1. Vispa ägg, socker och vaniljessens riktigt vitt och pösigt. Blanda mjöl, potatismjöl och bakpulver. Sikta ner mjölblandningen i äggsmeten, rör ner det med en slickepott.
2. Dela upp varje omgång smet i tre skålar och färga med ett par droppar hushållsfärg. Jag använde röd, blå och gul för att få till regnbågens färger.
3. Smöra och bröa en ugnsfast form (en form med löstagbar kant är enklast att jobba med), häll i smeten från en skål och grädda i 200 grader. Har du flera formar underlättar det betydligt... För mig blev 11 minuter i ugnen per botten perfekt.
4. Lägg till valfritt gotte mellan varje lager, täck med grädde och servera!

Första omgången blev röd (rosa), orange och gul

Med risk för att låta som en matbloggare kommer här ännu ett recept!

Jag gjorde matjessilltårta för första gången förra året. Pojken var något skeptisk, men jag tror att det här kommer att bli ett måste till midsommarlunchen framöver!

Det här behöver du:

100 g smör

200 g kavring

4 gelatinblad

250 g matjesfiléer + lite spad

3 dl gräddfil

3 dl crème fraiche

1 rödlök

Till garnering: Finhackad rödlök, hackad gräslök, ett ägg och eventuellt ett par sillbitar.

Så här gör du:

1. Mixa ihop smör och kavring och tryck ut det i botten på en smörad form (en springform är att rekommendera, det blir snyggast då).
2. Finhacka rödlök och matjessill, lägg det i en bunke. Rör i gräddfil och crème fraiche.
3. Lägg gelantinbladen i blöt i fem minuter. Ta sedan upp dem, krama ur överflödig vätska och smält dem i lite sillspad.
4. Häll gelantinvätskan i crème fraiche-röran, blanda om ordentligt. Smaka av och tillsätt mer sillspad om du vill ha mer smak.
5. Häll blandningen i springformen och ställ in det i kylen tills det stelnar (minst fyra timmar).
6. Garnera med hackad rödlök, gräslök, ägget och sillbitarna. Eller använd gräslök och gräslöksblommorna, det blir också jättefint.

Ät och njut!

Aftonbladet

"Vattenbolaget hittar ofta döda djur i reservoaren, men David Shaff menar att det här är annorlunda.

– Skulle du vilja dricka kiss, säger han."

Berättelsen utspelar sig på ett slott på en liten ö, och till skillnad mot många andra tycker jag att miljöskildringarna är helt ok. Jag brukar vara rätt allergisk mot långa, drömmande beskrivningar av azaleornas liv och leverne, men den här gången känns det som att jag nästan missat dem helt. Var det inte så farligt eller blev jag för uppslukad av berättelsen? Det låter jag vara osagt.

Däremot finns det några andra saker som jag hängde upp mig på. Räcker det verkligen med att skrubba ren en gammal pool för att starta simskola (måste inte någon myndighet godkänna lokal och verksamhet) och borde det inte vara lite svårare än så att elda upp ett slott?

Karaktärerna känns som riktiga teaterfigurer, inte helt okomplicerade men ganska så avgränsade.

Maja, huvudpersonen, är missnöjd med det mesta i sitt liv för tillfället. Mest av allt är hon missnöjd med att inte lyckas.

Karin är den utåt sett lyckade men inuti väldigt trasiga människan.

Jens är lugn, trygg och stabil med en tung skoltid bakom sig.

Alex är en tonåring som slits mellan barndom och vuxenliv.

Josefin är hjälpredan, stabil och handfast med båda benen på jorden.

Baddaren är lättläst, charmig, förutsägbar och perfekt för hängmattan! Boken har underrubriken ”vågar du se under ytan”, och det är precis det boken handlar om - mänskliga relationer och (bristen på) kommunikation. Däremot ska man inte förvänta sig någon djuplodande psykoanalys. Baddaren är lättsam underhållning, precis under ytan.

” ’Han får en känsla av att många känner att något håller på att gå sönder i Sverige’. För en autist att höra något så okonkret... Men jag tror att han går sönder: ’men var är siffran?! Vilken siffra menar... alltså herregud!’ Jag tror han går sönder. Man ser nästan hur han kokar, den här lilla roboten.”

- Henrik Torehammar om Fredrik Reinfelds fokus på konkreta fakta istället för känslor (ca 10 min in i klippet)

Vissa anser att boken är baserad på Manns egen släkt, och därför utgör en fascinerande redogörelse av den tidens samhälle. Själv lär Mann ha hävdat att allt är rent påhitt. Oavsett vilket har Mann en härlig förmåga att hålla sig precis mellan personporträtt och karikatyr.

Johann Buddenbrook är en sträng man som håller ordning på både familj och firma. Han har tillsammans med sin fru fyra barn, med helt olika personligheter.

Thomas tar efter sin fars död över firman. Han har höga krav både på sig själv och andra, vilket sakta men säkert bryter ner istället för att bygger upp både familj, firma och honom själv.

Christian är drömmaren och livsnjutaren, som är Thomas raka motsats. Där Thomas är styrka är Christian svaghet, både till sinnet och kroppsligen. Christian motsvarar allt som Thomas undertrycker inom sig själv, vilket leder till svåra motsättningar mellan bröderna – främst från Thomas sida.

Antonie (Tony) ser upp till det fina och förnäma, men trots sina försök att upprätthålla familjens anseende handlar hon på sätt som direkt motarbetar det hon försöker uppnå. Tony lever i en slags fantasivärld, och försöker slutligen nå sina mål genom sin dotter – något som inte heller slutar väl.

Clara är en bakgrundsgestalt, som endast är med i utkanten av historien. Hon blir tidigt sjuk och avlider.

Klothilde är en fattig släkting som Buddenbrookarna har takigt hand om. Klothilde är ständigt hungrig, tyst och blek men både strävsam och skötsam. Som fattig finns det dock ingenstans att ta vägen.

Som kontrast till den beslutsamma Thomas är hans fru Gerda, en kvinna som föredrar lugn och ensamhet framför sociala tillställningar (som ger henne huvudvärk). Med Gerda gör både musiken och döden entré i Huset Buddenbrook.

Tillsammans får de sonen Hannu, som får en komplicerad relation till sin far. Hannu är känslig och konstnärlig, fadern är rak och okomplicerad, vilket naturligtvis leder till många missförstånd. Och med Hannu som sista arvinge till firman finns inte längre den starka sammanhållande kraften kvar. Familjen skingras, och Huset Buddenbrook upplöses.