Igår var vi på bio och såg Hungerspelen, baserad på boken med samma namn. Och visst var den bra! Mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara - det är alltid risky att se en film baserad på en underbar bok, det är som upplagt för besvikelse.
Vissa bitar kändes väldigt korta, till exempel grottorna, men jag tror att det hade blivit lite för utdraget i filmvarianten annars. Och benet stannade kvar, ingen blev drogad...

Har tittat på mååånga avsnitt av Ramsay's best restaurant nu, och blir mer och mer förvirrad... Säger Gordon Ramsey "fucking hell" eller "fuck an elf"?

 

Jag tittade på USAs fulaste hem igår. Och ok, det var verkligen inte något vackert rum de gjorde om, men allvarligt...? Bajslila bjälkar till koppartak ihop med helt hysteriska väggar kombinerat med randig heltäckningsmatta med möstrad matta ovanpå? Får epilepsi bara av att tänka på det.

I onsdags var vi på bio och såg The girl with the dragon tattoo, dvs den amerikanska varianten på Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag trodde ärligt talat inte att den skulle vara särskilt bra (med tanke på reklamplanscherna) men de hade faktiskt lyckats riktigt bra! Men vad hände egentligen med titeln? Mer yakuza, mindre kvinnovåld...

Jag är lite kluven till att de behållt de svenska namnen, svenska löpsedlar i bakgrunden och även att de amerikanska skådisarna talar svengelska/engelska med svensk brytning (ja, förutom Daniel Craig då. Försökte han inte eller lyckades han inte?).
På ett sätt är det mysigt att de håller fast vid delar av originalet, och det bidrar verkligen till att behålla den där "svenska stämningen" och inte gå över gränsen till för mycket Hollywood. Men å andra sidan, varför göra en amerikansk variant överhuvudtaget? Kom igen jänkare, så j***a jobbigt är det inte med undertexter.

 

 

Vi såg första avsnittet av Grimm igår. Och den verkar lovande! Humor, handling och härligt sagolika miljöer mitt i verkligheten...

"Charles 'Haywire' Patoshik"

Hungerspelen blir film! Här kommer en officiell trailer (för er som missat det finns det en riktigt bra "trailer" som ett fan gjort här).

Kollar på Heston's feasts, ett av mina absoluta favoritprogram i matlagningsgenren. Idag är det viktorianskt tema, eller som tv.nu säger: "insekter, hallucinogen gelé och ett underligt hopkok som hämtad ur Alice i Underlandet".

Helt ätbar trädgård - inklusive jord och insekter...

 

 

 

Alltså, jag trodde att True Talent handlade om rösten, inte resten. Hur kommer det då sig att alla är så himla uppsnofsade? Och att det vimlar av kroppsstrumpor och muskort? Eller var det bara första avsnittet som var enbart röst - nu är det Idol, fast i TV3?

Så många frågor...

I höst kommer Kanal 5 att damma av det gamla programmet Kär och Galen, som gick i början av 90-talet. Programmet gick ut på att tre par tävlade mot varandra, och det par som vann fick gifta sig i programmet.

Tävlingsgrenarna baserades dels på hur väl de kände varandra, dels på deras skådespelartalanger. Kanske får vi nu se fler godbitar som den här...

Vad rökte scenografen/koreografen egentligen?

 

När man är sjuk och hemma blir det mycket TV. Ett program som jag starkt rekommenderar är How the other half lives, som går på TV4. Det ger en inblick i både de rikas och de fattigas liv, och när de båda världarna möts blir det riktigt intressant. Det jag gillar mest är det fantastiska perspektiv som visas när barnen själva får berätta.

"How the other half lives" är en brittisk dokumentärserie från 2009 i elva delar som följer välbärgade familjer som hjälper fattiga familjer med ekonomiska bidrag.
Många människor skänker pengar till välgörenhet men nu får familjerna chans att möta de som får bidrag från dem, vilket ger en mer personlig och direkt kontakt med mottagarna.
De rika familjerna hoppas att deras barn ska få en insikt i hur livet är för de som inte har det lika gott ställt samtidigt som de med egna ögon får se hur deras bidrag kan förändra en människas liv.

Hittade en trailer till Hungerspelen! Ska bli intressant att se den som film, även om jag generellt sett inte gillar filmer baserade på böcker.

Häromdagen såg vi Four lions. Helt underbar film!

 

Four lions följer en liten grupp brittiska muslimer, som har beslutat sig för att bli självmordsbombare. Det är lättare sagt än gjort, då deltagarna inte precis är de skarpaste knivarna i lådan. Ledaren Omar (Riz Ahmed), den enda med en gnutta kompetens, försöker febrilt hindra medlemmarna från att spränga sig själva i luften eller avslöja deras planer för grannarna. Eller vad sägs om dresserade bombkråkor, äta SIM-kort och skaka på huvudet för att undvika att fastna på övervakningsfoton? Omar har fullt upp, men stöttas helhjärtat av sin fru som är fullt medveten om hans planer.

 

Filmen sägs vara inspirerad av verkliga incidenter, vilket gör den allvarliga delen av filmen allt mer skrämmande. Oavsett vilken kompetens terrorister har eller inte har, så finns där en övertygelse som är svår att bortse från.

 

 

 

 

 

 

Missa inte resten av avsnitten, finns på YouTube.

 

 

Häromdagen såg vi äntligen Cornelis, filmen om musiklegenden Cornelis Vreeswijk.

Hans-Erik Dyvik Husby (Hank von Helvete) gör en suverän insats som Cornelis, och David Dencik (Lasermannen) passar utmärkt som Fred Åkerström. Får man hoppas på en film även om honom? Jag har däremot verkligen svårt att se Johan Glans i en seriös roll, särskilt när han är den enda som pratar bred skånska - i rollen som en tvättäkta stockholmare dessutom. Det blir liksom inte så mycket "demonproducent" över det...

Det är svårt att få in en persons hela liv på en och en halv timme, särskilt när det gäller en så färgstark person som Cornelis. Amir Chamdin lyckas att ta fram personligheten, uppgångarna och nedgångarna, även om jag tror att en del förkunskap hade lyft filmen (jag kommer inte ihåg transvestitincidenten som svischade förbi, inte heller visste jag att kvinnan utan repliker var Cornelis "musa" Ann-Christin Wennerström).

Musiken är central i filmen utan att det blir musikal av den. Att det är Cornelis son Jack Vreeswijk som gör musiken är ytterligare ett plus. Resultatet är ett vackert och melankoliskt porträtt av en av våra mest älskade trubadurer.

 

 

Simon Pegg och Nick Frost är tillbaka igen! Vet du inte vilka de är? Inte sett Hot fuzz? Eller Shaun of the dead? Fyyy dig! Gör det - bums!

----

Ta en styck utomjording på rymmen från en militärbas, addera två stycker nördar, en styck kidnappad kvinna samt ett gäng inte fullt så smarta poliser så får ni Paul, veckans söndagsfilm.
Den fungerade kanon som just söndagsfilm, men den är långt från Shaun of the deads nivå. Tyvärr börjar grabbarna bli mer och mer amerikaniserade - jag saknade den brittiska humorn.

 

 

Spins and turns,angles and curves, the shape of dreams half remembered. Slip the surly bonds of Earth and touch the face of perfection, a perfect face, a perfect lace, find the perfect world for the end of Kara Thrace. End of Line.

 

 

Ja, på Battlestar Galactica alltså. Vad ska man göra sedan? Se Caprica? Eller ge sig på en annan serie? Det kommer att bli så tomt om ett par DVD-skivor!