kommentarer
Postat av: milla

Den här boken väntar jag på att den ska komma i pocket. Vill läsa den såg dokumentären och hörde dem i sommarpratarna.

2013-11-30 @ 23:44:11
URL: http://millashalsoblogg.blogspot.com

------------------------------

Gör mig glad och lämna gärna en kommentar!

Din kommentar kommer att synas efter att jag godkänt den. Observera att reklam och spam inte kommer att publiceras.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0