Vi är nu lite drygt två timmar försenade, men vi rullar i alla fall.

Nu sitter vi på tåget och väntar på att få komma hem. Bokstavligt talat, SJ kan ju inte få tågen från punkt A till punkt B om temperaturer avviker från 20 grader... Den här gången fick vi stanna pga ett trasigt tåg framför oss och nu har vi backat tillbaka en bit för att få byta spår. Vi har stått stilla i 45 minuter. Missar vi vårt byte? You bet!

Nu är det väder igen. Det innebär att tågen går sönder och/eller blir försenade. Vad gör snögeneralen egentligen? Och vad gick pengarna till? Förutom till reklamtidningen i färgtryck, som trafikverket skickade ut...

Flyget Stockholm - Borlänge är pyttelitet. Vi var tolv passagerare i måndags, och då blev planet nästan fullt. När man går på planet får man lägga handbagaget i en liten "skrubb" längst bak i planet och ta ett par öronproppar från en låda innan man sätter sig. (Andre)piloten delar sedan ut små fikapaket innan han sätter sig på sin plats, och sedan visas en film med säkerhetsinformation på en pytteliten skärm längst fram.

Det finns ett draperi mellan passagerare och piloterna, men det dras aldrig för så man ser både vad piloterna gör och vad de ser. Jag tror att de låtsas att alla knappar har med flygningen. De vrider på lite rattar (ställer in radion?), fipplar på några knappar (rumpvärmen?), pekar på en skärm med text och siffror (börskurserna?) samtidigt som de rör på ratten (då händer faktiskt något).

Direktflygs söta fikapaket

Igår såg vi Freda' på deras hemmaplan - Gnosjö. Det var här deras resa började, och därför var det extra roligt att få sitta just där, i den lilla lokalen med plats för 160 personer i publiken.

Jag måste säga att jag blev lite smått orolig först, när jag såg bjässehögtalarna bara två meter framför mig... Men tack och lov för öronproppar, ett måste inför varje konsert!

Uno har en av musiksveriges skönaste röster, och de lyckas verkligen att få Gnosjös lilla lokal att kännas som ett betydligt större ställe än vad det såg ut. Bandet kände igen många av personerna i publiken, en del av dem var med på Freda´s första spelningar. Och stämningen höjdes ytterligare ett snäpp när hela publiken ställde sig upp inför sista låten.

Efteråt tog vi en liten omväg på väg hemåt och kikade på Unos föräldrahem. Lite crazy fan måste man vara ibland...


Summa summarum - en fantastiskt bra kväll, helt enkelt!

 

 

Underwater Art Museum ligger i Isla Mujeres marina nationalpark i närheten av Cancún på Yucatanhalvön i Mexiko. Den består av fyra olika utställningar av Jason deCaires Taylor.

The Silent Evolution består av 400 statyer som sänkts ner i havet. Statyerna är utformade efter riktiga personer, i varierande ålder och yrken. Statyerna är gjorda i ett material som främjar havets koralliv. De kommer att förändras allt eftersom tiden går, och bli en naturlig del av havet. Inte bara snyggt alltså, utan också bra för miljön!




Underwater Art Museums fyra utställningar:

Jag tror att busschauffören är på sitt jävligaste humör idag. Med jämna mellanrum höjer han volymen på radion, vilket gör det omöjligt att sova. Just nu är det så högt att jag använder hörlurarna som öronproppar. Normala människor släcker ner och dämpar musiken på en entimmes busstur klockan sex på morgonen!

Man kan faktiskt göra säkerhetsinformationen intressant. Se och lär!

 

 

Skulle du vilja bo på femstjärnigt hotell? Helt gratis? Har du inget emot att visa lite intimare stunder för vem som helst?
Grattis! Berth Milton, aka svensk porrkung, har ett erbjudande till dig. Du får bo gratis om du låter dig filmas när du har sex.

Det låter som ett lönsamt förslag. För Milton.


Källa

Och jag som trodde att jag skulle behöva vänta på tåget. Vad tänkte jag på? Tåget var försenat, wie immer. Jag har åkt med X2000 från Stockholm mot Malmö många gånger. Det har aldrig varit i tid. Fast nu verkar de skita i det, eftersom noll info gick ut. tack och lov finns banverkets trafikinfo på internet.

På tal om SJ... Jag fick ett reklamutskick där SJ vill fira Fars Dag. Uj uj, tänk dig den reklamkampanjen:
"Umgås med din familj extra länge på tåget, nu anländer vi upp till tre timmar senare"
"Finns det hjärterum finns det stjärterum - SJ erbjuder en närmare upplevelse, dela plats med far"
"Pengarna tillbaka om allt går som planerat"

SJ tågresor - en ny överraskning varje dag!

SJ har gjort det igen.

Tåget är i tid. Delvis. För tyvärr saknas en vagn, vilket innebär att alla inte har fått sittplats. Bokningarna spärrades och SJ försöker placera passagerarna från "den försvunna vagnen". Då blir det istället dubbelbokningar.

Jag är glad att jag inte jobbar på SJ. Och att förstaklassresenärer är mindre våldsbenägna (om än mer stämningsbenägna) än rösterna jag hörde från vagnen bakom...

Så har jag landat i Stockholm igen. Jag gillar Stockholm, det lilla jag sett i alla fall. Det är en liten storstad, det mesta finns på promenadavstånd.
Det blir bara en natt på Kungsbron hotell den här gången, fast nu i ett hotellrum med fönster. Utsikten är däremot sådär, ett stort parkeringshus... Imorgon blir det ett intensivt möte, det är mycket som ska klaras av på en dag. Jag tror att vi hade behövt två dagar, men det är bara att köra på!

Nu är den nya resetrenden här, hoppas eWaterways. De söker nu "testresenärer" till sin nyaste kryssning - nudistkryssningen. Tack och lov rekommenderar de ändå kläder till middagen...

I morse flög jag från Halmstad flygplats. För en gångs skull hade de kickat igång röntgenmaskinen, men man fick fortfarande leta upp planet själv ("det är planet längst bort"). Till frukost blev det kaffe, juice eller te och en liiiten ostsmörgås, knappt som en halv fralla.
På väg från Arlanda fick vi välja på rött eller vitt vin (med påtår), med en chokladbit eller en rostbiffsmörgås med potatissallad till.

Det gick snabbt att ta sig från Arlanda till Radisson, så nu har jag mer än en timme tills välkomstminglet börjar. Flygresan gick bra, inga inställda flyg hittills. Men i alla fall jag blir lite filosofisk när man befinner sig så högt uppe, ovanför en snöliknande molnmassa. Det är otroligt många flygplan i luften samtidigt, och man ser riktigt långt ovanför molnen. Men det är otroligt sällan man ser ett annat plan. Jag blev riktigt sugen på att läsa Steven Kings roman om varelserna som äter upp det förflutna. Någon som kan hjälpa mig med vad den heter? Ett plan hamnar snett i tiden, det finns inga andra människor där och de måste fly från några varelser vars uppgift är att rensa det förflutna, dvs äta upp världen och allt i den.

Den här Stockholmsresan hamnade vi på Kungsbron Hotell, ett nybyggt hotell bara ett stenkast från stationen. Väldigt nybyggt... Frukostsalen är inte färdig ännu, så frukosten bestod av kaffe, juice och frallor i lobbyn. Förhoppningsvis utökas frukosten med utrymmet...
Hotellets billigare rum är en trappa ner, vilket innebär att de inte heller har fönster. Jag har inga problem med det, men har man anlag för klaustrofobi kanske man ska välja de dyrare rummen. Själv tyckte jag det var ganska så mysigt, men mina kollegor drog några paralleller till båthytter.

Kungsbron är ett relativt billigt hotell, med centralt läge och fräscha rum. Klarar man av att leva fönsterlöst (och hur mycket tid tillringar man egentlgen på rummet?) är det helt klart ett prisvärt alternativ.

Idag har jag gjort något helt osvenskt och något absolut inte likt mig. Jag pratade med en helt främmande människa. På knagglig engelska. I lite drygt en timme. Wohoo! Bryta mönster!

Jag hade superont i halsen, så jag följde inte med de andra och käkade. Istället siktade jag på en snabb burgare på McDonalds, och sedan i säng. Men Jensens bofhus låg precis vägg i vägg, och eftersom de serverar maten nästan lika snabbt som på Mickey D tänkte jag att jag lika gärna kunde äta där. Sagt och gjort, två pers före i kö bara. Men det tog lite tid... Och killen som stod framför mig såg lite förvirrad ut.
Det visade sig att han var fransman, på motorcykelsemester i Danmark och Sverige. Han frågade om vi skulle dela bord eftersom det går snabbare att placera, men svensk som jag är tyckte jag att det lät bättre med ett eget bord. Fast lagon till huvudrätten insåg jag att det var rätt löjligt. Killen åker genom landet själv, han kan ingen svenska och engelskan var rätt knagglig. Om han fixar att göra en sådan resa - nog tusan fixar jag att prata med en främling en timme? Sagt och gjort, en massa viftande blev det men vi gjorde oss förstådda. Och hade väldigt roligt åt servitrisernas menande blickar.

Visst är det roligt att våga bryta ett mönster och utmana sig själv ibland?!

Igår var vi på djurparken i Borås, det var första gången trots att det ligger så nära. Här kommer lite bilder!

Sten är gott...

Lekande björnar.

Vadå barnens zoo?

Hmm... Jag vet inte om det känns så tryggt...

Mäktiga djur! Tur att det var glas mellan oss.

Apa på rymmen!

Så här nära en älg har jag aldrig varit tidigare.

 

I förrgår blev det en liten cykelrunda på åtta mil. Det var inte så jobbigt som jag trodde, tiden gick fort och vi trampade ändå på i promenadtempo.