Midsommar var hur bra som helst! Jag trodde verkligen att vi skulle få sitta ensamma hemma, men till slut slog vi oss ihop med ett annat gäng. Sillunch hemma hos oss, grillad älg hemma hos dem. Niice! Det roliga var att vi blev "det gamla gänget" på midsommar, hur stor är sannolikheten för det? Lite "nya" respektive, men annars var det kompisarna från gymnasiet - man blir ju nästan lite nostalgisk!


Igår blev det däremot inte många knop gjorda. Vi (jag) bestämde oss att ta lite ledigt och titta på Battlestar Galactica istället - kanske den bästa serien någonsin! Politik, sci-fi, mytologi och ändå lyckas de hålla det på en nivå så att det känns trovärdigt. Love it! Ja, jag pratar om Re-imagined Series, jag har inte sett originalet ännu. Fy på mig. 

Nu är vi mitt inne i tredje säsongen, och jag har precis upptäckt battlestarwiki.org. Faarligt! Jag har ju sett serien innan, men inte slutet... Så det gäller att inte tjuvkika för mycket och få reda på saker som händer i sista säsongen.

 

 

Vad är det med brittiska klasshistorier? Nu fastnade jag stenhårt framför Herrskap och tjänstefolk, version 2.0, en fristående fortsättning på 70-talets serie (Upstairs, Downstairs). BBC-serien är i tre delar och visas nu på TV4, och utspelar sig förstås även den här gången på 165 Eaton Place i London. Åh, nostalgi!

Igår såg vi Thor i 3D här i Stockholm. Först och främst kan vi konstatera att det är skillnad på 3D och 3D! Jag vet inte riktigt vad biografen i lilla byhåla pysslar med, men det känns mer som 2,5D än äkta vara...

Jag hade inte särskilt höga förväntningar på filmen, men jag var helnöjd när vi promenerade därifrån. Kanske var det sällskapet, kanske var det körsbärsölen, kanske var det Kenneth Branaghs inflytande. Eller kanske var det helt enkelt en perfekt söndagsmysig Marvell-film med karaktärer man känner igen sedan barndomen, kombinerat med lite action och romantik. Då skiter i alla fall jag i att det är lite förutsägbart.

Har precis sett en fantastisk dokumentär, Marwencol. Se den! Nu, på en gång!

Marwencol handlar om Mark Hogancamp, som förlorar minnet efter att ha misshandlats brutalt. För att hantera sitt trauma och öva upp finmotoriken igen börjar han bygga upp en hel stad i miniatyr. Staden kallas Marwencol, och dess historia utspelar sig i Belgien under andra världskriget med dockor i huvudrollerna.

Mark Hogancamp är både en fantastisk dockmakare och en fantastisk historieberättare. Historien han berättar är hans egen, det är hans liv. Och nu ska allt ställas ut som konst.


Se dokumentären på SVT Play.

 

 

 

"Two languages in one head? No one can live at that speed! They're asking the impossible."
"But the Dutch speak four languages and smoke marijuana."

 

 

...om vi möjligtvis har The Royal Tenenbaums liggande här hemma någonstans. Det är en helt underbar film, och jag blev riktigt sugen på att se den nu. Särskilt eftersom Pojken är borta igen, huset är tyst och varken trean, femman eller åttan fungerar på dumburken.

 

Pojken: Det är ju Hem till Prärien.
Jag: Nej, Lilla huset på gården!
Pojken: Nej men Lilla huset på prärien heter det ju...

Jag följer i vanliga fall inte Criminal minds, även om det är en bra serie. Men det här måste ändå vara mitt absoluta favoritklipp!

 

 

Men åh! Jag hade ju en dejt med Buddenbrookarna idag, men så upptäckte jag Nord och syd. Bra för mig, men Buddenbrookarna får vänta. God söndag!

Sista delen kommer snart (13 juli i Sverige). Har ju nästan hunnit glömma hur boken slutade!
När sista filmen kommit ut på DVD är det Harry Potter-maraton som gäller. Så boka in det redan nu!

 

 

Det här lät rätt creepy tills jag läste själva artikeln. Tydligen skrev han Islands bidrag till Melodifestivalen innan han dog, och det är nu hans vänner som framför låten. Alltså inte en zombie, som jag först trodde...

 

 

...kommentera Loreens tröja. Glömde de att sticka färdigt och snurrade fast garnet i ren panik? Och what's up with dinosauriekotorna på baksidan av byxorna? Nåja, i vilket fall gjorde stylisterna ett suveränt jobb med att framhäva hennes puckelrygg.

Vadå? Har hon inte puckelrygg? Oj då...

 

 

Vad gör man om man är sjuk? Tittar på TV så klart!

Jag fastnade framför Heston's feasts, där kocken inspireras av olika historiska perioder när han skapar sina festmåltider. Vad sägs om Frankensteins monster till huvudrätt och en kyrkogård inspirerad av Marquis de Sade till efterrätt? Det hade varit riktigt kul att göra en sådan halloween-middag nästa år!

Bidrag 7 (Pernilla Andersson)
Bäst på scen hittills, känns äkta. Låten påminner om något jag hört innan, tyvärr kommer jag inte ihåg vad. Bäst hittills, men tveksamt om den klarar sig internationellt.

Bidrag 8 (Danny)
Kvällens mest hypade artist. Men han är duktig. Tyvärr så stör jag mig som vanligt på dansarnas kläder - killar bylsar man på och tjejer klär man av. Allvarligt talat, har stylisterna något fel mellan axlarna?
Låten då? Nej. Trallvänligt javisst, hjärndött javisst.

 

Bidrag 3 (Jenny Silver)
Oj, ABBA! I kort-kort, så klart.

Bidrag 4 (Jonas Matsson)
Nej. Nej. Nej. Det låter som lilla melodifestivalen.

Bidrag 5 (Le Kid)
Nej, jag kan bara inte tycka att låten är bra, även om den sätter sig på hjärnan. Stenhårt. Men me like färgchocken! Den är alldeles för mycket, fast på ett sätt som fungerar.

Bidrag 6 (Rasmus Viberg)
Åh hu! Vad är värst, sången eller kläderna? Men han klarar faktiskt de högre tonerna. En dussinballad, med Rybakk-undertoner.

Alltså, Mello... Hur fjortis är inte den förkortningen? Låter som ett tuggummi. Segt och smaklöst efter fem minuter. Tja, varför inte?


Bidrag 1 (Dilba)
Jodå, låten är helt ok, men "dansen" och kläderna? Gissar att videon kommer att utspela sig på ett mentalsjukhus...

Bidrag 2 (Swingfly)
Ja, det låter ju som Hey Boy (tillsammans med Teddybears STHLM). Fast en lamare variant. Gäsp! Två killar i fula kostymer och halvnakna tjejer, kan det bli mer stereotypt! Swingfly har lite karaktär i sin röst, det hade inte den andra killen.

Idag är det blåsigt värre! Det viner både i ventilationen och i eldstaden, hade det varit mörkt ute skulle det varit riktigt kusligt. Nu tittar jag på Screen Actors Guild Awards istället, tillsammans med en stor mugg kaffe med mjölk.

 

Meh, vad gör du här? Sherlock börjar nu! Seså, iväg till TV:n!

Åh! Jag måste bara tipsa om SVT:s underbara serie "En idiot på resa". Ni kan se den på SVT play.

Komikern Ricky Gervais skickar sin vän Karl Pilkington på en resa runt jorden. Låt oss säga att han inte är allt för imponerad... 

Ricky själv kallar det "one of the funniest, most expensive practical jokes I've ever done". Och ja, det är absolut underhållande att se den väldigt bekväma Karl möta världens underverk, träna med shaolinmunkar och beundra den kinesiska maten.
Och hans bekymrade tankar är helt underbara! Eller vad sägs om "tänk om jag äter padda där och tycker att det är godare än kyckling? Det blir svårt att få tag i grillad padda här hemma. Då kanske jag saknar det." Lysande!

Karl Pilkington om kinesiska muren

 

Så länge sedan, men ack så aktuellt...