Nu är de sista gurkorna intagna, cayennepepparn hänger på tork och ytterligare ett lass tomater ligger på eftermogning i fönstret. Visst är det vackert!

 

Vill du käka kändisost? Ja, det går tydligen. Forskare har använt mänskliga bakterier för att göra ost.

 

 

Det låter ganska osmakligt, men bakterier som bakterier I guess. Men jag är nog lite trött så här på morgonen. Vad exakt är det som gör människobakterieosten så hållbar? Det känns ju inte direkt som att bakterier är en begränsad resurs, det är väl snarare mjölken som borde vara den begränsande faktorn?

 

Nej, jag får nog ta en kaffe och fundera på saken...

 

 

 

Äntligen är den här! Någon som provsmakat?

 

Brobyggarna kommer på posten om ett par dagar!

 

Tyvärr var det bara två personer som ville tävla, men jag vet att damerna i fråga kommer att samsas om boken så det var win-win för de deltagarna. Kanske slänger jag upp fler böcker här längre fram. Om någon blir glad över att få en bok så blir jag glad, as simple as that.

 

 

Jaha, det där med att vänta med att läsa Jonas Gardells nya bok Torka aldrig tårar utan handskar verkar rätt kört. Jag ville ju egentligen läsa alla tre böckerna i ett svep - tålamod är inte riktigt min starka sida.

 

Därför är jag nu lite kluven när jag såg att den kommer som TV-serie i tre delar. Det är förstås jättekul att den blir filmatiserad (och så snabbt dessutom), men när sjutton ska jag hinna läsa boken? Försa delen i serien sänds redan den 8 oktober, jag kommer förstås att sitta bänkad!

 

Läs mer om TV-serien på SVT:s hemsida.

 

 

 

 

Regi: Simon Kaijser

Huvudroller: Adam Lundgren, Adam Pålsson, Simon J Berger, Björn Kjellman

 

 

Titta vad fin han är, min lilla Kenwood!

 

Han kan göra de här:

 

 

Saxat från Bokus

 

 

"En bok om senil olydnad", kanske är den mening som beskriver Ingelman-Sundbergs bok bäst. Gillade du Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann kommer du med stor sannolikhet att tycka om även den här boken. Att jag lyckades lyssna på hela talboken säger inte lite - det är faktiskt den första talbok jag lyckats ta mig igenom utan att behöva lyssna om och om igen (jag börjar lätt tänka på andra saker).

 

Privatiseringar och levnadsvillkoren för våra gamla är ett ständigt aktuellt ämne som Ingelman-Sundberg behandlar med en humoristisk rättframhet. Privata intressen (i dubbel bemärkelse) gör att de gamla råkar ut för allt från indraget kaffebröd till lugnande piller. De får inte gå ut och det hemliga gymmet är bara till för personalen. Inte konstigt att den kriminella banan känns lockande när till och med fångar verkar vara mer fria än de som ska njuta av ålderns höst!

 

Kaffe med rån är en mysig och fartfylld historia, full av färgstarka karaktärer och dråpliga händelser. Lite tillrättalagt ibland, lite för fantastiskt ibland - historien är helt enkelt är för bra för att vara sann. Men det är väl det som är hela poängen?

 

 

Jag sprang på några vackra flugsvampar under lunchpromenaden. De var riktigt stora och hade fantastiskt fina färger - och otroligt nog hade de fått stå ifred trots att det var nära vägen. Det kändes som att ramla över en alldeles egen liten sagoskog!

 

Försenade tåg är något man vant sig vid men det är lite frusterande när man är på väg till ett jobbmöte. Snacka om att det var skönt att slänga sig i sängen på Elite Hotel efter en lång dag!

Men samtidigt får man ha lite perspektiv på tillvaron, Vi kom fram helskinnade till Karlstad, till skillnad mot kvinnan som omkom i en tågolycka i Degerfors.

 

 

Dagen började med en rejäl stressdos, inte för mig men för kollegan. Jag trodde att han försovit sig eftersom han inte dök upp på perrongen, han satt inte på sin plats när tåget avgick och han svarade inte i telefonen. Men ett par minuter efter avgång dök han upp, lite lagom anfådd efter att ha småjoggat till tåget. Det visade sig att det hade tagit lite tid med barnlämningen på morgonen och sedan hade inte parkeringsautomaten fungerat. Ingen bra start, med andra ord.

 

Det dröjde inte länge innan tågen började bli försenade. Banarbeten här och där, långsamma tåg framför, stoppljus... Listan kan göras ganska lång. Inte SJ:s fel, men väldigt frustrerande. Dessutom hade det skett en fruktansvärd olycka i Degerfors, där en kvinna hade tidigare på morgonen fastnat med bilen mellan tågbommarna. Hon hade släpats med 300 meter innan tåget hade stannat, och hennes liv gick inte att rädda. Att vi snabbt som attan fick ragga taxi de sista åtta milen för att komma i tid till jobbmötet känns inte lika viktigt i sammanhanget.

 

Efter ett långt, intensivt och väldigt givande möte var det riktigt skönt att slänga sig i sängen på hotellrummet. Elite Hotel i Karlstad är riktigt mysigt. Bra hotellrum, fantastiskt trevlig personal och kanongod frukost (högsta betyg på äggröreindex). De hade till och med ett våffeljärn i matsalen, så man kunde grädda sina egna våfflor till frukost. Behöver jag säga att det luktade underbart?

 

 

 

...att jag har en bok som bortskänkes? Det gäller Jan Guillous Brobyggarna, i pocketformat. Boken är läst en gång, så i finfint skick.

 

-------------------------

Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.

-------------------------

 

Är du intresserad av boken? Skriv en rad i kommentarsfältet som hör till mitt första inlägg om tävlingen (du hittar det här). Glöm inte att skriva i en giltig mailadress så att jag kan få tag i dig vid en eventuell vinst.

Okej, här kommer sista inlägget om Taormina.

 

När man säger Italien är det svårt att låta bli att tänka på mat. Och italiernarna kan sin mat!

Pizza är givet att testa, det är så långt från slafsig hämtpizza man kan komma. Färska ingredienser och inga flottiga bottnar. Mums!

 

 

 

Vårt favvoställe i Taormina heter La Botte. Bra meny, god mat, trevlig personal och helt ok priser. De har också den speciella pastan med sås gjord på bläckfiskbläck (pasta al nero di seppia). På vissa ställen serveras den med lite tomatsås på toppen för att symbolisera Etna. Den var faktiskt riktigt god, trots sitt speciella utseende.

 

 

 

 

Men visst fanns det bottennapp också - i alla fall för våra smaklökar. En förrättstallrik med blandad fisk hade vissa höjdare (de gratinerade musslorna var jättegoda) och några... Lite för skumma saker, kan man väl säga. Vad sägs om småfisk, rå men marinerad? Eller stekta småfiskar, komplett med skelett och huvud?

 

 

 

 

 

 

Att Emma Watson skulle spela rollen som Ana i E.L. James Fifty shades of Grey kan jag köpa, hon skulle säkert kunna göra en trovärdig rolltolkning. Men Justin Bieber som Christian Grey? Vi får väl hoppas att det bara är ett elakt rykte. Med tanke på att Aftonbladet inte ens kunde boktiteln är det nog inte helt omöjligt...

 

 

Pocketböcker är suveräna att ha med sig överallt, men inbundna böcker är snyggare i bokhyllan. Ja, så resonerade jag när jag köpte både Dandy och Brobyggarna i inbundet format trots att jag redan har Brobyggarna i pocket. Jag har alltså en bok för mycket nu. Det känns ju dumt att slänga den när någon annan kanske kan ha glädje av den.

Så vart vill jag komma med den här förvirrade inledningen?

 

 

Är det du? Skriv en rad i kommentarsfältet och glöm inte att fylla i fältet med mailadress.

Tipsa gärna om tävlingen på din egen blogg. Finns det intresse kan jag nämligen tänka mig att skänka bort fler böcker, so bring it on!

 

 

 

 

Jag läser det mesta, här följer ett urval:

 

Klassiker kanske inte är en genre i sig, men är en grupp böcker jag ofta återkommer till. Kanske är det mer rätt att säga de "ryska" författarna på 1800-talet, men det är knappast en genre. Rysk 1800-talsrealism/samhällskritik då? Men Kafka var inte ryss, och honom får man inte glömma bort. Dessa böcker är klassiker av en anledning, man får använda de små grå lite grann.

 

Skräck är fantastiskt mysigt, om det görs rätt. Det ska vara smygande, inte skrikande. Och gärna vara något okänt men ändå trovärdigt - forskning som går fel, okända sidor av vår mentala förmåga osv. Jag älskar känslan när håren på armarna sakta reser sig, och inbillade skuggor dyker upp i varje hörn.

 

Fantasy är en annan genre som ligger mig varmt om hjärtat. Det ska vara mysiga små hobbitvärldar, lågteknologiskt och med inte för uppenbar magi. Med det menar jag att det ska finnas vissa mäktiga trollkarlar och häxor, men majoriteten ska inte behärska trollkonst. Det är helt enkelt något speciellt med de där små anspråkslösa halmhyddorna, där all världens äventyr lurar runt hörnet.

 

 

Philip Roth ville rätta en uppgift om sin egen bok på Wikipedia. Näpp, sa Wikipedia, vi behöver andrahandskällor.

Menar de månne ytterligare (oberoende) källor? Kul är det i alla fall.

 

 

 

En varm brasa och soffläge. Kaffe med kanel, kardemumma och nejlika. Och mjölk förstås. Nu funderar jag på om jag ska öppna glöggen, eller vara schysst och hämta Pojken ikväll istället.

 

 

 

Det verkar ta lång tid för tomaterna att blii klara. Lite för lång tid, är jag rädd. Men nu har jag i alla fall skördat första laddningen - och ja, det är lika gott som det ser ut!

 

 

 

Bokbloggsjerkeannika fyller år, och det firar hon med att skänka bort böcker. Ett mycket bra sätt att fira födelsedagen, tycker jag.

 

Smit gärna förbi hennes blogg och säg grattis (och tävla om böcker). Och missa för allt i världen inte bokbloggsjerkorna, det är fredagsmys!

 

 

Okej, bladen är inte så vackra på zucchinin längre, men skörden kan man inte klaga på.

 

 

 

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter artikel 25: "Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll."

Ur barnkonventionen: "Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället."

Mazlows behovstrappa (de fem grundläggande behoven):

 

Försäkringskassans definition av grundläggande behov innefattar "hjälp med att tvätta och klä dig, äta mat, kommunicera utåt och förflytta dig, eller annan hjälp som kräver ingående kunskaper om din funktionsnedsättning."

Konkret applicering av det sistnämnda:

"Försäkringskassan skriver att endast 'behov av praktiska hjälpinsatser av mycket privat karaktär' kan räknas till de grundläggande behoven. Och att 'behov av muntliga instruktioner och påputtning i de olika momenten bedöms inte vara av så privat karaktär att tid kan betraktas som ett grundläggande behov'. Beslutet fattades sedan en handläggare hade besökt Tobias i 2,5 timmar." (Aftonbladet)

Alltså, om jag förstår det rätt så handlar det om en man som endast äter själv om han blir instruerad till det. Han behöver hjälp med toalettbesök. Han sitter stilla på en stol tills någon instruerar honom att göra något annat.

 

Jodå, Försäkrngskassan. Att han kommer att svälta ihjäl, sittandes i sin egen avföring alldeles ensam i sin lägenhet är helt i linje med de mänskliga rättigheterna. Tydligen utgår er definition av grundläggande behov från att alla är i stånd att förstå att dessa behov behöver uppfyllas.

 

Jag hade tänkt att fotografera pumporna men tyvärr tog batteriet i kameran slut. Den ena är riktigt fin och orange, men inte jättestor. Den andra ser mer ut som en korsning mellan en gurka och en badboll, men det ger sig nog. Den sista lilla pumpan har blivit alldeles gul och mjuk...

 

Jag hade också tänkt att läsa ut Fifty shades of Grey under helgen, men det sket sig och i morgon går lånetiden ut. Har nte heller fått Jellicoe road ännu. Typiskt. Den där tre-på-tre-utmaningen går ju lite sådär just nu.

 

Lägg till ytterligare en dipp i förkylningen (läs: feber) så är dagen komplett.

 

 

 

 

Måste bara bjuda på en bild på favoritblomman, blå passionsblomma. Nu har jag två av dessa och till våren tänkte jag försöka få tag på lite andra färger. Eller plantera egna frön, som mamma gjort. Det ska bli jättespännande att se hur de blommorna ser ut!

 

 

 

"Alla" fyller i just nu-enkäten, så jag får väl inte vara sämre!

 

 

Vid sängen: Jag läser aldrig i sängen längre. Förut låg jag i timtal både före och efter sömnen och plöjde böcker. Nu har sängen ersatts av soffan istället.

 

På soffbordet: Förutom datorerna trängs även travar med tidningar på soffbordet i källaren. Just nu är det en blandning av pysseltidningar, trädgårdstidningar och något enstaka exeplar av Vi Läser. I bokväg ligger Vietaskuppen, The Klingon Hamlet och Kompostboken här och samlar damm. Härlig blandning, eller hur?

 

Som ebok: Tjärven läste jag ut för ett tag sedan, jag är annars inte så förtjust i e-böcker. Jag vill ha en riktig bok att hålla i, det är något med känslan när man öppnar en bok för första gången eller doften av gamla böcker som varit med i många år.

 

Läser jag lite då och då: Nej, jag har inga då-och-då-böcker, antingen läser jag eller så pausar jag helt under en längre period. Ja, det skulle vara poesiböcker förstås, men det var många år sedan jag öppnade en sådan.

 

Bokcirkelbok: Är inte med i någon bokcirkel. Kanske skulle hoppa på någon... Tips?

 

Utmaningsbok: Fifty shades of Grey hör till "tre på tre"-utmaningen men jag har inte riktigt fastnat för den. Det kan bero på boken, men det kan lika gärna bero på att jag har svårt för "måsten" - även om det är roliga sådana.

 

På is: Vietaskuppen av Dan Larsson. Den ligger på is dels på grund av "tre på tre"-utmaningen, dels på grund av att jag behöver en paus från språket.

 

Borde jag börja med: Kurslitteraturen. Organisationsteori är inte så träigt som det låter men jag är lite Alfons Åberg. Jag ska bara...

 

Längtar jag efter att få läsa: Åh, så många böcker! Har precis fått hem Dandy, uppföljaren till Brobyggarna av Jan Guillou. Jag vill också läsa Jonas Gardells nya, men jag tänkte faktiskt vänta tills alla tre böckerna släppts så att jag kan läsa dem i sträck.

 

I dvdspelaren: Andra säsongen av 4400. Det var ett tag sedan jag började se den serien, men nu har jag skaffat hela serien. Hej soffläge!

 

 

 

 

Annika verkar i alla fall ha läst mina tankar - en fråga som inte kräver någon större hjärnverksamhet var precis vad jag önskade mig nu, halvt begravd bland nässpray och näsdukar.

 

Jag har tagit en paus från Vietaskuppen eller vissla inte på månskenet av Dan Larsson, och håller istället på att ta mig igenom E.L. James Fifty shades of Grey. Det går rätt långsamt måste jag erkänna...

Dessutom lyssnar jag på en ljudbok (ja ni läste rätt, kors i taket) som är fullkomligt underbar! Kaffe med rån heter den, skriven av Catharina Ingelman-Sundberg och uppläst av Helge Skoog ("Halv åtta hos mig"-rösten ni vet) som verkligen gör halva upplevelsen.

 

 

För en vecka sedan såg pumporna ut så här!

 

 

 

 

 

 

 

Japp. Idag är jag lite bitter. Känn dig varnad...

 

Jag är sur på alla duktiga människor som åker buss, går och handlar och går till jobbet när de är förkylda. "Hej och hå jag är minsan jätteförkyld *snörvel* men jag klarar ändå att jobba *frääääääs* och begriper mig inte alls på hur *snorharkel* folk kan stanna hemma för en liten *hostattack och snörvelsnörvel* förkylning." Eller människor som inte förvarnar att de är sjuka när de bjuder hem en. Eller snörvlande dyker upp vid dörren. Jamen helt fantastiskt att du mår bra när du är sjuk.

 

För mig följer oftast feber med nästäppan. Halsontet är kompis med ont i kroppen. När jag blir "lite förkyld" får jag bomull i hela huvudet och det gör ont som fan från axlarna ner till händerna och från knäna ner till fötterna.

 

Så förlåt mig om jag inte jublar för att du är duktig och kommer snörvlande till jobbet. Jag vet ju att två-tre dagar senare får jag knapra värktabletter för att kunna sova av mig både feber och ont.

 

 

Usch, förkylning på gång... Ont i näsan och halsen, för att inte prata om nacken och huvudet. De två sista behöver inte nödvändigtvis ha med förkylningen att göra, förmodligen är konstiga sovställningar och för mycket sittande framför datorn boven.

 

Men skit i det, kolla in tomaterna istället! Så här der sötnosarna i lådan ut.

 

 

 

 

 

 

 

Saxat från Bokus

 

Den här boken var en plåga att ta sig igenom. Ämnet i sig är intressant - att argumentera för att Gud inte finns. Eller i det här fallet, högst sannolikt inte finns. Tyvärr gillar jag inte alls Dawkins raljerande ton som får mig helt att tappa koncentrationen kring det han försöker säga. Att han kommer med det välmenande rådet till alla potentiella författare att skaffa sig någon som kan läsa upp manuset ("gärna utbildad skådespelare") så att författaren kan höra hur andra uppfattar texten gör mig bara än mer irriterad. Han har alltså mage att ge andra råd om hur man ska göra för att uppfattas på rätt sätt, trots att hans egen text får honom att låta som ett uppblåst ego (detta trots frugans professionella uppläsning)? Nej, där tappade han mig. Och allt detta innan han börjat med sin egentliga argumentation i ett ämne där jag borde hålla med honom på så gott som alla punkter. Men vad vet jag. Han är ju inte fundamentalist - "bara passionerad". Och jag är en förhatlig "jag är visserligen ateist, men..."-sägare.

 

 

Nåja, åter till själva innehållet. Dawkins belyser många områden inom religionen som är problematiska. Vi lär oss att vi ska vara toleranta och visa hänsyn för religion. Vi har religionsfrihet och yttrandefrihet, men den moraliska inställningen är att vi inte ska ifrågasätta varandras religiösa livsåskådningar. Jag får utan problem argumentera för skattehöjningar med vem som helst, men jag "får" inte argumentera för kristendom med muslimer eller ateism med judar, det är inte god ton. Kanske är detta mer sant i USA än i Sverige, men visst ligger det något i det.

 

Något annat Dawkins lyfter fram är Gud som hen framställs främst i Gamla testamentet. Det är ingen mysig gammal farbror med långt skägg, snarare en grinig och avundsjuk våldsverkare som hyser agg i en halv evighet. Och till Guds avbild är vi skapade...

 

Som Dawkins mycket riktigt lyfter fram tolkas mycket av bibeln symboliskt. Hur väljer man vad som ska tolkas symboliskt och vad som ska läsas bokstavligt? Och vem är det som har rätt att göra urvalet? Varför är Gud så luddig på den punkten?

 

Dawkins har två huudlinjer i sin argumentation:

1. Gud finns troligtvis inte, vilket vetenskapen visar

2. Religionen är orsaken till väldigt mycket lidande och ondska

 

Vad gäller den första tesen har Dawkins en mängd olika argument som jag inte tänker ta upp här. Men ska man hårddra det så applicerar han biologins evolution på universums uppkomst. En enhet kan inte föregås av en mer komplex enhet (en blåval utvecklas inte till en amöba), och Gud måste vara jättekomplex och därför kan han inte ha funnits först. Det klassiska "vad fanns före Gud?", eller om man så vill, "vad fanns före Big Bang?". Dessutom motiverar han den vetenskapliga vägen till livets uppkomst med att den är så osannolik att den blir sannolik. Och vad är det som egentligen säger att Guds uppkomst skulle bero på de regler vi nu kan observera (jämför till exempel med fysikaliska lagar i en singularitet)?

 

Den andra tesen kan jag hålla med om, även om jag tycker att Dawkins drar det in absurdum. Han menar att vara tolerant mot religionen är att tillåta fundamentalism, som per definiton är ond och skadlig. Det är samma argument som används av islamofober vilket får mig att fundera kring resonemanget att ateism inte startat några krig.

 

 

I slutändan handlar det om att vi har massor med bevis för att vetenskapen stämmer men inga bevis för att Gudstorin stämmer. Det är jag helt överens med Dawkins. Men tyvärr får hans raljerande ton mig att protestera av ren princip. En mycket barnslig reaktion förstås, men inte mindre sant för mig.

 

Jag tycker att det här är helt fantastiskt! Varje bokhandel med självaktning har en topplista (de ser dessutom likadana ut allihop), men det är få som skyltar med vad som säljer sämst. Vill du inte läsa det alla andra läser? Kolla in kategorin Svårsålt hos Pocketshop.