Simmaren - Joakim Zander

En feberhet natt i det tidiga åttiotalets Damaskus lämnar en amerikansk spion sitt nyfödda barn till ett osäkert öde. Det är ett svek han aldrig kan försonas med och han inleder en flykt undan sitt förflutna som kommer att ta honom till Beirut, Afghanistan och Irak. Vart som helst där faran och stressen låter honom tillfälligt glömma.
Trettio år senare kommer den svenska juristen Klara Walldéen och hennes före detta pojkvän Mahmoud Shammosh av misstag över information som gör att de plötsligt finner sig jagade genom ett vintrigt Europa där gränserna mellan länder blivit lika porösa som de mellan vän och fiende, sanning och lögn, nutid och historia. För att överleva måste de hålla sig i rörelse, samtidigt som de konfronterar sitt eget förhållande.
Under tiden i Bryssel förbereder sig den arrogante lobbyisten George Lööw för att representera en obehaglig klient med en dunkel agenda. En klient som hans chefer verkar ovanligt måna om att han ska vara till lags. Långsamt sugs George djupare in i ett dödligt spel där både regler och motspelare är diffusa.
Trådarna vävs samman en stormig julaftonsnatt i den östgötska skärgården där det förflutna obönhörligen kommer upp till ytan.
Saxat från Bokus
 
 
 
Som vanligt vill jag påpeka att jag lyssnat på boken istället för att läsa den, vilket förmodligen påverkar vad jag tycker om den. Först tyckte jag att Peter Andersson var väldigt träig att lyssna på, men efter ett par kapitel vande jag mig (givetvis körde jag på 1,5 x hastigheten, annars hade jag somnat ståendes).
 
Zander har sagt att han ville skriva om "unga, ambitiösa människor i Bryssel" och det har han förvisso gjort även om Simmaren inte är en så annorlunda historia som jag först trodde (det är en rätt ordinär actionthriller med inslag av hemliga agenter och försvunna föräldrar). Även om slutet knappast var överraskande så är det en helt klart läsvärd bok som säkert skulle göra sig bra som film. Handlingen hoppar mellan nutid och åttiotal, ett grepp som är både välanvänt och effektivt. Det märks att Zander kan miljöerna där boken utspelas och karaktärerna är trovärdiga om än något kategoriska.
 
Jag gillade växlingen mellan "deckarkapitlen" och "Simmarens" mer drömmande och sentimentala kapitel. Här kan det förstås varit Anderssons sövande röst som spelade in, det låter jag vara osagt. Personligen tycker jag att det är just de här kapitlen som gör att boken sticker ut, även om resten av historien också håller ihop och det i ett bra tempo. Rekommenderas till julsoffan!
 

Kommentarer

------------------------------

Gör mig glad och lämna gärna en kommentar!

Din kommentar kommer att synas efter att jag godkänt den. Observera att reklam och spam inte kommer att publiceras.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0