Idag har vi firat lill-lördag med fisk, potatis och zombiefilm.

Zombieland är en amerikansk zombiekomedi från 2009 med bland andra Jesse Eisenberg och Woody Harrelson. Jag har läst att regissören Ruben Fleischer ville skapa en amerikansk Shaun of the Dead. Den tanken slog mig aldrig, kanske för att den är just så amerikansk i både upplägg och humor. Därmed inte sagt att den inte är underhållande! En neurotisk tonåring slår sig ihop med en skjutglad lantis är en bra början, och två svindlande systrar gör saken ännu bättre. Allt inramat av död, blod och zombies. Humorn får nästan större plats än specialeffekterna - me like!

Nu ska jag bli mekare för en dag (eller två). Wish me luck!

Jag försökte mig på lite teckning häromdagen. Det måste vara en fem år sedan jag ritade något annat än små blommor under långa telefonsamtal, så det gick väl lite sådär. En dumlekola till den som gissar kändisen! *haha*

Igår var en helt underbar dag! Hela midsommarhelgen har bjudit på vackert väder, men igår syntes inte ett enda moln på himlen. Största delen av dagen tillbringades på gräsmattan med annotated Alice (ja, boken så klart). Jag nojjar hela tiden över att "det kanske är sista soldagen i sommar!", vilket överraskar till och med mig. Jag har överhuvudtaget ändrat mitt (semester)beteende sedan vi skaffade hus. Visst är det kul att resa, men jag hamstrar inte längre resekataloger. Bio är mysigt, men visst är det skönt med en film hemma. Sola på stranden är gött, men sola i trädgården är bättre. Jag börjar bli gammal...

Poliomyelit (polio eller barnförlamning) är en virussjukdom. Viruset infekterar tarmkanalen, i ungefär 10% av fallen går det in i blodbanan och i en procent av fallen angriper det ryggmärgen. Nervcellerna ut till musklerna påverkas då, men inte känselsinnets nerver. Benämningen barnförlamning kommer från att det oftare är barn än vuxna som drabbas, även om risken för förlamning ökar ju äldre den drabbade är. Polio sprids via vatten och avloppp, och även via nära kontakt med sjuka. Sverige började massvaccinera 1957, och nu anses viruset utrotat i Sverige.

Uppskattningar säger att det idag finns mellan 15 000-20 000 personer i Sverige som har haft polio. Av dessa kommer runt 80% att utveckla postpolio-syndrom (PPS). Postpolio innebär att viruset vilat i kroppen för att 10-30 år efter insjuknandet ge nya symptom som trötthet, muskelsvaghet, ledvärk, muskelvärk, köldkänslighet och i vissa fall andningssvårigheter. Med 40-talisternas pensionsavgångar minskar tillgången på läkare med erfarenhet av polio, vilket innebär en stor minskning av kunskapsbanken vad gäller polio.

SVT har visat dokumentären Kampen mot polio, om polioepedemin i USA och dess konsekvenser. De flesta vet att Franklin D. Roosevelt satt i rullstol. Betydligt färre vet att det beror på att han drabbades av polio 1921. På grund av sin  sjukdom engagerade han en kollega, Basil O'Connor, som startade March of Dimes för att få hushållen att skänka växelpengar för att utrota den fruktade sjukdomen. Det ledde till att Jonas Salk i början av 50-talet lyckades få fram ett verksamt vaccin.

Det finns inget läkemedel som hjälper varken mot polio eller postpolio. Det man gör är att behandla symptomen. Idag kan det handla om att få vård i respirator, i mitten av 1900-talet var motsvarigheten järnlungan. I Sverige är viruset utrotat, men utbrott förekommer fortfarande i Afrika och Asien.

Läs mer:
SVT - Kampen mot polio
Smittskyddsinstitutet
Personskadeförbundet RTP

Den afrikanska tigersnäckan, Achatina achatina, är världens största snäcka. Skalet kan bli upp till 20 cm, och själva snigeln nästan dubbel så lång.

 

Snubblade över lite bilder från Vogue Russia January 2010 edition. Modellen heter Natasha Poly, och visar kläder från bland annat Balenciaga, Lanvin, Nina Ricci, Balmain och Escada. Vad tycks?

 

Midsommarblommor

 

 

Somriga servetter med snabbt ihopslängda servettringar

 

 

Nu har alla åkt hem igen. Det har varit en fantastiskt kul midsommarafton tillsammans med goda vänner. Extra kul var det dels att vänner kom både från Göteborg och Malmö, dels att det var några nya ansikten i år.

Folket började dyka upp redan vid tolv-tiden igår. Givetvis sprack vår planering redan kvällen innan, annars hade potatisen varit skrubbad och stressen obefintlig. Men tack vare alla goa vänner så lyckades vi reda ut det mesta ändå. Vi åt först en sillunch med sill, nypotatis, matjessilltårta och gräddfil, med mangopaj och jordgubbstårta till efterrätt. Sedan blev det kubb och allmänt snackmys innan vi knatade iväg till en annan vän. Där fortsatte kvällen med grillning och ett dopp i poolen. Inte illa!

Om jag lyckas hitta en bra bild på dukningen lägger jag upp den sedan, men här är i alla fall "ingredienserna".

Helt underbar! Och Pojken får sina jordgubbar...

 

 

 

Hur vet man att man bor på en liten, liten ort? Alla lastbilar kör rätt genom "centrum". Och idag luktade de gödsel...

Inte nog med att de ändrat busstiderna till det sämre, nu dyker de inte upp överhuvudtaget! Jag står nu och väntar på bussen. Det gjorde jag för en timme sedan också. En kvart efter att bussen skulle ha gått gick jag hem. Ska skriva och klaga lite, så får vi väl se vad de säger. Sist gick jag ett väldigt personligt "tack för dina synpunkter"-mail till svar. Kommer säkerligen att gnälla lite mer senare idag. Spännande, eller hur?

 

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.
Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?
Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.



Jag älskar den här typen av "hoppsan-böcker", där huvudpersonen springer på den ena höjdaren efter den andre (och blir på köpet både hyllad och hatad). Inte för att Allan bryr sig särskilt, han är en godmodig man som tar livet som det kommer. Politik är inte något som intresserar honom, trots att han deltar i flera politiska kamper (på olika sidor allt efter det faller sig) och försäger sig om atombomben. Två gånger. Till båda sidorna.
Jag hade svårt att lägga ifrån mig denna Forrest Gump-liknande bok, och den hänger med en bra bit efter att jag vänt det sista bladet. Läs den! Få lite perspektiv på livet, en historielektion med knorr och många, goa skratt!

Hittade det här märket på bussen. Sittplats för fågel?

vogelsitze

Wohoo! Min första länkning! Najjs!

sweetchilligirls

Hur vet man att man bor på en liten, liten ort? Det rullar förbi två traktorer, utan studentsläp...

Av ren princip tycker jag att det är fel att ärva ett yrke. Men den debatten lämnar jag därhän och blir istället lite imponerad av Daniels tal. Riktigt gullig var han dessutom, trots att han var lite stel. Det kan inte var alltför lätt att helt plötsligt stå i rampljuset, och prata inför miljoner människor.

Är det här något man vill ha? Allvarligt? En gyllene bajskorv som lyckoamulett. Ja se japaner...

Förra helgen smet Pojken och jag in till halmstad. Vi gick först på en mysig restaurang, Torntorget, som ligger precis vid Nissan. Det är ett ganska så nyöppnat ställe, med härligt minimalistisk men varm inredning och supertrevlig personal. Jag kan varmt rekommendera restaurangen, men undvik att beställa mojiton - där hade de ingen koll alls.

Efter ett par timmar med en massa prat och lite vin gick vi på bio. Kvällens film: Robin Hood.

Historien i korthet (ja, ni som fortfarande inte har en aning om vad filmen handlar om kan hoppa till nästa stycke): Under kung Richards fälttåg hamnar en lite för ärlig Robin Longstride i trubbel och får på avstånd bevittna hur kungen stupar. Av en slump får han tag på kungens krona, som blir biljetten hem. Lady Marion är i den här historien en bitsk änka, som lever ett hårt liv under kronans förtryck. Robin blir engagerad i kampen för att befria byn från korruption och tyrrani, något som i slutänden driver ut honom i skogen, som Robin Hood...

Filmen är alltså en filmatisering av Robins liv innan han blev Robin Hood. Jag tycker att den var helt ok, en riktig Ridley Scott-film som tillsammans med Russell Crow gav tydliga Gladiator-vibbar. Kanske inte direkt nyskapande (Batman - the dark knight är en bättre livet-före-legenden-film), man fick inte direkt veta mer om personen bakom legenden. Och det hade förstås varit intressant att få en mörkare version av denna Disney-klassiker (ja, jag tänker julafton och Kalle Anka) men den är ändå helt klart sevärd.

Ja, på bussarna alltså. Vanligtvis brukar jag vara på jobbet vid den här tiden, nu har jag precis hoppat på bussen. Den var dessutom lite sen, på premiärdagen. Busschauffören verkade inte vara riktigt van vid de nya bussarna (sprillans nya, luktar såpa - eller är det något slags miljövänligt bränsle?), och det gick lite ryckigt efter hållplatsstoppen. Skönt i alla fall att slippa det ständiga skramlandet av lösa plåtar.

Det har inte varit någon vidare bloggaktivitet i helgen. Jag får återkomma med en uppdatering av:

• En ny favorit i Halmstad
• Fem fnittriga tjejer och en schweizare
• Samt en viktig uppfinning

Samma kanal, olika tider!

Hittills idag har jag skickat 16 SMS och 3 MMS... Lite smått rekord tror jag.

Vi har köpt Rockband till ps3. Helt otroligt kul! Fast jag gissar att det till stor del beror på att vi köpte spelet med Green Day..,

Haha! Klockrent!

Är Gud ateist? Tror han inte på sin egen existens då?
Eller är han troende? Att tro är att inte veta, men han ska ju vara allvetande.

Kolla in det här från designern James Mcadam...

Jag håller nu på att läsa the annotated Alice (dvs Alice i underlandet, med kommentarer). Lewis Carroll fick tydligen ofta frågan i rubrikraden, för i inledningen till 1896 års utgåva skrev han:


Notera att han skrev nevar, vilket blir raven baklänges och därmed ett väldigt roligt svar! Alternativa svar som andra kluriga läsare har kommit fram till är bland annat:

• Because Poe wrote on both.
• Because there is a 'b' in both and an 'n' in neither.
• Because they both have inky quills. (man skrev oftast med gåspennor på den tiden, och skrivborden hade bläckhorn)
• Because you cannot ride either one of them like a bicycle. (så sant!)

Titta så fina de är! Två tomatplantor har blivit så här stora, och vi har tre till små pyren. Pojken är iväg och köper krukor så att även de kan börja breda ut sig.

 

 

Google är en rolig leksak. När man börjar skriva ger den förlag på vad det är man vill söka efter. Här är två stycken, kolla in förslagen!

...Vem söker efter sånt???

Jag har fått kommentarer om att jag inte skrivit någon egen recension av Green days konsert på Ullevi. Jag skyller på att andra gör det bättre, but here we go.

För det första måste jag påpeka att jag knappast är opartisk. Jag har lyssnat på Green day sedan före deras monsterhit Basket case. Eftersom ingen annan av mina vänner lyssnade på dem har jag förgäves försökt komma ihåg hur jag först fick höra talas om dem. Kanske via affären med begagnade skivor, där jag då och då plöjde igenom punkavdelningen efter nya fynd. Remember kids, det här var nästan före internet...

Anyhoo ( åååh scrubs-referens), nu var det ju inte det förflutna jag skulle prata om, utan förra helgens musikhändelse. Förbanden lämnar jag därhän, det var Johnossi (då stod vi i toalettkön) och Joan Jett and the Blackhearts (då drack vi grymt oprisvärd öl).

Nästa person (?) på scen var den överförfriskade och något skitiga kaninen. Mycket passande i Göteborg, jag gissar att lisebergskaninen fanns där bakom scenen också. Sedan drog 21st century breakdown igång, mjukt i början med endast sång, och Green day äntrade scenen till alla fans vilda glädje.
Redan i andra låten får fansen vara med. Till Know your enemy får en kille komma upp på scenen, sjunga refrängen och sedan kasta sig ut i publikhavet. Inte lät det vackert, men det är publikkontakt oavsett hur mycket förståsigpåarna skriver ner det.
Till East Jesus nowhere tar Billie Joe upp en ung pojke. Han är 13 år gammal enligt egen utsago, men ser enligt Billie Joe ut som nio, Kan den angivna åldern har något med åldersgränsen att göra...? Killen ser mest rädd ut under "exorcismen" (se Billie saves a kid), men jag gissar att det är en mycket lycklig kille som hoppade ner till sina föräldrar.
När Longview kör igång vet alla trogna fans vad som väntar. Någon hade till och med gjort en skylt där det stod "let him sing Longwiew". Tre personer får sjunga var sin bit - med varierande men genomgående plågsamt resultat. Det låter som rena rama idol-uttagningen, men både publiken och personerna på scen är lika lyckliga för det.
King for a day är en personlig favorit, men om man kikar i tidningarna så kan man konstatera att det bara är jag och resten av publiken som tycker det. För det är ju "tramsigt" att kä ut sig i fjäderboa och hattar, när man sjunger om att som man klä sig i kvinnokläder... Jupp, där hoppade alla mina fördomar om musikrecensenter som förtorkade prettoplommon upp. Jag däremot uppskattar Green Days självdistanserade humor och att de fortfarande vågar ha med dessa humoristiska inslag från tidigare plattor, trots de definitivt mer allvarliga senare albumen. Till nästa gång efterlyser jag Dominated love slave!
Green Day lyckas bra med att kombinera gamla och nya låtar, slänga in några måsten som Basket case och When I come around för de som vaknade till lagom när Dookie släpptes, samt sjunga några medleyn på väl valda klassiker (varav ett liggandes på rygg). Konserten avslutas med Green Days fantaastiska ballader: 21 guns, Wake me up when September ends och underbara Good riddance (time of your life). Vi smet iväg innan sista låten, vilket gjorde att vi kunde höra de sista tonerna ebba ut samtidigt som vi vandrade genom Göteborg. Ett Göteborg som precis börjat göra sig redo för nattlivet.

Jag skulle inte ha köpt boken om den inte hade varit signerad. Och på rea. Inte för att jag har något emot unga kvinnliga bokdebutanter, eller grymt framgångsrika bloggare, eller böcker om shopping. Jag tror helt enkelt att det var kombinationen som gjorde mig så fördomsfull och nyfiken på samma gång. Och den där kråkan i guld då, jag är en sucker för kändisprylar.

Nå men boken då? Inte så illa faktiskt. Men då ska jag i ärlighetens namn säga att mina förväntningar var i det närmaste obefintliga. Sex and the city goes förvirrad singel i Stockholm - mode, stureplansliv, överkonsumering... Varken handlingen eller språket är något som kommer att resultera i nobelpriset i litteratur, men jag tror ändå att den kommer att förbli en snackis ett litet tag till. Elsa har driv, och det är härligt med människor som verkligen ser till att lyckas - att det händer genom en rad osannolika sammanträffanden kan man leva med. Elsa är ytlig och stundvis irriterande nonchalant mot sin omgivning. Trots det verkar hon rätt mänsklig jämfört med en del andra som rör sig i "de rätta kretsarna".
Men hur mycket av boken är Sofis egna upplevelser? Hur mycket är hennes drömmar, fantasier och (missade) chanser? Eftersom jag varken följt hennes blogg eller övriga arbete i media känns hela historien lite väl name dropping. Vill hon berätta en historia eller sin historia? För mig har boken lite Kitty-feeling (detektiven ni vet), och det är så jag läser den. Lite lagom lättläst, trotsig och förutsägbar, och precis det alla småtjejer drömmer om. Och förmodligen kommer jag att läsa uppföljarna också, fast det kommer jag förstås aldrig att erkänna.


Kolla in Elsas blogg!
Och en intervju med Sofi Fahrman.

Är det här temat på vårt bröllop kanske?

Haha! Jag tror jag dör! Tur att man inte bor i lägenhet längre...

Jo, för att klä dem i sådana här söta kläder!

Åh, nu blev jag lite nostalgisk! Få saker säger "gymnasiet" som Lunarstorm... .Jag var till och med medlem på föregångaren StajlPlejs. De där orangea och blåa färgerna framkallar både lukter och känslor som bara förknippas med just den tiden. Ni vet, tonåring och allt det där..

Kjam!

Stajl Plejs hade vissa fördelar gentemot efterföljaren - den var helt gratis och (nästan) reklamfri. Lunarstorm började gå mig på nerverna efter ett par år, de ville ha betalt för allt och tjatade jämt om att man skulle köpa extra tilläggstjänster. Det verkar inte ändra sig nu heller, eftersom en ny community, LS8 (LunarStorm 8), redan ligger uppe...

Vrid. Slicka. Doppa. För hela familjen. Vilja pervoreklammakare kom på den reklamen???

På jobbet brukar det då och då cirkulera en papperslapp och ett kuvert. På papperslappen skriver man sitt namn, i kuvertet lämnar man en slant. Varför då? Jo, för att skramla till en present när någon fyller år, går i pension eller liknande.
Nu har tydligen en sådan lapp varit ute igen. Fast någon annan skrev på den åt mig. För jag minns då ingen lapp med "1000 glas till brudparet". Tur att det blev glas, vad skulle de annars duka med på bröllopet? Nåja, jag antar att de skänker en liten gåva till vårt bröllop nästa år. Det är ju kutym att man bjuder tillbaka, eller hur?


Aftonbladet igen.

Fy vad hemskt! Pojken skulle fria till sin flicka på bergets topp. Då slog blixten ner... Hon hann aldrig svara "ja".

Fria aldrig på ett berg.



Artikeln finns i Aftonbladet.

Han är fruktansvärt irriterande för det mesta, och fruktansvärt rolig ibland. Sean Banan - ruuumpaaaa!

Här kommer lite egna bilder från Ullevi, inte så lysande kanske eftersom de är tagna med mobilen.

Spellista (knyckt från Aftonbladet)
”21st century breakdown”
”Know your enemy” Ett fan får sjunga refrängen och stagediva.
”East Jesus nowhere”
”Holiday”
”The static age”
”Give me novacaine”
”Are we the waiting”
”St. Jimmy”
”Boulevard of broken dreams”
”Nice guys finish last”
”Burnout”
”Hitchin’ a ride”
”When I come around”
”Brain stew”
”Jaded”
”Longview” Tre fans får sjunga
”Basket case”
”She”
”King for a day”
”21 guns”
”Minority”

Extranummer
”American idiot”
”Jesus of suburbia”
”When it’s time”
”Wake me up when September ends
”Good riddance (time of your life)”


------------------------------
Aftonbladet gav spelningen 4 plus.
DN är inte lika imponerade.
Anders Nunstedt gör en snabbrecension.
Expressen gillar.
------------------------------

Idag kom jag iväg på en liten joggingrunda. Jag har inte varit ute sedan mitten av maj, och jag räknade kallt med att det inte skulle gå något vidare. Det blev bara en trekilometare, och jag fick världens håll så jag var tvungen att gå en liten bit när jag kom halvvägs. Men annars gick det superbra, inte personligt rekord kanske, men betydligt snabbare och lättare än förut!

Det var dock lite hinder på vägen... Moster - ser du detta?

Jag har träningsvärk! Tre timmars konstant slipande av altangolv satte sina spår på lårens baksida. Jag måste definitivt träna mer... Men snyggt blev det! Bild på det färdiga resultatet kommer senare.

Joan Jett & The Blackhearts - I Love Rock'n'Roll - Live @ Ullevi 2010




Johnossi - What's the point - Live @ Ullevi 2010

Green Day gjorde en fantastisk konsert - igen! Trots att det blev lite svårare att få med folket på läktarna i Ullevi jämfört med Globen så lyckades de bra. De kompenserade avståndet med fyverkerier i stället.

Här kommer lite blandat godis från kvällen...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såg att inläggen från i lördags hade komit in i fel ordning. Läs uppifrån och ner så blir det bra. :)

Nu sticker vi till Götet! Sol, uteserveringar, Green Day...

Jag hade helt missat Tysklands Lena. Trots (eller kanske tack vare) alla fördomar mot eurovision-låtar så tyckte jag faktiskt om den här, hon har en riktigt skön röst och dialekt.