Niceville - Kathryn Stockett

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.
Saxat från Bokus
 
Originaltiteln på Niceville är the Help, vilket var väldigt förbryllande innan jag insåg att "Niceville" blev det svenska namnet på den bok som huvudpersonerna beslutar sig för att skriva tillsammans.Trots att boken är väldigt förutsägbar och stundvis rätt glättig och ytlig så gillade jag den skarpt. Tänk Stekta gröna tomater möter Borta med vinden.
 
Att använda intervjuer är ett smart sätt att få in flera perspektiv i berättelsen samtidigt som hemlighetsmakeriet binder huvudpersonerna samman. Det är fascinerande att läsa om en tid som är så nära men ändå så långt borta. Tänk att det i mitten på 1900-talet var både okej och naturligt att vara rasist! Det är tur att vi kommit längre, även om vi inte är framme ännu.
 
Rasdiskriminering står i fokus i Niceville men det var barnuppfostran som intresserade mig mest. Hembiträden tog hand om barnen en stor del av tiden, barnen sågs tydligen mer som en associar eller ett nödvändigt ont medan de var små. Det gjorde att barnen inte hade något problem med att människor har olika hudfärg som små, men någonstans tappade de den mångkulturella acceptansen och övertog de vuxnas endimensionella kategoriserinar av människor. Det väcker en rad intressanta frågor. Vilka värderingar har vi som barn och hur påverkas de av vår uppfostran? När "skapas" vår vuxna pesonlighet/våra vuxna värderingar?
 
 

Kommentarer
Postat av: Elsa

Vill se filmen ;)

2013-11-23 @ 08:55:42

------------------------------

Gör mig glad och lämna gärna en kommentar!

Din kommentar kommer att synas efter att jag godkänt den. Observera att reklam och spam inte kommer att publiceras.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0